Formgivarporträtt

Ann-Mari Forsberg

1916 – 1992

Ann-Mari Forsberg föddes i Stockholm där båda hennes föräldrar arbetade som apotekare i Gamla Stan. En kort tid efter att hon föddes flyttar familjen, först till Byske i Västerbotten och senare till Vetlanda i Småland. Ann-Maries far var gotlänning och därför tillbringades somrarna under uppväxten på Gotland. Ljuset och naturen därifrån, tillsammans med dofter och färger i de gamla apoteken, blev viktiga minnen som har präglat Ann-Mari Forsbergs formgivning. Vid sexton års ålder återvände familjen till Stockholm. Ann-Marie ville gärna bli apotekare men modern avrådde och fem år senare kommer hon in på Tekniska skolan (nuvarande Konstfack). Mellan 1939–1941 studerade hon sedan vidare på den Högre Konstindustriella Skolan (HKS), en avdelning på Tekniska skolan, och där får Ann-Marie Forsberg Barbro Nilsson som lärare.

På HKS studerade man textil från olika tider och kulturer; även svensk allmogetextil. En viktig kunskapsbank var den inventering av svensk allmogetextil som genomförts av Lilly Zickerman, grundaren av Föreningen för svensk Hemslöjd, i början av seklet. På skolan hade man tillgång till 2400 avbildningar av dessa textiler, vilka gjorde stort intryck på Ann-Marie. Samtidigt inspirerande Barbro Nilsson, med sin undervisning, Ann-Marie att söka sig mot en modernare uttryck.

Efter avslutade studier fick Ann-Marie arbete på Handarbetets Vänner, där hon stannade i två år. Arbetet innebar allt från att göra skisser och arbetsritningar till att stå i butik. 1943 började ett samarbete med Märta Måås-Fjetterströms verkstad, där hennes lärare Barbro Nilsson nu var konstnärlig ledare. Ann-Marie och en studiekamrat, Marianne Richter, anlitades för att lämna förslag till textila verk som kunde utföras i bolagets vävateljéer.  Ersättning var royalty på sålda verk.

Genombrottet kom 1945 då Ann-Marie Forsberg ställde ut tillsammans med Barbro Nilsson och Marianne Richter på Svensk-franska konstgalleriet. Ann-Marie visade två mattor som var uppvävda i Märta Måås-Fjetterströms verkstad i Båstad. Kritikerna var positiva. Samarbetet fortsatte och en mängd bildvävnader i gobelängteknik, baserade på Ann-Maries skisser, producerades under de följande åren. Samma år som utställningen anlitades Ann-Mari Forsberg som lärare på Handarbetets Vänners vävskola. Hon arbetade där till 1955. På Konstfackundervisade hon i fackteckning och konstsömnad fram till 1981.

Från 1973 fram till hennes död arbetade hon i egen ateljé, där flera av hennes stora bildvävar tog form. Ann-Mari Forsbergs bildvävar är omistliga verk i 1900-talets bildkonst. Ann-Marie Forsberg blandade i sina bilder humor med ett rakt och enkelt berättande. Hon behärskade både abstrakta mönster och detaljrika vävnader. Inspirationen är tydlig från barndomens sinnesintryck av apoteksmiljö och gotländsk natur. Sammanflätat med äldre folkkonst skapade hon en egen kompositionsstil.

Till hennes mest kända bildvävar räknas Valdermarsskatten 1955, Bikupan – vävd första gången 1959, Apoteket Rosendoften 1964 och Medicinalrådet från 1971. De sista tio åren av hennes liv gjordes två stora retrospektiva utställningar: 1982 på Waldermarsudde och 1991 på Gotlands Konstmuseum.