Att bevara eller inte bevara

I mitten av kraalen på andra våningen, har vi 2 kor.

Ölandskor. Hungerkor.

Eller Resen, som de kallades i folkmun.

När svälten var som svårast, spenderade denna ko sitt liv liggande och hölls uppe av bonden endast vid mjölkning. De två korna berättar om Ölands historia sedan ön blev kunglig jaktmark 1569. Med Djurgårdsinrättningen inskränktes böndernas marker och rättigheter. I långa perioder fick djuren (och människorna) svälta. Ölandskon, som redan var en liten ras, blev genom svälten ännu mindre och magrare. Trots bristen på föda gav den stora mängder mjölk. Med andra ord måste så gott som all näring ha gått åt till mjölkproduktionen.

Det tycks inte finnas några bevarade foton eller bilder av hungerkon, utan Marlene Lindmark har återskapat och skulpterat med hjälp av skriftliga återgivningar och beskrivningar.

Liksom Ölandshästen, har Ölandskon nu funnit sin boning hos oss.

Liksom Ölandshästen, dog Ölandskon så småningom ut.

Medan vi rör oss mot mitten, fördjupar vi oss samtidigt i den stora betydelse som kon haft och har för oss. Kon blir en symbol för något mycket mänskligt. Och etiskt.

Vilken rätt tar vi oss att bruka jorden och djuren?

Det

är frågan.