Makten, pennan och en dos moral

Carl Wahlbom, ”Erik XIV Och Göran Persson”, 1838, grafik, litografi.

(Bilden är beskuren.)

Till vänster sitter Erik XIV, Sveriges kung mellan 1560 och 1568. Ämbetsmannen Jöran Persson, stående till höger, var hans sekreterare och rådgivare. Erik XIV associeras dock inte enbart med kunglighet, utan av allmänheten nog i ännu större utsträckning med psykisk sjukdom och oberäknelighet. I svenska historieböcker har han under århundradena beskrivits som ”kungen som blev galen”, även om senare rön tyder på att Erik XIV inte var så sjuk som påstods. Han tros ha varit utsatt för ryktesspridning och smutskastning.

Kungen har blicken mot en fjäderpenna och ett pappersark som han har i knäet. Jöran Persson ser mot kungen och tycks gestikulera med händerna, i riktning mot papperet, som om han argumenterar för något. De båda herrarna verkar rådgöra med varandra om vad som ska skrivas på pappersarket. Kanske är det Sturemorden som är i förestående. Erik XIV utförde dessa mord i ett infall av paranoia. Litografin skildrar alltså utförandet av ett grovt brott och männens råhet och otillförlitlighet förstärks av deras närmast karikatyrartade, mycket skarpa och utpräglade ansiktsdrag.

Att skildra en kung och en ämbetsman som så dåraktiga, upptagna med att smida onda planer, kanske rimmar illa med det nationalromantiska temat i andra verk av Wahlbom. Det för mina tankar närmast till sedelärande verk från 1700-talets slut, såsom David Deuchars många etsningar.

Ex. ”Interiör Med Kräkande Man”, 1784, grafik, etsning.

Ex. ”Man Med Krus”, 1780-tal, grafik, etsning.

Titta på dem på webben: Om oss: Samlingarna!

I David Deuchars etsningar är det inte kungligheter, utan den arbetande bondebefolkningen, som står i fokus. Motiven föreställer människor i vardagssituationer, där både män och kvinnor verkar tillsammans och hjälper varandra med hushållssysslorna.

I exemplen ovan finns alkoholen med som ett tecken på oanständighet och dårskap. Bilderna bryter mot idealet med mannen som en rationell, stark och känslomässigt kontrollerad ledargestalt. De har ett komiskt och satiriskt syfte, men också ett moraliskt: ”Den sortens leverne ska du akta dig för!”

Erik XIV och Jöran Persson blir en symbol för maktens ofullkomlighet. Och för en nationalromantik med icke-romanticerande inslag.

På fredag:

Historiemåleriet och nakenmåleriet har genom konsthistorien gått hand i hand. Utan nakenmåleri, inget historiemåleri (om man hårdrar det hela).

Alltsedan antiken har nakenmodellerna haft en speciell betydelse inom konsten, som förutsättning för studier av människan och dennes anatomi och fysik. Det var dock inte förrän på 1800-talet som nakenstudierna på allvar kom att bli en obligatorisk del av utbildningen vid de västerländska konstakademierna. Historiemåleriet ansågs vid denna tid som det högst stående måleriet. Nakenstudier var en förutsättning för att en konstnär skulle bli tillräckligt skicklig för att kunna uppvisa kroppsspråk och rörelsemönster på ett realistiskt sätt.

Nästa gång återvänder vi därför till den avklädda kroppen, men den här gången i ett 1800-tal då efeben har försvunnit och gett plats åt avbildade män som – i  ”Wahlbomsk” anda – är starka och kraftfulla. Ibland stilla, men oftast i rörelse. I mytologiska slag, bataljscener eller annan fysisk aktivitet.

Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *