En enda rörelse

Garibaldi Lindberg, ”I Karriär”, ca 1900, grafik, etsning.

När du kör en bil, cyklar eller rider på en häst, blir du ett med färdmedlet. Du införlivar det i din egen kropp och agerar genom det. Ni fungerar inte utan varandra.

På samma sätt hade mannen i bilden ovan inte fyllt någon funktion utan hästen. Och tvärtom. Manspersonen och hästen är en enda varelse, inte två separata enheter.

Liksom i ”Faun” existerar denne nakne man i harmoni med naturen. Detta kanske inte framgår vid första anblick, då naturen runt omkring ekipaget är i uppror. I bakgrunden syns ett hav fullt av vågor, vilket indikerar att vinden är stark. Men personen på hästen sveper fram över sanddynerna i takt med vinden. Utifrån en allegorisk och mytisk tolkning är det kanske till och med ryttaren och hästen som ÄR vinden, som drar genom landskapet. Hästen tycks flyga fram. Hovarna svävar över marken och manen och svansen fladdrar i fartvinden. Bakom hästen yr sanden som hovarna har rört upp.

I sin helhet uttrycker kompositionen rörelse, intensitet och framåtanda. Som också framgår av titeln ”I Karriär” är detta en skildring av en målmedveten gestalt. Han håller hårt i tömmarna med sin vänsterhand, medan högerhanden är höjd i en pekande gest i färdriktningen. Både han och hästen har tagit sikte på något utanför bilden, som inte är synligt för oss. Att nå dit han vill är mycket brådskande.

I äldre ikonografiska traditioner kopplades hästar samman med potens. Även i detta verk blir hästen den symbol för virilitet och aktivitet som mannen använder i sin strävan efter att nå sitt mål.

Detta var dagens lektion.

Under en tid framöver kommer jag enbart att lägga ut denna följetong på måndagar.

Så vi ses om exakt en vecka.

Med en strid.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *