Vad heter det?

Bästa titeln jag någonsin sett? Get your tongue out of my mouth, I am kissing you goodbye – en samling kolumner av Cynthia Heimel. Berättaren är en kvinna som försöker förbli sig själv i New York storstadsliv. Titeln hör ihop med en omslagsbild som inspirerades av Roy Lichtensteins förstorade seriebilder av kvinnor. Lichtensteins kvinnor är frusna i tiden, unga, endimensionella och ofta olyckliga: de gråter, drunknar och ber om hjälp. De är ofta avbildade tillsammans med män eller pratar om män. Omslaget för Get your tongue out of my mouth, I am kissing you goodbye verkar ge Lichtensteins kvinna ett handlande på ett ironiserat sätt. Heimels berättare är uppnosig och sarkastisk.

De flesta konstverk behöver titlar. Det låter självklart, men ser man längre tillbaka i tiden hade visuella konstverk ingen titel. När konst blir till en kommersiell produkt får den en titel, ett namn. Någonting som har ett namn är lättare att registrera, att minnas, att sälja. En beskrivning och ord skapar en nyckel som kan lyfta objekt utan att avslöja allt direkt. Den förmedlar köpare eller betraktare någonting om konstverket och blir på så vis ett narrativ i vilken subjektet, den som tittar, och objektet, det som ses, hittar varandra. Kort sagt; titelns funktion är ett tillsättande värde men även underlägsen till verket själv. Kortare: titeln är en hänvisning.

Så åter till Cynthia Heimels boks omslag. Titeln är inte bara ett sätt att skilja denna bok från andra böcker, utan en del av bilden själv. Hela omslaget funkar som titel, identitet, en hänvisning till alla kolumner boken innehåller. Utsidan och yttersidan formar ett objekt – boken själv – tillsammans. När jag tänker på Cynthia Heimels böcker tänker jag både på hennes stil och röst och omslag med titlar.

Kan vi göra detsamma med visuell konst? Det beror på konstnären, så det är kul att Julia Peirone ger ord en stor plats i sina verk. Girls, Girls, Girls är fylld med ord. Och verkens titlar fungerar inte bara som nyckel, utan ger själva någonting till besökaren.

Vad kan man tänka om titeln Girls, Girls, Girls? Utställningens titel är bedrägligt enkel. Hela utställningen handlar om tjejer och kvinnor och det är självklart att den heter Girls, Girls, Girls. Men titeln påminner oss också om alla poplåtar som sjungits av män som handlar om tjejer. Från Beach Boys California Girls till Beastie Boys Girls, och även Julio Iglesias och Willie Nelsons To all the girls I’ve loved before – vi lever i en kultur där kvinnor är ett objekt som måste beundras. Girl you know it’s true, I love you. Även när jag tänker på Sabrinas 1987 sommarhit Boys, Boys, Boys står en kvinnas kropp i centrum. ”Girls, girls, girls?” verkar titeln säga. Här har du dina tjejer. All of them.

En av de mest intressanta titlarna inom utställningen är Infinity-serien. De tre målningarna som visas är gjorda av ögonskugga som har inte spridits jämnt. Runt kanterna verkar materialet tjockare än i centrum, vilket skapar en illusion av en dimma, men även av ett djup. Det är en påminnelse om att smink både döljer och avslöjar. Smink används för att dölja brister, vilket gör att vi blir yngre eller äldre än vi ser ut. Smink och den åldrande kroppen – livtidsvänner och -fiender. Titeln Infinity betonar detta förhållande, men stöter samtidigt på det. Det finns ingen oändlighet för den åldrande kroppen, istället kommer kroppen att ge upp vid någon tidpunkt. Undertexten kommer från adjektiv och substans som ofta används för smink: ros, persika, korall. Som om oändligheten av oändlig skönhet måste täckas med det vackra, söta och mystiska. Eller betyder Infinity att det finns ett oändligt antal identiteter – möjligheter för hur man kan vara? Hur många identiteter kopplas bort när du klär dig, sminkar dig och förbereder dig själv för en ny dag? Kanske mer än du kan uttrycka.

Titlar är givande, men också en del av konstverk som lätt förbises. En sista tanke: det spelar ingen roll om jag heter Niels eller Kjeld eller Lars. Det finns ingen relation mellan den jag är och namnet jag fått. På samma gång kan jag inte föreställa mig själv med ett annat namn. Det är likadant med konstverk. En titel på ett verk fungerar inte slumpmässigt, det är en del av konsten själv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *