Kalmar konstmuseum kan för första gången presentera Eva Larssons arbete i den del av Sverige hon själv kommer ifrån. Hennes konst bygger sedan länge på ett storögt intresse för gränsen mellan det dekorativa och den meningsbärande figurationen. Mellan det till synes oändliga och det ofullkomliga och banala. I förhandlingen mellan dessa poler skapar hon ett språk som är fullt av energi. Genom hennes bildkonstruktioner leds vi att tro på budskap som ligger dolda i geometrin och i de omöjligt avancerade mönstren. I själva verket är de mödosamt och intuitivt framtecknade för hand, vilket verkligen gör dem gåtfulla. På senare tid har hon fogat ihop olika teckningar till kuber som förvandlar rummet och betraktarens rörelser till en aktiv del av teckningarna.

Eva Larsson befinner sig i en kontinuerlig konstnärlig dialog med minimalister som till exempel Agnes Martin men också med en postmodern ikon som Jeff Koons. Det är i förtroendet för bildens uppfinnande och i misstron mot dess mening hon bjuder in oss att göra egna erfarenheter av vad en bild kan vara.

Inför utställningen Per Engström skrivit en längre text på uppdrag av konstnären. Det kom att bli en berättelse som står helt för sig själv som litterär text. Man kan dock gärna ställa texten bredvid konsten och låta dem beröra varandra. Utan att på något sätt beskriva eller tolka den, har Engström på ett parallellt plan inympat viktiga aspekter av Eva Larssons konst i sin text. Kanske är det just så här, i en parallell rörelse man ska närma sig hennes konst. Går man för rakt på riskerar man att bländas av ytan och trollas bort av dess illusioner.

Mellanpartiet – text av Per Engström