Musiken

Johan Fredrik Martin, 1790-tal, grafik, etsning.

Bilden är något beskuren. Se hela verket på webben under Om oss: Samlingarna!

Gränsen mellan vad som bör klassificeras som nakenmåleri eller inte är ibland inte helt enkel att dra. Mitt förra exempel ur samlingarna, Faun, balanserar på gränsen mellan nakenmåleri och historiskt/mytologiskt måleri. Faun har antagligen framställs med en modell som förlaga, men huvudsyftet var inte att visa upp en avklädd kropp.

Etsningen här ovan sällar sig till de mytologiska motiven.

Motivet föreställer en bröstbild av en människogestalt. Av de mjuka rundade konturerna, de blottade brösten och det långa ljusa håret som når till midjan, inser vi att detta är en kvinna. Kvinnans symmetriska drag och jämna hy gör att hon framstår som ung och vacker. Hon är insvept i en tunn och delvis genomskinlig klädedräkt. Intill sig har hon en harpa. Hennes vänstra hand är inte synlig, men högerhanden är placerad på harpans mittersta strängar med fingrarna i en knipande rörelse, vilket kan tolkas som att hon spelar. Munnen är stängd. Ingen sång kommer ur hennes läppar för tillfället. Kvinnokroppen har ofta fått symbolisera njutning inom den visuella kulturen och så är fallet även i denna målning.

Vid vetskap om mytologi, säger titeln ”Musiken” oss att kvinnan på bilden är en musa. Med andra ord är detta en avbildning av en av de gudinnor som under antiken ansågs utgöra den kreativa inspiration och natur, som kulturen -konstnärer med flera – påverkades av i sitt skapande.

Tillsammans med den upprätta och raka kroppshållningen framstår kvinnan som stolt och självsäker. Till skillnad från faunen är hennes blick riktad mot himlen och detta leder också våra blickar i samma riktning, bort från henne. Det hon tittar på finns utanför bild. Med andra ord är det musan själv som har makten över vår blick, och även över våra tankar. Hon uttrycker en egen och självständig blick, som gör henne själv till ett subjekt och inte till ett objekt.

I sammanhanget är det viktigt att poängtera att varje tid har sin egen tolkningsmodell. Bildkonventionerna har skiftat över tid. I vår tid förknippas nakenhet med sexualitet på ett annat sätt än på 1700-talet. Och för dagens åskådare blir det svårt att relatera till den tvåhundra år gamla kontexten.

Under den tidsperiod i vilken ”Musiken” är skapad, kunde mytologiska och religiösa motiv med gudar och gudinnor fungera som en ursäkt för att avbilda avklädda människor utan att dessa skulle riskera att anses som skamliga och anstötande. I synnerhet skildringar av nakna kvinnor ansågs vid denna tid som olämpliga, därav fick de nakna männen ofta mer utrymme. (För att återkoppla till Faun.)

Detta var verk nr. 2 i min följetong om samlingarna.

På fredag kommer ytterligare ett verk av Johan Fredrik Martin. Jag stannar med andra ord kvar i 1700-talskonsten under en tid framöver. Genom att gå igenom samlingarna i kronologisk ordning ser vi hur idéer, teman och framställningsformer kommer och går och följer med årtiondena.

Jag kommer inte att gå in alltför djupt i varje verk, utan jag håller blogginläggen på en någorlunda lättsmält nivå.

Vill ni veta mer, så fråga!

Och framför allt:

Lämna gärna din egen analys/ tolkning/ kunskap om verken och konstnärerna i kommentarsfältet!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *