NÄR KONSTEN FLYTTAR UT

I ett träd utanför Kalmar konstmuseum har någon varsamt lindat en kraftig gren med vita tygremsor. Som ett slarvigt lindat förband där bandaget inte räckte till eller bara som ett försök att klä på trädet lite kläder av något slag. Tittar man upp mot de stora fönster på museet som finns bakom trädet kan man skymta brädbitar därinne i utställningsrummet. De hänger, dinglande från taket som svävande strandfynd. Även dessa lindade i vita trasor.

Verken är en del av Olga Krüssenbergs installation Kroppen stilla nu som finns att se på Kalmar konstmuseum. Tillsammans med elva andra elever från Ölands Konstskola finns nu deras examensutställning att besöka på våning 2 t.o.m 27 maj.

Jag valde att inleda med att beskriva Olgas verk då jag funderar lite över vad som händer med konst som visas utanför museets byggnad. Olga säger själv att hon jobbar platsspecifikt i sitt arbete och det var därför viktigt för henne att låta konstverket fortsätta ut i parken. Att verket skulle fortsätta ut i det levande trädet utanför utställningsrummet. När jag fotade trädet med verket förra helgen hade jag sällskap av två damer som var och besökte parken. De tittade på trädet och de tittade på mig. Vi log mot varandra och de nickade uppskattande. Jag vet inte om de förstod att det var ett konstverk i trädet men det spelar ingen roll. De uppskattade tydligen mötet. Både med mig och med det de såg.

Det är dessa möten med det oförutsedda och oväntade som blir så spännande med konst som tränger utanför de vanliga utställningsrummen. När något bryter av det vanliga och det skapas ett annat rum eller ett flexibelt rum i det offentliga rummet. När konsten hjälper till att skapa en ny upplevelse och kanske synliggör den kringliggande miljön.

Det finns flera permanenta skulpturer och utsmyckningar i stadsparken runt Kalmar konstmuseum som i mina ögon hjälper till att knyta ihop parken och ge upplevelsen av den ytterligare en dimension. I somras mötte jag och min familj konstnären Sam Matambo där. Han var i full gång att skulptera på sitt verk Generation efter generation som var en del av utställningen Djupt Minne som visades på museet förra sommaren. Han berättade ivrigt om sitt verk och min son fick även hålla i hans mejsel och hammare. Nu finns skulpturen att se i parken som ett permanent verk. För mig är det verket för evigt förknippat med detta givande möte med Sam som så villigt agerade med sin omgivning och skapade ett för mig oväntat möte i parken.

Oavsett om det offentliga konstverket är av mer permanent karaktär eller som i Olgas fall mer flyktig så skapas det ett utbyte och kanske i bästa fall ett mervärde till platsen. Du kanske stannar till en extra stund och betraktar vad du ser. Du kanske får en positiv association eller en minnesbild av något som liknar det du ser. Du kanske i bästa fall får ett samtal med en annan person om det du ser.

Konst på allmänna platser och i offentliga rum bär naturligtvis på en historia och är även en kulturpolitisk fråga i förhållande till finansiering, uppdragsgivare och syfte med mera. I många fall arbetar kommuner idag med offentlig konst för att att lyfta samhällsfrågor som exempelvis integrering. Att genom konsten skapa ett mervärde till en annars kanske lågt värderad plats. Och genom konsten skapa nya möten mellan människor för att känna gemenskap och tillhörighet.

När konsten lämnar utställningsrummet och tar steget ut på allmänna platser blir den också tillgänglig för alla. Den blir en del av vardagen, av stadsbilden och samtalet på ett annat sätt än konst som hänger inomhus. Nästa gång du går ut, fundera kring vilka konstverk du möter, vad de vill säga oss och vad de har för funktion på just den platsen. Kanske får platsen en helt ny identitet och en annan innebörd.

En bris av sommar

I mitt föregående inlägg berättade jag om vårens ankomst. Blomstermånaden maj kallas också för lövmånad i vissa delar av vårt land. Bägge är beskrivningar som syftar på grönskande smyckning. För egen del så är maj månad synonymt med trädgårdsarbete. Vid denna tid frodas grönsakslandet i regel av ogräs som rensas bort för att ge plats åt sommarblommorna och annan växtlighet som vill ut. Våren vittnar om sommarens ankomst och är starkt närvarande på flertalet sätt. Förutom trädgårdsarbete så händer det också mycket på museet mitt i Stadsparkens grönska.

Denna vecka har solens strålar strilat in i utställningsrummet på andra våningen där Ölands Konst II:or förberett sin utställning som öppnar idag, lördagen den 12 maj. Vernissage inleds kl. 14 och brukar bli välbesökt. Imorgon är sista dagen för Julia Peirones Girls, girls, girls och Gotland skymtar därefter som gemensam nämnare för två utställningar som öppnar onsdagen den 16 maj. Två utställningar som förhåller sig till filmarbetarens vardag och livsvillkor. Konstnärinnan Ingela Johansson står bakom Andrei´s Maria som tar avstamp i Tarkovskijs filmatisering av Offret samtidigt som vi öppnar I väntan på ljuset. Den sistnämnda visar bilder av fotografen Ove Wallin som följde Ingmar Bergmans filminspelning av Jungfrukällan. Under decennier har Wallins fotodokumentationer legat undangömda i en källare men förs åter upp i ljuset i vårt bibliotek under sommaren. Ett tillfälle som är värt att uppmärksamma då den kända regissören skulle fyllt 100 år i år.

Inför sommarens ankomst öppnar Transfashional den 26 maj. En utställning om skärningspunkten mellan konst och mode och hur konstnärer och designers engagerar sig och bidrar till aktuella samhällsfrågor. Vid sommarens tröskel följer Så som ovan så och nedan med konstnärerna Lisa Jeannin, Rolf Schuurmans och Cecilia Ömalm. En utställning som undersöker kristendomens rötter i alkemi och arkitekturhistoria. Den 25 juni öppnar vi dessutom en mötesplats i Stadsparken för unga och alla nyfikna. En guldpaviljong där man kan bygga, måla, printa, jonglera eller experimentera med material och berättande. Varje vecka kommer att bjuda på ett eget tema fram till finalveckan i mitten utav augusti. Guldpaviljongen har även en mobil verksamhet som kommer besöka olika platser som man också kommer att utgå ifrån när man uttrycker, undersöker och testar graffiti, sprejmåleri, teknik, byggande, skulptering och målning.

Vi har fortsatt fri entré på fredagar och from den 11 juni håller vi öppet kl. 11–17 varje dag (förutom midsommarafton) tom den 31 augusti.

När träden så småningom skiftar i höstens färger fortsätter vår verksamhet med ytterligare utställningar och evenemang. Med dessa ord önskar jag en fortsatt trevlig vår och önskar dig en glad sommar.

Du ser vad du bär med dig

Blicken vilar på något vi inte ser. Ansiktsuttrycket är svårtolkat. Bortom pigmenten finns en person frusen i tid, utan möjlighet att svara på dina frågor. Så du gräver i dig själv för att hitta ett svar.

Konst är ett fantastiskt kommunikationsmedium i många fall. Med hjälp av färg, form och motiv kan konstnären få betraktaren att förnimma en känsla som är svår att sätta ord på. Konsten kan användas som plattform för att förstå och bilda sig, eller som bollplank för att reflektera över sig själv. Jag har arbetat på museet i ungefär ett halvår nu och har under den tiden träffat ett dussintal konstnärer och fått lära mig om fyrdubbelt fler. Några stycken har bränt sig fast i minnet alldeles extra mycket – konstnärer som vidgat min världsbild och min syn på människor och vår historia. Men det är inte bara de som har påverkat – våra besökare har gjort minst lika stort avtryck.

Som besöksvärd lägger man mycket tid på att forska kring konstnärer. Vi lär oss deras tekniker, bakgrund, arbetsprocess och teman. Sedan analyserar vi alltihop och bygger ihop det till ett manus. Vi bereder oss på frågor som kan dyka upp. Men så under en guidad tur så får man en kommentar, eller till och med en anekdot eller en liten berättelse, och konsten ställs plötsligt på sin ände. Man får en tolkning av verket man inte förväntat sig, och plötsligt så ändrar verket form. Blickarna byter mening, en känsla av allvar kan lägga sig eller försvinna som genom ett trollslag. Något som man tyckt har legat i periferin blir plötsligt centralt.

Det skiljer sig givetvis från utställningar till utställning. Girls, Girls, Girls till exempel, bjuder in till diskussion och reflektion. Det är svårt att gå opåverkad ur rummet, och oavsett kön och ålder har man en åsikt om verken, eller utställningens teman. I kontrast står Sleeping Beauty, som nyss plockats ner, där den vanligaste kommentaren är ”han målar ju så fint”. Men även i denna utställning har det dykt upp tankar och reflektioner. Kring döden, kring barn och kring symbolik. Särskilt verket Sleeping Beauty, med sin omgivande kontrovers, har fått många tolkningar under de senaste månaderna.

Så vad är det som gör att vi har så skilda meningar? Vad är det som kan göra att en betraktare rycker på axlarna, medan en annan blir tårögd och en tredje irriterad, eller rent av förbannad? Det ligger kanske inte lika mycket i verket som i de som betraktar det.

Julia Peirones Twisted cherry-serie med unga tjejer som snavar i högklackat ger en rad associationer som tolkas utifrån varje persons erfarenheter. Är det en misslyckad utekväll vi ser? En bit i en lärandeprocess? En manifestation av kvinnoförtryck? Är det en känga slängd åt flickan, åt kvinnan, åt könsideal eller åt patriarkatet? Några ser de särade benen och synliga underkläderna som något sexuellt, medan andra lägger mer vikt på smärtan i den krampaktiga kroppsställningen. Och givetvis är det lättare att känna igen sig i att snava i klackskor om man har snavat i klackskor, medan känslan av misslyckande och frustration är universell. Det gamla slitna uttrycket ”skönheten ligger i betraktarens öga” gäller för så mycket mer än bara skönhet. Du ser världen genom ditt mönster av erfarenheter, något som kanske inte är så tydligt i ditt vardagsliv, men när du aktivt utmanas att tolka något abstrakt utifrån det, så bubblar saker och ting upp till ytan.

I slutänden så är det just vad du tar med dig in i bilden som gör vad du ser. Ett konstverk kan ge dig inblick i ett ämne du inte visste något om, eller ett tankesätt som är främmande – men du kan lära dig minst lika mycket om dig själv.

Öländsk våreld

Maj är synonymt med stora förändringar av olika slag.
I Sverige firas dess antågande med valborgsmässoafton och flertalet våreldar tänds till dess ära redan sista april.
Valborg har firats lång tid och kan enkelt förklaras som en fest för att fira sommarens ankoms.
Enligt astronomiskt och kalendariskt indelning så är det fortfarande vår även om sommaren är i antågande.
De astronomiska beräkningarna säger att våren kommer med vårdagjämningen i slutet av mars följt av sommaren lagom till sommarsolståndet i slutet av juni. Därefter skiftar årstiden med höstdagjämningen följd av decembers vintersolstånd. Den kalendariska indelningen sker istället efter årets månader, där våren beräknas från mars till maj, sommaren från juni till augusti, följt av tre höst- och vintermånader.
Med en passerad valborg och på väg in i maj månad så kan vi helt enkelt konstatera att det är vår.

På museet innebär det en fullspäckad månad som traditionsenligt inleds med avgångsutställning av Ölands konstskola II. Årets version har fått namnet Vår plats balanseras längst ut och introducerar tolv spännande konstnärskap. Under titeln Snart sommar! presenterade jag föregående års examensutställning här i bloggen och vill åter framföra min förtjusning för alla de fantasifulla verk och skarpa reflektioner som vi med säkerhet kommer möta även i årets upplaga.
För det är alltid lika spännande att se slutresultatet.

Förberedelserna pågår för fullt och i år hålls vernissagen kl. 14, lördagen den 12 maj. Vi har fri entré och det bjuds på enklare tilltugg och diskussioner med elever, lärare och samordnare.