Se och lyssna

Vissa utställningar inkluderar ett ljudspår/soundscore. När jag besökte David Lynch-utställningen på GL Strand i Köpenhamn 2010 var varje rum fyllt med ett upprepat, tungt ljud. Dronesound (släppt som The Air is on Fire 2007) avbröt alla andra ljud och man sögs in i David Lynchs värld av mörka, till en stor del abstrakta bilder – då och då med en kroppsdel. Fascinerande och otäckt – som en massage för en fantasiförmåga som kommit fel. Man skulle inte förvänta sig något annat från David Lynch.

De flesta människor har dock ett mer traditionellt perspektiv, som föreskriver att konstmuseer ska vara tysta. Frånvaron av ljud ökar koncentrationen – som om man ber eller mediterar – mot konstobjektet. Den moderna konst som ställs ut är för det mesta inriktad på ögonen och hjärnan – att se och förstå. De andra sinnena är uteslutna. Konst sägs ofta få oss att förstå vad som gör oss mänskliga, men varför ska det bara fokuseras på ögonen?

I sin bok Sinister Resonance (2010) skriver David Toop om platsen för ljudet i den ickemusikaliska konsten. Medan ickemusikaliska konstobjekt inte producerar ljud kan de bära på spår, referenser eller föreställningar av ljud. Ett helt kapitel diskuterar sshhh-ljudet i målningar av Johannes Vermeer när en avbildad person håller sitt finger mot sina läppar. En passage i Sinister Resonans beskriver också måleri av människor som knackar med sina fingrar mot ett fönster för att bli uppmärksammade. Och hur låter Edvard Munchs Skriet egentligen? Även i litteraturen kan vi hitta fall av ljud. Var skulle gotisk litteratur vara utan ett viskande spöke,  fladdret av fågelvingar och ett kusligt eko? Konst har alltid inkluderat ljud – vi behöver bara lyssna.

Kalmar konstmuseum har tre nuvarande utställningar med många möjligheter att utforska ljud. Först och främst finns Petri Saarikkos filminstallation Lullabies, där han komponerat en ny vaggvisa tillsammans med barn, och spelat in och filmat den. En vaggvisa inbjuder oss till en annan värld genom enkla melodier: en säng gjord av ljud vi kan sova i.

De andra två utställningarna – Sleeping Beauty och Med inbjudna gäster – är traditionellt tysta, men om man vill kan man hörsamma många ljud. Ta en titt på Markus Åkessons The Woods (Escape from Kopetania). Två barn som går i en trädgård där trädgården själv vänder sig till skogen. Här kan vi hitta barnen som leker i sin egen värld. Kan du höra dem fnittra, deras fotspår, deras rundspringande, ljudet av kvistar som bryts och av vissnade löv? The Passage, som visar en kvinna som flyter i en simbassäng, ber oss också att lyssna. Kvinnans öron ligger i vattnet medan hon stirrar i taket. Det är inte svårt att föreställa sig hur världens ljud runt henne förvrängs av vattnet.

Mitt favoritljud finns att hitta i Magnus Petersons verk i Med inbjudna gäster-utställningen, Stillbilder. Bilderna har tagits med sonar-ljud och visar vrak. Men det vi tittar på är inte bara en bild av ett vrak, vi tittar också på visualiseringen av ljudet.

Första gången jag såg stillbilderna av vraken hörde jag omedelbart ljudet av en radmaskin när jag som barn besökte det marina fartyg som min far arbetade på. Varje gång radarn svepte kunde ett kort ljud höras och bilden av fartygets omgivning uppdaterades på skärmen. Ljudet skapade en förväntan, men hypnotiserade också. Vad skulle visas på skärmen nästa gång? Pettersons bild av fartyget gör just nu mest ljud på Kalmar konstmuseum.

Det ligger lite ironi i det faktum att sonar-ljud inte kan höras. Inte av människor åtminstone. Vi kan bara märka av ultraljud genom att visualisera dem och vi använder endast ultraljud för att visualisera någonting vi inte kan se. Petersons verk påminner oss om att iakttagelse innehåller mer än att bara titta.

Man kan säga att ljudkonsten tillhör inspelad musik, förstås. Men det finns ett utrymme där skillnaden mellan bildkonst och inspelad musik försvinner. Det är där att se är att lyssna är att se är att lyssna. När man väl börjar gå genom Kalmar konstmuseum med sinnena inställda på ljud märker man att konst i sig aldrig är tyst.

2 reaktioner på ”Se och lyssna”

  1. Jätte spännande inlägg! Vad kul att ni tar upp ljud och förvänrade ljud i olika rum. Själv håller på med min examen på konstfack och jobbar med ljud och har haft Toop Sinister Resonace som en bibel. Verkligen kul! Ska absolut gå till museet och titta.
    Tack!

    1. Hej Elizabeth! Kul att du tycker om det här inlägget. Ser fram emot att träffa dig och titta/lyssna tillsammans!

Kommentarer inaktiverade.