NÄR KONSTEN FLYTTAR UT

I ett träd utanför Kalmar konstmuseum har någon varsamt lindat en kraftig gren med vita tygremsor. Som ett slarvigt lindat förband där bandaget inte räckte till eller bara som ett försök att klä på trädet lite kläder av något slag. Tittar man upp mot de stora fönster på museet som finns bakom trädet kan man skymta brädbitar därinne i utställningsrummet. De hänger, dinglande från taket som svävande strandfynd. Även dessa lindade i vita trasor.

Verken är en del av Olga Krüssenbergs installation Kroppen stilla nu som finns att se på Kalmar konstmuseum. Tillsammans med elva andra elever från Ölands Konstskola finns nu deras examensutställning att besöka på våning 2 t.o.m 27 maj.

Jag valde att inleda med att beskriva Olgas verk då jag funderar lite över vad som händer med konst som visas utanför museets byggnad. Olga säger själv att hon jobbar platsspecifikt i sitt arbete och det var därför viktigt för henne att låta konstverket fortsätta ut i parken. Att verket skulle fortsätta ut i det levande trädet utanför utställningsrummet. När jag fotade trädet med verket förra helgen hade jag sällskap av två damer som var och besökte parken. De tittade på trädet och de tittade på mig. Vi log mot varandra och de nickade uppskattande. Jag vet inte om de förstod att det var ett konstverk i trädet men det spelar ingen roll. De uppskattade tydligen mötet. Både med mig och med det de såg.

Det är dessa möten med det oförutsedda och oväntade som blir så spännande med konst som tränger utanför de vanliga utställningsrummen. När något bryter av det vanliga och det skapas ett annat rum eller ett flexibelt rum i det offentliga rummet. När konsten hjälper till att skapa en ny upplevelse och kanske synliggör den kringliggande miljön.

Det finns flera permanenta skulpturer och utsmyckningar i stadsparken runt Kalmar konstmuseum som i mina ögon hjälper till att knyta ihop parken och ge upplevelsen av den ytterligare en dimension. I somras mötte jag och min familj konstnären Sam Matambo där. Han var i full gång att skulptera på sitt verk Generation efter generation som var en del av utställningen Djupt Minne som visades på museet förra sommaren. Han berättade ivrigt om sitt verk och min son fick även hålla i hans mejsel och hammare. Nu finns skulpturen att se i parken som ett permanent verk. För mig är det verket för evigt förknippat med detta givande möte med Sam som så villigt agerade med sin omgivning och skapade ett för mig oväntat möte i parken.

Oavsett om det offentliga konstverket är av mer permanent karaktär eller som i Olgas fall mer flyktig så skapas det ett utbyte och kanske i bästa fall ett mervärde till platsen. Du kanske stannar till en extra stund och betraktar vad du ser. Du kanske får en positiv association eller en minnesbild av något som liknar det du ser. Du kanske i bästa fall får ett samtal med en annan person om det du ser.

Konst på allmänna platser och i offentliga rum bär naturligtvis på en historia och är även en kulturpolitisk fråga i förhållande till finansiering, uppdragsgivare och syfte med mera. I många fall arbetar kommuner idag med offentlig konst för att att lyfta samhällsfrågor som exempelvis integrering. Att genom konsten skapa ett mervärde till en annars kanske lågt värderad plats. Och genom konsten skapa nya möten mellan människor för att känna gemenskap och tillhörighet.

När konsten lämnar utställningsrummet och tar steget ut på allmänna platser blir den också tillgänglig för alla. Den blir en del av vardagen, av stadsbilden och samtalet på ett annat sätt än konst som hänger inomhus. Nästa gång du går ut, fundera kring vilka konstverk du möter, vad de vill säga oss och vad de har för funktion på just den platsen. Kanske får platsen en helt ny identitet och en annan innebörd.