… och på den vägen är det

Alba S. Enström, ”The Polka Dot Girl”, 2006, målning, akryl på papper. (Målningen är beskuren.)

Kvinnan på bilden är skarpt konturerad. Hennes huvud är framåtlutat, som om hon betraktar sin kropp. Det bruna, rufsiga håret döljer hennes ansikte. Armarna är böjda och placerade i hennes hår, på ett sätt som inger en känsla av att hon drar igenom det med händerna av desperation. Svarta prickar kontrasterar – och dominerar – hennes vita hud.

I sitt konstnärskap inspireras Alba S. Enström ofta av de bilder han ser i den visuella kulturen i samhället, främst mode- och pornografiska tidningar. Kroppen och sexualiteten är i fokus och för det mesta är det kvinnor som avbildas. Vanligtvis har bilderna en text som kommunicerar med bilden och förstärker dess budskap. I denna målning återfinns texten i en pratbubbla som tycks komma ut från kvinnans mun. Tillsammans gestaltar bilden och texten frustration. Kvinnan frågar sig: “How in the name of God did I become a polka dot girl?” Kroppen kan vara en symbol för hur hon har blivit på ett psykologiskt plan.

Polkaprickigt var som populärast under 1930- till 1960-talen. Mönstret bär konnotationer till flickigt, kvinnligt och gulligt och används ofta på barnkläder. I sin originaltappning bär Disneys Mimmi Pigg en polkaprickig klänning. Mönstret var även vanligt förekommande hos pinuppor. Med andra ord kan det tolkas som om kvinnan på bilden har tagit på sig en slags dräkt av kvinnlighet som har sammansmält med hennes hud och införlivats i henne själv.

Så där. Nu är min följetong om samlingarna slut.

Att skriva om samlingarna har varit som att kliva in i en tidskapsel. Vi ser så tydligt vilken kanonbildning, vilka ideal, vilka politiska inriktningar som verkat och dominerat vid en viss tid. Vi förstår hur samhället såg ut då och inverkade på kreativiteten och på konsten.

Numera ges allt färre donationer till Kalmar konstmuseum. Den övre medelklassen säljer hellre sin konst. Dessutom har kostnaderna för magasinering och restaurering ökat kraftigt under senare år, vilket gör att så gott som alla svenska museer tar emot färre donationer än tidigare.

På så vis är samlingen idag mer eller mindre statisk. Det finns givetvis en möjlighet att köpa in äldre verk för att på så vis utvidga den historieskrivning som museet står för. Men samtidigt är samlingen en mycket viktig källa till kunskap om historien och en påminnelse om vad som varit och på vilken väg världen är.

Idag har Kalmar konstförening omkring 900 medlemmar. Det är därmed inte längre en liten sluten krets som bestämmer vad som ska köpas in. Tillgängligheten av samlingarna på webben medför även att allmänheten har större makt än tidigare att påverka vad som ska sparas för framtiden.

Nya röster blir hörda och konstens mångfald kan öka ännu mer.

Som vi visat i utställningen Djupt minne finns det exempelvis- vilket jag dock inte tagit upp i följetongen – nästintill obefintliga spår av Afrika som kontinent i samlingarna.

En del tankeställare har vi fått.

Tack för att ni har läst mina inlägg! <3

Nu kommer jag att skriva lite mer sällan. Men förhoppningsvis inte alltför splittrat. 😉

Allt gott tills nästa gång! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *