Uno Westerberg är starkt förknippad med Pukebergs glasbruk, där Designarkivet har sina nuvarande lokaler. Uno Westerberg läste till inredningsarkitekt vid Konstfack i Stockholm, men det var inte inom det området som han blev yrkesverksam. Istället var det inom glas han fick verka. Uno Westerberg började redan som 21-åring som formgivare av belysningsglas vid Arvid Böhlmarks lampfabrik i Stockholm, som sedan ägde Pukebergs glasbruk. I Pukeberg producerades Uno Westerbergs belysningsglas. Det var strama lampor i klassiska former. Hans armaturer, avsedda för offentliga miljöer, fanns i Folkets Hus lokaler, i kyrkor och restauranger. 1964 flyttade Böhlmarks lampfabrik hela sin armaturproduktion och sitt huvudkontor till Pukeberg. Under 1960-talet koncentrerades Uno Westerbergs formgivning allt mer till takbelysning, vägg- och bordsarmaturer för hemmiljö. Med en av sina bordslampor, tillverkad i överfångsteknik, finns han representerad på Museum of Modern Art i New York.

Parallellt med belysningsglaset arbetade Uno Westerberg med prydnadsglas. Serien Spectra, som bestod av skålar och vaser exporterades till många länder, och såldes med stor framgång i synnerhet i USA. När Böhlmarks i mitten av 1970-talet lade ner tillverkningen av belysningsglas blev Uno Westerberg konstnärlig ledare för Pukebergs Glasbruk. Det var hans serier Stratos, Ulla och Korall som framförallt utgjorde grunden för Pukebergs produktion och gav bruket fortsatta framgångar. Han ägnade också mycket tid åt konstglaset.

Uno Westerberg formgav många föremål i en klassisk och funktionell anda. Han hade god materialkännedom och strävade efter att kombinera sitt formspråk med marknadens efterfrågan. Ett mer burleskt formspråk visade han i ett antal presentartiklar framtagna för en ökande turistmarknad. Ljusstakar, brevpressar och askkoppar var några sådana produkter, där vikingar, båtar, clowner och olika slags djur var populära motiv. Uno Westerberg verkade på Pukebergs glasbruk fram till 1981.