”Arseniken, en ickefråga”
Mina intressen i Glasriket berör miljöaspekten. 10 av de 22 värst förorenade platserna i Sverige är glasbruk i Småland. Dessa platser ska nu undersökas och saneras, ett arbete som beräknas ta upp emot 30 år och kosta en miljard kronor. I markerna runt flera av de gamla glasbruken är det så förorenat att det är olämpligt att låta människor bo där. Glaskross tippades ofta bara rakt utanför på gårdsplanen, kanske tänkte de inte på glasets giftiga innehåll och hur det skulle påverka marken i framtiden. Liknande resonemang kan vi känna igen även från andra områden. På 60- och 70-talet dumpade t ex trädgårdsnäringen överblivet bekämpningsmedel såsom DDT i tunnor som grävdes ner i marken efter myndighetsdirektiv, något som påminner om den stora skandalen vid BT Kemi i Teckomatorp där man också grävde ned överblivet växtgift. Ett annat exempel är de oerhörda mängder ammunition som sänktes i världshaven efter 2.a världskriget på vilka höljena nu börjar korrodera. Att gräva ner gift i marken eller dumpa i havet har varit vedertagna metoder för att göra sig av med sådant en inte ville handskas med men det fanns inte heller en uttalad miljöpolitisk agenda och många gånger visste man inte bättre. Detta är ämnen jag kommer att behandla i mitt arbete rörande glasriket.
Caroline Mårtensson f. 1977 i Helsingborg och bosatt i Lund.
Carolines konstnärliga praktik är idébaserad, ofta platsspecifik och innefattar flera medier såsom installation, skulptur, foto, text och video.
Hennes arbete utgår från mötet mellan människa och natur. Hon utför djupgående, ofta tvärvetenskapliga undersökningar vilka resulterar i visualiserade frågeställningar med ett syfte att framställa och tillgängliggöra komplexa tillstånd.
Hon examinerades vid Konsthögskolan i Malmö 2005 (MFA). De senaste projekten innefattar utställningar som Naturum på Göteborgs Konsthall, Shifting Natures på Ystads Konstmuseum, screenings av Sunshine socialist cinema och ett pågående gestaltningsuppdrag för Växjö kommun.
CV
www.carolinemartensson.se