Pardans för barn

From den 10 juli har vi haft ”Kohäng” på museet. I höst kommer nämligen vår utställning ”Du har två kor” varför vi förbereder kossornas ankomst. ”Kohäng” är en öppen skapande verksamhet för alla barn mellan 4 – 12 år som pågår klockan 12.30 – 16.00 varje dag tom den 13 augusti. Detta kostar 20:- per barn och innebär skapande utav egna ”fantasikor” med hjälp av allt från plåtburkar och pappersrullar till garn, tygbitar och målarfärg. Detta är bemannat utav personal under vardagarna men på helgerna inbjuds barnen till eget arbete utifrån det material som dukats fram.

Idag inleds sommar-Kan•Kan vilket också är skapande verksamhet för alla barn mellan 4-12 år. Detta kostar 20:- per barn och pågår tisdag till fredag, klockan 13 – 16, i tre veckor framåt. Övrig tid erbjuds vårt ”Kohäng” enligt informationen ovan. För detta finns en konstpedagog på plats och tillsammans tittar man på ett konstverk som man sedan samtalar och skapar utifrån.

Du är varmt välkommen ihop med ditt eller dina barn för ett kreativt besök i vår ateljé eller i Stadsparken när vädret tillåter.

Från lasarettsbyggnad till svarta lådan

Kalmar konstförening grundades redan 1917. Men det kom att dröja till början utav 40-talet innan Kalmar konstmuseum öppnades i en gammal lasarettsbyggnad på Slottsvägen i staden. Översta våningen hade verkat som operations-sal och var väl belyst och funktionell för att visa konst.
Men med tiden föddes dock en önskan att uppföra ett museum som var rätt anpassat för konsten.

2004 utlyste därför Kalmar kommun en internationell arkitekttävling för att uppföra ett nytt konstmuseum. Denna skulle byggas i ansutning till restaurang Byttan i Kalmar Stadspark och närapå 200 förslag inkom. Stockholmsbaserade arkitektbyrån: Tham & Videgård Hansson vann pga många aspekter som de haft i åtanke. Huset skulle byggas på höjden och inte bredden för att inte ta för mycket mark i anspråk. Trots att huset var modernt utformat så samtalade det med den historiska platsen. Likadant var museet vertikalt för att lyftas fram bredvid den horisontella restaurang som stod vägg i vägg. På så vis uppmärksammades även den anrika Byttan-restaurangen som jag kommer att berätta mer om framöver. Museibyggnaden kan liknas med en låda på högkant och i folkmun kom den att kallas ”svarta lådan i Stadsparken”. Fasaden kläddes i svartlaserade träskivor som samtalade med de omgivande trädstammarna i parken.
Det är lätt att anta att insidan är lika mörk, vilket inte är fallet. Utifrån ger det intrycket av en försvarsborg men inne tillvaratas ljuset eftersom dess genomflöde är en genomtänkt grundtanke.

Ut- och insida var uppenbarligen viktiga ledord i byggnationen. Entrépartiet tycks friliggande och sammanför gamla Byttan och konstmuseét. De fyra våningsplanen är centrerade i ett enormt trapp-parti och det undre och övre utställningsrummen har väl uttänkta ljusinsläpp som anpassas till konsten som visas. Likadant är användning utav betong, inte bara praktiskt utan för fram utställningarnas olika verk, material och variation på ett ypperligt vis. Museet stod klart 2008 och samma år som det invigdes kom det också att vinna Sveriges viktigaste arkitekturpris, nämligen: Kasper Salin-priset.

Du är välkommen in för att kika på insidan av det prisbelönta huset och på fredagar har vi dessutom fri entré.

Aqua Lung

Mats Hjelms verk består av pipor från en brittisk kyrkorgel ombyggd för att kunna spela, eller kämpa med att spela, ett traditionellt maliskt kora-stycke. Europa och Afrika kommer alltid att ha en historia tillsammans. Kyrkorgeln och koran.

Orgeln har vid några tillfällen gått sönder. Som en inneboende motvilja i den. Jag säger inte att det är det. Men kanske har Mats Hjelm fått igenom sitt budskap på mer än ett sätt.

Fred håller visning

Vissa arbetsdagar är bättre än andra. Nu har jag iofs förmånen att älska mitt jobb och allt som det innefattar. Mycket tack vare alla möten med besökare, konstnärer och arbetskollegor men också iom den variation som konstmuseet erbjuder. Ombyte förnöjer och vi har stor variation av utställningar, events och pedagogisk verksamhet.

Just nu pågår vårt ”Kohäng” för barn mellan 4-12 år, varje dag mellan 12 – 16. Likadant hålls det guidad visning utav våra utställningar, varje dag kl. 14. Varje visning är individuell och varierar utifrån besökarens intresse och den besöksvärd som håller den specifika visningen. Idag och imorgon kommer dessa att hållas av vår konsthistoriker Fred Johanson. Hans presentationer är alltid uppskattade precis som de konstföreläsningar och kurser som han håller.
Fred är en omtyckt och erfaren föreläsare som arbetat med kurser i konsthistoria, arkitektur och Kalmar stads historia sedan slutet av 70-talet. Han har också tjänstgjort som chefsguide på Kalmar Slott och har genomfört ett stort antal stadsvandringar i Kalmar.

Jag och många med mig lyssnar gärna på Fred när tillfälle ges. Om du inte har möjlighet att närvara idag eller imorgon så ges det ytterligare två tillfällen den 18 och 19 juli. Möjligheter som inte får missas och glöm inte heller att vi har fri entre varje fredag.

Häng med kor

Till hösten kommer vår utställning Du har två kor. Men redan nu i sommar har vi Kohäng på museet. Det är sommarens öppna skapande verksamhet för barn som har dragit igång.

Varje dag fram till i mitten av augusti står ateljén öppen för alla barn mellan 4-12 år.  Barnen får skapa och dekorera sina egna kor med hjälp av allt från plåtburkar och pappersrullar till garn, tygbitar och målarfärg. Även resten av familjen är naturligtvis välkommen att vara med, sällskapa och pyssla, i mån av plats.

De kor som inte tas hem blir en del av kofamiljen. Med tiden kommer delar av parken att myllra av kor i alla storlekar, former och skepnader! Enbart fantasin sätter gränserna!

Varmt välkomna!

Tid: 12-16 alla dagar t.o.m. 13 augusti

Plats: Ateljén, Kalmar konstmuseum

Från skiss till färdig produkt

I mitt föregående inlägg så berörde jag Designarkivets tillkomst. Men hur fungerar ett arkiv? Vad är det som förvaltas, av vilken anledning och till vilket värde?
Designarkivet föddes ur en turbulent tid för att säkerställa att viktig kunskap om svensk formgivning inte skulle gå förlorad. Dess främsta intention var därför att tillvarata och arkivera förarbeten till formgivna föremål och idag samlas främst textilier, förarbeten och originalskisser in.

”Designarkivet A-Ö” försöker ge en samlad upplevelse utav det anrika arkivet genom att visa upp sina många skisser av olika formgivare, variationer, designfält och tidsepoker. Med den pågående utställningen så glittrar det sannerligen i ögonen när det gläntas på dörren till Designarkivets skattkammare.

Med utställningens öppnande så inleddes besöksvärdarnas skapandeprocess. Ett uppdrag där vi bearbetar utställningens innehåll för att förmedla detta till våra besökare på bästa sätt. Det innebär att samla information som sammanställs i kronologisk ordning eller med en röd tråd i de personliga manus som vi utarbetar. Dessa fungerar sedan som en mall för de visningar som vi håller. En omfattande, lärorik och intressant arbetsprocess som kräver kunskap, tid, engagemang, planering och systematisk ordning eller sortering för att nå det slutgiltiga resultatet. De individuella resultaten märks sedan i våra olika visningar som hålls klockan 14, varje dag, hela sommaren. Den 13 – 14 och 18 – 19 juli hålls dessa utav vår konsthistoriker Fred Johansson, unika tillfällen som inte får missas.

Designarkivets förfader

Mannen på bilden var en känd musikkritiker och programledare för ”Musikfrågan Kontrapunkt”. En allkonstnär med kandidatexamen i musik- och konsthistoria vid Lunds universitet. En allkonstnär med titlar som dirigent, föreläsare, musikforskare, musikpedagog, tonsättare och violinist. Den yngre generationen känner kanske igen Robert Gustafssons karaktärstolkning utav Sten Broman, vilket är namnet på denna man.

Varför berättar jag om Lundaprofilen Sten Broman undrar du kanske?

1933 gifte han sig nämligen med dansösen Ester Rung och året därpå föddes deras son Erik Broman. Erik kom sedermera att bli chef för Kalmar konstmuseum (1964 – 1999). Som museichef såg han till att ”Arkiv för Svensk Formgivning” grundades 1978, med inspiration från Skissernas Museum i Lund. 2006 flyttade arkivverksamheten från Kalmar till Pukeberg. Mer om detta finns att se i vår nyöppnade utställning ”Designarkivet A-Ö” som pågår till den 19 november.

Dessutom erbjuds guidad visning klockan 14 varje dag, hela sommaren.

En utställning blir till

                                                 

Jag har haft fullt upp de senaste månaderna med att arbeta med utställningen Designarkivet A-Ö. Nu är den sjösatt och finns att se på plan 4. Gå och se!

En utställning blir alltid till genom ett urval. Vad ska med och vad ska inte med? Och hur fungerar urvalet tillsammans i rummet? På bilden ser ni när vi i ett tidigare skede väljer ut skisser till så kallat Ravenna glas av Sven Palmqvist.

Väl mött i utställningen!

När minnet blir ett ingenmansland

Minnen kan ta sig underliga vägar.  Vissa finns ständigt i vårt medvetande, andra försvinner lika snabbt som de kom.

Igår natt, innan jag skulle sova, kunde jag plötsligt hela texten till Gustaf Frödings Det var dans bort i vägen. Sången med Sven Ingvars spelades upp i huvudet utan några som helst luckor.

Nästa dag fanns inte texten där längre. De sedvanliga och välkända minnesluckorna var kvar, precis på de ställen där de brukar vara.

Och det är ju just så det är med de flesta minnen. De är inte beständiga, utan utvecklas med tiden. I och med att tiden går så lägger vi till och tar bort information. Ljudet vi hörde, det som sades, lukten; det förvanskas. Det vi har kvar är istället känslan och ett minne av ett minne.

Om nu kärnan i ett minne är en känsla, så blir en dokumentation av minnen i ord, bild, text eller video aldrig rättvis. Dokumentationen kan givetvis förmedla en känsla, men aldrig densamma som först uppstod.

Men sådana är ju vi med. Vi är själva medium fulla med minnen som blandas runt och skakas om och formar den smet som är vi. Minnena är en del av oss. Alltid. Även om vi själva inte reflekterar över det.

Alla besökare upplever vår utställning Djupt minne på olika sätt och tar med sig en stor bredd av känslor härifrån. Vissa blir illa berörda och vill fly från konstverken. Andra blir mycket filosofiska och stannar kvar och diskuterar så länge som möjligt.

En del minnen blir till slut ingenmansland. De visar vi upp igen. Så länge en enda känsla finns där, så länge finns minnet bevarat. Förvanskat, frånvarande, men ändå i högsta grad vid liv.

 

Konst att vara ledig

Snart stundar sommar och lediga tider. Det är faktiskt det bästa jag vet – lediga tider. Det gör jag verkligen ingen hemlighet av.

Jag brukar konst, ser konst, tänker konst, lever konstpedagogik under mina timmar på Kalmars fantastiska konstmuseum. ”Pedagogik är en konstart”, brukar jag säga. Och så är det verkligen.
Konst i huvet, det har jag mycket av. Konst genom händerna har jag däremot för lite i dessa långa vardagspusselsäsonger.
Det är inte som förr precis, i yngre år, när mina händer och min själ(!) spottade ur sig allehanda verk dagarna i ända. När jag var barn, ungdom och konststudent.
Det kreativa gav eftertänksamhet och magiska stunder. Det fattas mig nu, av den sorten i alla fall.

Nu är jag en tidspressad arbetande mor (till världens bästa barn, partner (till en fantastisk man), livspusselfixare som längtar och drömmer om att låta det tala inifrån mig genom mina händer.
Låta hjärna och intellekt vila lite. Rensa och fylla på.
Kreativitet är ett slitet använt ord. Att vara kreativ är närande – för mig. Och jag vet att många andra längtar också.

Jag vill tala med mina händer.
I jorden med växterna jag målar med, med tyger, krukor, pensel, kall lera och med allt annat som blir fint och fult under mina händer.

Nu stundar sommar och ledigt.
Jag styr min egen tid – det bästa av allt.
”Att vara ledig är en konst”, skulle jag kunna säga.
Stanna upp, låta huvet vila från rutor, scheman och klockslag. Kanske händer något då. Om jag vågar slappna av, låta hända och släppa taget. Kanske kittlar det i fingrarna efter färger, kompositioner och uppenbarelser. Det kanske finns tid för det då, om jag struntar i renovering och tvätt. Det får vara och bli hur onödigt som helst.

Fast det kommer det inte att bli. För sådant blir aldrig onödigt, det är bara livet i sina bästa stunder.

Medan jag är ledig önskar jag dig välkommen till konstmuseet, själv ska jag lägga mig i famnen på min egen tid.