Allt från reflektioner kring kroppsideal, en historia om en tillverkningsindustri i anmärkningsvärda lokaler, till minnen från såväl fiskare som mannekänger. Textilier och kläder kan verkligen väcka känslor och minnen, det blev vi varse i somras när vi visade utställningen Göta Trägårdh – Mode, mönster, möten.
”Det är inte många arbetslokaler som har parkettgolv, men det har man här. Och en stor öppen spis. Och i taket en jättekrona.”
Så skriver Oskarshamns-Tidningen om det då nyligen grundade Högsby Textilindustri 1947. Inte bara har en ny industri etablerats på orten, något skribenten beskriver som ett välkommet tillskott, den bedrivs även från det anrika Odensvi gård. Det rör sig alltså om en textilindustri i herrgårdsmiljö, byggd 1870 av ingen mindre än tidningen Barometerns grundare ”Trädoktorn” Jon Engström.
Här arbetade ett tjugotal sömmerskor med hjälp av en imponerande maskinpark. Symaskiner, maskiner för knapphålstillverkning, pressning och dubbelsöm jämte maskiner som skär skjortor ”lika fort som att skiva ost”. Stora försiktighetsåtgärder ska ha vidtagits vad gäller maskinen för permanenteringen av skjortkragar då permanenteringsvätskan är synnerligen brandfarlig. I backspegeln en möjligen illavarslande beskrivning med tanke på att Högsby Textilindustri helt ödelades av en häftig brand bara två år senare. Vid tillfället för branden var det ännu inte klart om fabriken skulle återuppbyggas.
Det ska emellertid även senare ha funnits någon slags textilindustri i Högsby där specialbeställda dansbandsskjortor och herrkläder syddes på ackord. Men exakt när och i vilken regi har Designarkivet i skrivande stund ännu inte kunnat klargöra. Vet du eller någon du känner mer [...]
I sin mest pragmatiska form handlar kläder om funktionalitet, att förse människan med skydd mot väder och vind. Samtidigt är kläder ett av de mest omedelbara sätten vi människor kan uttrycka oss själva, oavsett om vi gör det medvetet eller ej. Kläder och identitet är tätt sammankopplade socialt och kulturellt. Men i ett av Kalmar läns fiskarsamhällen lär vi oss hur kläder och identitet kan höra ihop ur ett mer funktionellt perspektiv.
Vi träffar ”Måns”. Han är klädd i ändamålsenliga, vattentäta hängselbyxor och ser ut att ha fler lager under sin fleece-tröja trots att vi fikar inomhus. Han har levt sitt yrkesliv på sjön. Under sin tid som fiskare kunde han utgå från olika hamnar runt om i landet, men kojen, oavsett fartyg, var den ständiga punkten.
– Man kan säga att jag hade långt till jobbet men nära hem, skämtar han och fortsätter, Var det något som var heligt på sjön så var det kojen. Och kläderna.
På sjön behövs tåliga kläder som skyddar mot kyla, vind och väta. Vi pratar om att klä sig lager på lager, om skyddande fibrer och ullen och lanolinets överlägsna isolerande egenskaper. Vi pratar också om Gore-Tex vars membran släpper ut svett medan vätan hålls ute.
– [...]
På ett äldreboende någonstans i Kalmar län träffar vi en kvinna med slående kindben, vackert leende och ett propert och piggt intryck. Hon har varit mannekäng i Stockholm, och det syns. Vi kan kalla henne ”Kicki”. När vi berättar om Göta Trägårdh och Anders Beckmans Skola och visar bilder på mannekängerna Kerstin Lokrantz och Gunilla Pontén känner hon omedelbart igen sig. Själv gick hon inte på Beckmans berättar hon, hon var inte ”tillräckligt inne för det”:
– Men dom anlitade mig när dom behövde något lite mer omodernt, skrattar hon.
1950-talets mannekänger var sina egna – sin egen agentur, makeup-artist, frisör och stylist. Det innebar så klart ett evigt kånkande på väskor fulla av allt från skor till korsetter, men också en slags uttrycksfrihet. Med plaggen bak och fram, ballerinaskor i stället för klackar och håret i hästsvans var exempelvis mannekängerna Kerstin Lokrantz och Gunilla Pontén med och skapade det svenska tonårsmodet. Men plaggen som skulle saluföras stod naturligtvis uppdragsgivaren för. Kicki berättar hur hennes vänner kunde imponeras av hennes till synes exklusiva garderob:
– ”Åh, har du den och den och den!” kunde de säga. Men nej, kläderna var ju bara till låns.
Vi tittar på ett fotografi från en modevisning i New [...]
I arbetet med utställningen Göta Trägårdh – Mode, mönster, möten fick vi ta del av privata fotografier ur familjens fotoalbum. Medan vi bläddrade bland bilder på barn, familjemedlemmar, utställningar och prisutdelningar, blev vi uppmärksammade på en inte helt uppenbar detalj på ett av porträtten: Göta Trägårdhs midja var retuscherad.
Känslor kring just midjan och hur vid eller snäv den skulle vara, var någonting som nästan samtliga av de kvinnor vi träffade under vår äldreomsorgsturné vittnade om. För de flesta var den smala midjan något som ”bara skulle vara”, men också något som väckte känslor. Vissa kände sig fina nog inför dansen, medan andra kände stort obehag inför knöliga och skavande underklädesplagg som korsetten. ”Men nu behöver vi inget sånt där” skrattades det kring kaffekopparna.
Trots blandade känslor kring korsetter och underklädesplagg var den snäva midjans ideal ett slags accepterat faktum, ungefär som idag. Korsetten är på intet sätt ett nytt plagg. Det finns belägg för att korsetten som plagg har funnits sedan ungefär 1300-talet. I modern tid skulle man förenklat kunna säga att korsetten tog en paus ur våra garderober under 1920-talets La Garçonne-stil, då det raka och slanka stod för idealet. Men i samband [...]
