Kalmar konstmuseum har glädjen att visa en helt nyproducerad installation av Kåre Holgerson. Den består av två delar som på olika sätt beskriver konstnärens mamma Karins förhållningssätt till verkligheten. Den ena delen utgörs av ett antal studier av klänningar bland annat utförda på Nordiska museet, ett herbarium samt föremål från hennes yrkesverksamma tid som textillärarinna. Allt genomfört med en nitisk noggrannhet och omsorg. Den andra delen består av fotografier tagna av konstnären i två av de bostäder Karin levde i vid slutet av sitt liv. Den outsägliga oordning som framträder står i en hjärtskärande kontrast till de övriga föremålen i utställningen.
Lars Nylander, professor i litteraturvetenskap vid universitetet i Trondheim och vän till konstnären sedan lång tid tillbaka, har skrivit en inkännande text om utställningen. En text han gett namnet Livets Signaturer. Så här avslutar Nylander texten:
Men i sista hand blir ”mönster” en fråga som vi tvingas ställa om vårt eget liv: är det också mönster av detta slag, mönster som föregår alla symboliska betydelser, som utgör kärnan av det jag kallar min karaktär, min personlighet, mitt ”jag”? Är det mönster av detta slag som utgör livets egna, mest autentiska signaturer?
Kåre Holgerson ställer med sin installation frågor om identitet och om hur ett liv som under hand förändrats på ett dramatiskt vis ska kunna förstås och ges rättvisa. Med en osentimental konsekvens öppnar han dörren till en existentiell problematik som rör tid och liv, kaos och ordning. De många nivåerna av begreppet mönster vecklar här ut sig och ger installationen en rad möjliga tolkningar och ingångar.
Holgersons installation reser också indirekt frågor av en mer moralisk karaktär. Hur stor rätt kan konstnären ta sig när det handlar om att använda sig av biografiskt material, andras liv, i försöket att berätta något som berör oss alla? En diskussion som varit särskilt livaktig inom litteraturen och inte minst med anledning av ”dokusåpa-genren” som grasserat i TV-media det senaste decenniet. Utan andra jämförelser med dessa kulturyttringar avgörs frågan i det här fallet genom det sätt på vilket Kåre Holgerson gripit sig an och gestaltat helheten. Det vill säga på vilket sätt du som betraktare ges möjlighet att uppfatta hans verk. Uppenbart är att det inte är den faktiska personen Karin som är av intresse i Mönster. Bland många möjliga har konstnären valt just detta sätt. Om verket i slutändan bildar en rimlig eller till och med en fantastisk utsaga är upp till dig.
Bengt Olof Johansson, museichef
Curator: Bengt Olof Johansson
