Jag t\u00e4nkte s\u00e5h\u00e4r: jag ska jobba hela sommaren och ta det lugnt i september. Och det kommer att h\u00e4nda, men nu har jag mina tv\u00e5 sista veckor innan jag och mina kollegor g\u00e5r in i den vanliga h\u00f6sts\u00e4songen. H\u00f6sten betyder inte mindre jobb, men k\u00e4nslan \u00e4r annorlunda.<\/p>\n
Arbetet p\u00e5 museet under sommaren har ju en annan smak. M\u00e5nga kollegor \u00e4r bortresta, alla utst\u00e4llningar stannar kvar, inget \u00e4ndras i huset. Sommaren p\u00e5 museet har ett visst lugn, \u00e4ven om det finns m\u00e5nga turister som kommer p\u00e5 bes\u00f6k och m\u00e5nga aktiviteter h\u00e5lls i parken runtomkring museet.<\/p>\n
S\u00e4songen som kommer efter sommaren betyder mer r\u00f6relse i huset, nya utst\u00e4llningar, olika aktiviteter inomhus och bes\u00f6kare kommer med sina egna fr\u00e5gor och f\u00f6rv\u00e4ntningar. Jag gillar b\u00e5da s\u00e4songerna, men just nu k\u00e4nns det som om jag redan har b\u00f6rjat ta avsked av sommaren.<\/p>\n
Kanske handlar det om en vanlig, dock tidig, h\u00f6stmelankoli. Det \u00e4r en l\u00e4ngtan efter n\u00e5gonting som inte finns (l\u00e4ngre). Kanske m\u00e5ste jag kalla det en pre-sorg \u2013 sorgen som kommer innan n\u00e5gonting f\u00f6rsvinner. Det \u00e4r en sorg som kommer med sina egna rutiner.<\/p>\n
Det finns n\u00e4mligen n\u00e5gonting ritualistiskt n\u00e4r jag tar en sista runda p\u00e5 en utst\u00e4llning innan den st\u00e4nger och blir utbytt av en ny. Jag tar en sista titt p\u00e5 alla objekt som har blivit mer \u00e4n bara ett objekt. Nu \u00e4r de kl\u00e4dda i minnen av visningar, ber\u00e4ttelser av bes\u00f6kare, arbetet som mina kollegor och jag har haft med dem. Under utst\u00e4llningsperioden bygger man en relation med objekten \u2013 kanske som ett barn g\u00f6r med sina leksaker. Men jag \u00e4r vuxen och d\u00e4rf\u00f6r vet jag att allt kommer att f\u00f6rsvinna. Allts\u00e5, sorgligt.<\/p>\n
N\u00e4r jag jobbar med Tillsammansodlingen<\/a>, som har hj\u00e4lpt oss med Paviljongen under sommaren, p\u00e5 deras f\u00e4lt p\u00e5 \u00d6land, blir jag ocks\u00e5 medveten om hur saker kommer tillbaka. Det \u00e4r en klich\u00e9 f\u00f6rst\u00e5s \u2013\u00a0 hela \u2018the cycle of life\u2019-grejen \u2013 men jag har redan b\u00f6rjat prata om att odla vitl\u00f6k i oktober och vad vi ska g\u00f6ra n\u00e4sta s\u00e4song, 2020. P\u00e5 detta s\u00e4tt lever man i framtiden och kan man se fram emot det som komma skall.<\/p>\n Det p\u00e5minner mig om vad Lela Pierce pratade om \u2013 hennes utst\u00e4llning Invasiva Arter: Lupiner<\/a> har sina sista veckor nu \u2013 men i en motsatt riktning. I hennes verk f\u00f6rekommer Sankofa-f\u00e5geln, en mytologisk f\u00e5gel fr\u00e5n Akan-folket som bor i \u00f6stra delen av Afrika. Sankofa flyger fram\u00e5t, men tittar tillbaka med ett \u00e4gg i n\u00e4bben. \u00c4gget symboliserar vad man kan hitta i d\u00e5tiden och vad som \u00e4r v\u00e4rt att ta med in i framtiden. Sankofa-f\u00e5geln l\u00e4r oss\u00a0att titta fram\u00e5t utan att f\u00f6rlora v\u00e5ra f\u00f6rbindelser med v\u00e5rt f\u00f6rflutna.<\/p>\n D\u00e4rf\u00f6r ska jag titta p\u00e5 alla utst\u00e4llningar med ett litet uppdrag: vilka upplevelser ska jag ta med in i h\u00f6sts\u00e4songen? Vad kan jag ta med n\u00e4r dagarna blir kortare? Hur kan jag anv\u00e4nda mina erfarenheter n\u00e4r Carl Johan De Geer<\/a> kommer till Kalmar konstmuseum och n\u00e4r vi b\u00f6rjar med Sydosten igen?<\/p>\n Sankofa-f\u00e5geln kan man tolka som ett botemedel mot kolonialt trauma, men jag ser g\u00e4rna Sankofa som en terapeut mot min egen pre-sorg.<\/p>\n Jag har b\u00f6rjat f\u00f6rbereda mig f\u00f6r h\u00f6sts\u00e4songen.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Jag t\u00e4nkte s\u00e5h\u00e4r: jag ska jobba hela sommaren och ta det lugnt i september. Och det kommer att h\u00e4nda, men nu har jag mina tv\u00e5 sista veckor innan jag och mina kollegor g\u00e5r in i den vanliga h\u00f6sts\u00e4songen. H\u00f6sten betyder inte mindre jobb, men k\u00e4nslan \u00e4r annorlunda. Arbetet p\u00e5 museet under sommaren har ju en … Forts\u00e4tt l\u00e4sa F\u00f6rberedelse<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":65,"featured_media":1916,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_exactmetrics_skip_tracking":false,"_exactmetrics_sitenote_active":false,"_exactmetrics_sitenote_note":"","_exactmetrics_sitenote_category":0,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-1915","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-okategoriserade"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kalmarkonstmuseum.se\/besoksvardarna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1915","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kalmarkonstmuseum.se\/besoksvardarna\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kalmarkonstmuseum.se\/besoksvardarna\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kalmarkonstmuseum.se\/besoksvardarna\/wp-json\/wp\/v2\/users\/65"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kalmarkonstmuseum.se\/besoksvardarna\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1915"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.kalmarkonstmuseum.se\/besoksvardarna\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1915\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kalmarkonstmuseum.se\/besoksvardarna\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1916"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kalmarkonstmuseum.se\/besoksvardarna\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1915"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kalmarkonstmuseum.se\/besoksvardarna\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1915"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kalmarkonstmuseum.se\/besoksvardarna\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1915"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}