Uppvuxen på en gård i Ysane i Blekinge fick Hertha Bengtson tidigt inblick i en traditionsrik mönstervärld. Hennes mor och mormor tillhörde en generation som tillverkade sina egna textilier. Modern vävde och väckte Hertha Bengtsons intresse för textil och hantverk. Mormodern kom från Skåne och från henne ärvde Hertha Bengtson en mönsterskatt i form av mattor och skånska ”åkdynor” i allmogemönster. Detta inspirerade och påverkade Hertha Bengtsons eget arbete med att skapa dekorer för serviser och stengods.

Hertha Bengtsons första arbete efter flickskolan var som handarbetslärare, men hon drömde om att bli teckningslärarinna. Att utbilda sig vidare var inte ekonomiskt möjligt. Istället blev Hertha Bengtson en av Sveriges mest omtyckta formgivare. Hertha Bengtson tog initiativ till att lämna undervisningen genom att 1937 söka arbete på Hackefors Porslinsfabrik. Hon hade gått två kvällskurser i porslinsmålning under skolåren och det ansåg hon motiverade att fabriken skulle anställa henne. Efter provanställning fick hon också anställning. Där nöjde hon sig inte med att bara måla porslin utan försökte sätta sig in i allt som rörde produktionen och snart fick hon ett utökat ansvar som chef för hela avdelningen i verkmästarens ställe.

Men Hertha Bengtson hade stora ambitioner. Hackefors var en liten fabrik och hon kände inte att hon kunde utvecklas vidare där. Hon ville göra eget porslin så fyra år senare sökte hon tjänst på Rörstrand. Där inleddes en över två årtionden lång epok, som bland annat gav upphov till två designklassiker: serviserna Blå Eld 1950 och Koka Blå 1953. Hertha Bengtson ville göra husmödrarnas arbete lättare med en både djärv och funktionell form. Därför ersatte hon uppläggningsfat och serveringskarotter med eldfasta och ugnsfasta grytor och fat. Tanken var att godset skulle kunna tas direkt från spisen och sättas på bordet, och att serviserna skulle tåla maskindisk. Alla detaljer som pipar, snipar, brätten, lock, öron och hänklar skulle utformas med användbarhet i fokus.

1948 begav sig Hertha Bengtson ut i Europa för studier i Paris vid Académie de la Grande Chaumière. Louvrens egyptiska avdelning besökte hon enligt egen uppgift dagligen och föremålen därifrån blev en viktig inspirationskälla. Utlandsvistelsen följdes under 50-talet av flera studieresor till länder som Frankrike, England, Italien, Grekland, Israel, Libanon och Egypten.

I samband med ett ägarbyte 1964 sa Hertha Bengtson upp sig från Rörstrand. Hon ville utforska stengodset och sökte därför upp Höganäs-Keramik. I fem år tjänstgjorde hon där och presenterade både serviserna Jasmin och Höganäs Top, och egensinnigt konstgods. Avslutningen på Höganästiden blev inte positiv. Vad som ledde fram till det är lite oklart, men faktum är att Hertha Bengtson plötsligt blev uppsagd. Framtiden kändes oviss.

Så en dag kom samtalet från Rosenthal i Tyskland. Man hade redan tidigare velat anlita henne på frilandkontrakt, men då fått nej. Nu var situationen en annan och 1969 började Hertha Bengtson formge för den tyska koncernen. Rosenthal hade flera varumärken. Ett av dessa, Thomas, producerade det vi kallar ”Vackrare vardagsvara”, och det var där som Hertha Bengtsson fick arbetsro. Här fick hon också tillgång till Cordalit, en ny keramisk massa, som passade hennes ambitioner vad gäller eldfasthet och funktionalitet. Serveringskärlen gjordes i Cordalit medan det man åt och drack ur tillverkades i fältspatsporslin. För Thomasfabriken ritade hon flera serviser, som storsäljaren Scandic och restaurangservisen TH300. För Rosenthal Studio Linie ritade hon den nyskapande Caldo-Freddo, som kanske var något före sin tid. Den tyska marknaden uppskattade emellertid Hertha Bengtsons skandinaviska formspråk och hennes arbete fick stor uppmärksamhet i pressen.

Hertha Bengtson blev som formgivare internationellt uppmärksammad och hon vann många utmärkelser, både för de svenska och för de tyska serviserna. Än idag tillhör Blå Eld en av de mest omtyckta serviserna i Sverige och flera av hennes tyska serviser har blivit storsäljare. Sammantaget formgav Hertha Bengtson 14 serviser; åtta för den svenska marknaden och sex för den tyska.

Hertha Bengtsons skaparkraft upphörde aldrig, och under sin sista verksamma tid var det glas som fascinerade. Hon hade kommit i kontakt med materialet redan under tiden vid Rosenthal genom att hon formgav dricksglas till några av sina serviser. På 1990-talet tog hon upp formgivning av glas i egen produktion. Hon hyrde in sig i studiohyttan i Strömberg och skapade ihop med hyttmästare och glasblåsare unikt glas i klara och starka färger. Hon beskrev själv sitt arbete med glas så här: ”Att arbeta med glaset är som att sugas in i en virvel och bara dras in – så tycker jag att mitt liv är just nu. Det är bara att följa med på detta nya äventyr”.