N\u00e4r det blev jobbintervju med Kalmar konstmuseum sa jag ingenting om det. Jag tror det var b\u00e4st att inte s\u00e4ga n\u00e5nting om det. Som ett gammalt holl\u00e4ndskt ordspr\u00e5k lyder; ’jag vill inte\u00a0v\u00e4cka sovande hundar’. Samtidigt visste jag redan att det kommer bli sv\u00e5rt att d\u00f6lja det. Jag \u00e4r vad jag \u00e4r.<\/p>\n
Jag \u00e4r klumpig.<\/p>\n
Jag st\u00f6ter mot varje bord som finns. Det \u00e4r jag som tappar tallrikar och muggar. Det var jag som pajade en keramisk spis f\u00f6rsta veckan jag bodde tillsammans med en ny\u00a0kombo. Jag satte en panna f\u00f6r h\u00e5rt p\u00e5 spisen. Jag snubblar \u00e4ven \u00f6ver mina egna f\u00f6tter. Allt som kan g\u00e5 fel g\u00f6r jag fel. Det k\u00e4nns som om min kropp aldrig r\u00f6r sig som den beh\u00f6ver. Den \u00e4r f\u00f6r stor eller f\u00f6r liten. F\u00f6r mjuk\u00a0eller f\u00f6r svag. Min kropp fungerar ibland som en komedi.<\/p>\n
Hur r\u00f6r man sig\u00a0egentigen? Kanske \u00e4r det inte en fr\u00e5ga du t\u00e4nker om n\u00e4r du bes\u00f6ker Kalmar konstmuseum, men just nu har vi n\u00e5gra utst\u00e4llningar d\u00e4r du kan studera m\u00e4nsklig r\u00f6relse.<\/p>\n
Titta p\u00e5 den arbetande kroppen i Ove Wahlins\u00a0<\/i>I<\/i>\u00a0v\u00e4ntan\u00a0<\/i>p\u00e5<\/i>\u00a0<\/i>ljuset<\/i>\u00a0i biblioteket. Man ligger, man stannar, man h\u00e4nger i stolen. Ser kroppen avslappnad eller tr\u00f6tt ut? Se hur Ingmar Bergman n\u00e4stan f\u00f6rsvinner i sina brallor med slutna \u00f6gon. Eller de \u00e4ldre damerna som sitter uppr\u00e4tt. V\u00e4ntar de p\u00e5 n\u00e4sta scen eller kritiserar de Bergmans verk? Den arbetande kroppen ser ofta kraftig ut \u2013 stora m\u00e4n och kvinnor \u2013 men Wahlin visar oss mjuka former, vilande kroppar. Vi\u00a0tittar p\u00e5 hur den tomma tiden n\u00e4r ingenting h\u00e4nder formar kroppen.<\/p>\n
V\u00e5r\u00a0Trans<\/i>fashional<\/i>-utst\u00e4llning erbjuder bes\u00f6kare att inte bara ifr\u00e5gas\u00e4tta gr\u00e4nser mellan konst och mode utan \u00e4ven h\u00e4r st\u00e5r kroppen p\u00e5 ett visst s\u00e4tt central. Att modet och kroppen h\u00e4nger ihop \u00e4r sj\u00e4lvklart, men Kate\u00a0Langrish\u00a0Smiths Embody<\/em> k\u00f6r det p\u00e5 ett alldeles\u00a0extremt s\u00e4tt. Hur beh\u00f6ver man anv\u00e4nda sin kropp n\u00e4r man b\u00e4r\u00a0Langrish\u00a0Smiths skulpturer?<\/p>\n Ana\u00a0Rajcevic\u00a0d\u00e4rtill jobbar ocks\u00e5 med smycken som man kan b\u00e4ra, men hennes Taurus<\/em>\u00a0\u00e4r del av en verk som \u00e4ndrar kroppen. Vanliga smycken accentuerar sk\u00f6nhet, men\u00a0Rajcevics\u00a0verk \u00e4ndrar kroppen. Man kan inte b\u00e4ra Taurus<\/em> utan att anpassa sin kroppsh\u00e5llning. F\u00f6r mig, klumpig gubbe som jag \u00e4r, verkar det som en riktig mardr\u00f6m n\u00e4r jag ser p\u00e5 modellen som projekteras mot bordet och p\u00e5 bilden vid\u00a0Langrish\u00a0Smith och\u00a0Rajcevics\u00a0verk.<\/p>\n Linnea\u00a0B\u00e5gander\u00a0v\u00e4nder relation mellan kl\u00e4der och kroppen. Kroppen fungerar inte l\u00e4ngre som n\u00e5gonting som borde t\u00e4ckas, utan i Linnea\u00a0B\u00e5ganders\u00a0verk visar kl\u00e4der kroppens r\u00f6relse. Kl\u00e4der som utst\u00e4llning av r\u00f6relse ist\u00e4llet f\u00f6r att kroppen som fungerar som kl\u00e4dh\u00e4ngare.\u00a0Du kan beundra hennes verk i r\u00f6relse p\u00e5 videosk\u00e4rmar.<\/p>\n I R\u00f6da Rummet utst\u00e4ller vi kaftaner gjord av papper och f\u00e4rg, tillverkade av Lars\u00a0Kagg-skolans elever. Utg\u00e5ngspunkt h\u00e4r var att unders\u00f6ka f\u00f6rh\u00e5llandet mellan kl\u00e4der och identitet, men jag gillar kaftanen som plagg. Kaftanplagget var vanligt f\u00f6r de flesta m\u00e4n under l\u00e5ng tid. Vad har h\u00e4nt med plagget i den v\u00e4sterl\u00e4ndska v\u00e4rlden? N\u00e4r och hur tar byxor \u00f6ver? Eller, kanske intressantare, varf\u00f6r f\u00e5r kvinnor b\u00e4ra byxor n\u00e4r det \u00e4r ovanligt att m\u00e4n b\u00e4r l\u00e5nga, luftiga kl\u00e4der som kjol eller kl\u00e4nning?<\/p>\n N\u00e4r jag var ung kl\u00e4dde jag mig ofta i skolan i plagg eller en kjol och jag snurrade runt f\u00f6r att se hur alla f\u00e4rger och former blandades till en enhet \u2013 en ur-sufidans. Mina h\u00e4nder lyftas upp utan att g\u00f6ra n\u00e5gonting sj\u00e4lv. En n\u00e5n slags av frihet.<\/p>\n Mode, kl\u00e4der \u2013 det\u00a0kan tr\u00e4nga oss och det kan ge oss m\u00f6jligheter f\u00f6r att titta vidare bortom gr\u00e4nserna f\u00f6r funktionalitet, produktivitet och identitet. Det kan vara statiskt n\u00e4r vi bara vill visa oss sj\u00e4lva, men det kan ocks\u00e5 vara en dans d\u00e4r gr\u00e4nser mellan kropp och omgivning f\u00f6rsvinner. Eller \u00e4r detta bara en klumpig mans dr\u00f6m?<\/p>\n