Under hans livstid berättades många historier om Edvin Lindholm-Houge (1898–1969). Han var en konservativ bohem, en autodidakt med mästarrykte och en ilsken pratkvarn som sökte lugnet. Hans far var sjöman, men han stod med båda fötterna på Kalmars gator. I utställningen Stadens färger möter vi en melankolisk kolorist som med ömma penseldrag fångar Kalmars interiörer, exteriörer och invånare som arbetar och samtalar i stillhet.

Edvin Lindholm-Houge gick aldrig i takt med tiden. Han menade att solen gick ner 1914, att kriget var det yttersta uttrycket för den modernitet som han kände en så djup motvilja inför. Han målade en stad som höll på att försvinna, samtidigt som han intensivt stred mot rivningsraseriet i stort uppslagna artiklar i lokalpressen. Som konstnär intresserade sig Edvin Lindholm-Houge varken för Kalmars förnäma villor eller den moderna tidens betongpalats. I stället vände han blicken mot det anspråkslösa men själfulla som lämnats kvar i mellanrummen. I ett centralt verk målar han möbler som blivit undanskuffade till vinden. Det är en plats där tiden får vila.

I utställningen Stadens färger visas ett urval av Lindholm-Houges verk, med särskilt intresse för hans sena arbete. Verk från Kalmar konstmuseums samling kompletteras med inlån från privatpersoner.

 

Bild: Kallbadhuset, Kalmar, 1944, Edvin Lindholm-Houge