Expansions forgive too much but keep us tender and close

I Norra rummet på Växjö konsthall visas en installation med flera skulpturala delar av Sigridur Eggertsdottir. Sigridur är en isländsk / svensk textilkonstnärinna, bosatt och verksam i Kalmar och även en av mina medarbetare på Kalmar konstmuseum.

Installationen bär det poetiska namnet: ”Expansions forgive too much but keep us tender and close” och gestaltar kvinnoliv. En tidskrävande komposition, varsamt och kärleksfullt sammansatt med diverse olika material. Plast, textil och garn kombineras med en tydlig förståelse för återbruk. Skapelsen kan omöjligt anses brutal utan omsorgen vittnar utan tvivel om det motsatta. Sammansättning och färgval utstrålar en erotisk längtan utav närhet och intimitet. Sin storlek till trots så framstår det litet och sårbart samtidigt som det tar plats.

Utställningen öppnade den 21 september och den 15 oktober kommer en supersyjunta att hållas. Klockan 12 – 16 inbjuds vuxna och unga kvinnor för att arbeta med varierande material som tyg, papper, färg och återbrukad plast. Mer information finner du på: vaxjo.se/sidor/se-och-gora/ och jag kommer självklart att återkomma med ytterligare blogginlägg om Sigridur och supersyjuntan.

Installationen visas tom den 29 oktober och jag rekommenderar ett besök om ni befinner er i närheten eller om ni rentutav lockas av att medverka den 15 oktober.
– Gör det!

Samtidskonstdagar

Idag inleds Samtidskonstdagarna. Ett fullspäckat tvådagarsprogram som drivs av Folkrörelsernas Konstfrämjande i samarbete med Kalmar konstmuseum och Konstfrämjandet Öland/Kalmar med stöd av Sveriges Konstföreningar.

Eventet är redan utsålt och detta är första gången som Samtidskonstdagarna har landsbygden i fokus. Man kommer diskutera mötet mellan konstnärliga processer och lokal kunskap. Detta sker i alla dess former och det erbjuds föreläsningar, workshops, studiebesök, konstupplevelser och erfarenhetsutbyten. Konstnärliga kunskapsutbyten i form utav residencies är en viktig punkt och det kommer ges flertalet frågeställningar kring dess grund, anledning, resultat och varaktighet.

Flertalet konstnärer som ställt ut på Konstmuseet kommer att delta och Nkuli Mlangeni är en utav dem. Nkuli är en av de tretton konstnärer som medverkar i Djupt Minne, vår pågående utställning om kolonisationen av Afrika. Hon härstammar från Kagiso, Johannesburg och befinner sig just nu på residencebesök genom ”Bodycake” för att arbeta med världsarvet i Mörbylånga kommun. Hon värnar för det traditionella textilhantverket och använder sig utav konsten för att berätta viktiga saker. Hennes fårullsmatta Sankara fick nyligen det eftertraktade MBOISA-priset (Most Beautiful Object in South Africa) och hennes mattor kommer även att säljas på Tate Modern. Nkuli anlände till Sverige lagom för att besöka skördefesten ihop med konstkonsulent Anneli Berglund.

Om jag återgår till Samtidskonstdagarna så kommer fredagen att
tillbringas på Öland. Där kommer man att besöka konstkollektivet Kultivator, Himmelsberga Museum, miljön som projektet Mittlandsskogens Mitt utgår ifrån, Anne Hamrin Simonssons verk LIV no 8 och Ölands Folkhögskola. Möten och upplevelser av platser, projekt och med personer som vi har ett nära samarbete med. Mittlandsskogens Mitt har vernissage på museet nästa lördag och varje vår arrangeras en avgångsutställning för och av Ölands Konstskola II på Konstmuseet för att berätta om några av de projekt som det utmynnar i.

Om du ännu inte hunnit se Djupt Minne så är denna endast igång till och med söndag. På fredag har vi fri entré och i helgen erbjuds guidad visning både klockan 12 och 14. På lördag hoppas vi dessutom att Nkuli Mlangeni kan visa och berätta om sin del i Djupt Minne-utställningen.

Välkommen in!

Mot Sydost

Efter sex års uppehåll återvänder den folkkära Sydosten-utställningen. I år ägnas den åt design och konsthantverk, men i övrigt är temat fritt. Ansökningstiden är öppen till och med den nionde oktober och både professionella och amatörer är välkomna att söka. Den enda förutsättningen är att man har koppling till de tre landskapen i sydost: Småland, Blekinge eller Öland. Man har alltså likvärdig möjlighet att visa sina konstnärliga arbeten inför en kompetent jury. Namnen på de antagna tillkännages i mitten av oktober och följs av den efterlängtade Sydosten som invigs den 28 oktober och pågår till och med den 19 november.

Än finns det tid kvar att anmäla sig så räds inte att sända in din ansökan.

(mer information finner du på: www.kalmarkonstmuseum.se/wp-content/uploads/2017/09/regler-sydosten-2017.pdf)

Porträtt i gungning

Hans Sandén, ”Utan Titel”, 1978, målning, pastellkrita. Bilden är beskuren.

På 1960- och 1970-talen gav andra vågens kvinnorörelse eko i konstvärlden. Feministiska konstteoretiker förde fram hur kvinnokroppen sedan århundraden tillbaka har sexualiserats för att marknadsföra produkter och tjänster. Idag är det fortfarande kvinnan som är lika med sex och erotik inom bildkulturen. Även om män också erotiseras alltmer. Detta diskuteras inom den genusvetenskapliga del av konstvetenskapen som vi nu kommit in på.

En vanlig metod att återerövra kroppen och frigöra den från objektifiering och passivisering blev på 1970-talet just att sätta kroppen i fokus. Genom att ställa stereotypa skildringar i centrum, finns dock risken att bilderna istället befäster de stereotyper som de är tänkta att bryta. Ur ett rent visuellt perspektiv är det fortfarande exponerade kroppar som vi ser. En betraktares förmåga att se bortom denna dimension avgörs av hur mycket hen vet om de politiska ställningstaganden som ligger bakom.

Att hitta ett första verk ur samlingarna som exemplifierar denna era är svårt. Sandéns verk är målat under den tid som jag beskriver ovan, men jag känner inte till den närmare historien eller innebörden bakom det. Därför kan det betraktas som ett exempel från den tid inom konsthistorien som jag beskrivit, men inte som ett regelrätt exempel på feministisk konst.

Vad jag kan göra när det gäller bilden är istället att konstvetenskapligt tolka dess yta, tecken och symboler.

På bilden ovan ser vi en gestalt som uppfattas som kvinnlig. Kvinnogestalten är avbildad i en knäböjande position. Brösten är bara, medan resten av överkroppen och en bit av benen döljs av vad som kan uppfattas som en svart korsett eller liknande underklädesplagg. Kvinnans hår är långt och mörkt. Benen är varmt och passionerat röda.

I den vänstra delen av bilden, bakom kvinnans rygg, skymtar ett mönster bestående av rosa och vita blommor. Inom konsten har blommor, i synnerhet rosor, sedan länge använts som symboler för kvinnlighet och kvinnlig sexualitet. Rosa är en blandning av två semiotiska tecken: vitt för oskuld och rött för synd, men de flesta människor ser nog istället färgen som flickig, söt och gullig. Numera är den också en partifärg i Sverige.

Utan kunskap om konstnärens intentioner med just detta verk är det inte möjligt att fastslå om det finns en uttalad feministisk tanke bakom motivet eller inte.

Vad som däremot kan konstateras genom en placering av bilden i ett intertextuellt sammanhang, är att kvinnans pose påminner mycket om de exponerade kvinnobilder som ges i populärkulturen, såsom i reklam och herrtidningar.

Med andra ord kan det tolkas som att konstnären med sin bild ville ge en kommentar till de objektifierande bilder som under den andra vågens kvinnorörelse klassificerades som anstötliga och i behov av omformulering.

Men bilden kan lika gärna tolkas som en form av kroki.

Nästa vecka:

Vilken känd glaskonstnär möter vi då?

Ledtråd: Ormar, vargar …

… och tulpaner. 😉

Ha det bra tills dess!