Arne Erkers kopplar vi kanske framför allt till vackra emaljerade saker i glada färger, men det var inte så det började. Arne Erkers var född i Leksand. Vid 24 års ålder bestämde han sig för att flytta till Stockholm. Hans stora intresse var teckning och i Leksand var det svårt att se hur man kunde leva på det. Efter att ha visat upp vad han kunde, fick han rekommendationen att söka sig till guld- och silversmedsfacket. Han fick snart en praktikplats som guldsmed, hos AB Bernhard Hertz. Karriären tog fart 1943, när han fick anställning som silversmed och konstnärlig medarbetare till Sven-Arne Gillgren på Guldsmedsaktiebolaget (GAB). Så småningom fick han förtroende att designa kyrkligt silver. Brudkronor, kalkar och ljusstakar var vanliga beställningar. Under sex år arbetade han för GAB och studerade samtidigt på Tekniska skolans kvällskurser (nuvarande Konstfack). Efter krigsslutet ville han, som många unga, resa ut och se mer av världen. Han besökte bland annat Spanien och Italien. Tack vare ett stipendium från franska staten kunde han studera ett år på ”Ecole Nationale Supérieure des Arts Décoratifs” i Paris. På Louvrens egyptiska avdelning hämtade han mycket inspiration till sina arbeten.

Efter tiden i Paris återvände han till Skandinavien, men inte till Sverige, utan arbetade först fyra år som konstnärlig medarbetare till silversmeden Just Andersen i Köpenhamn. 1955 återvände Arne Erkers emellertid till Stockholm. Han började där arbeta som frilansformgivare och startade företaget Erkers Design Studio. Han lämnade till stor del hantverket och inriktade sig istället på industriellt framtagna produkter. Han hade kontrakt med ett 20-tal företag. En av Arne Erkers största uppdragsgivare var Kockums Jernverks AB i Kallinge, som han var knuten till i drygt 20 år. Två karakteristiska produkter som han formgav för företaget var Erker-skålen från 1955 och Raff-kannan.

Funktion var ett ledord för Arne Erkers formgivning. Hans inställning till sitt arbete var att formge så enkla, praktiska och prisvärda produkter som möjligt. Med denna utgångspunkt föddes föremål som stapelbara kastruller och kastruller med löstagbara handtag, men också djärva idéer om mer praktiska bilar och gräsklippare, vilka dock aldrig realiserades.