Claes Evenäs

Åren efter debuten på Lunds Konsthalls höstsalong 1968, beskriver en jämn utveckling från en typ av ytrealistisk symbolism med tydlig färgskala och konturskärpa. Med 1990-talet blir verken mindre distinkta och elaborerade och mer sökande. En form med sammanborstade färgytor kombineras ofta med konkreta element, centra av gestaltningar, ibland monokroma silhuetter.

Färgteknikerna och valen av underlag varierar från oljefärg, akryl eller konventionell alkyd till blandteknik på linneduk eller mycket grov väv. Storleken på dukarna har med åren ökat – signalhöjden förbättras.

Jag markerar gärna något slag av budskap; politiskt, socialt och inte sällan konfliktorienterat och vill samtidigt att den som står undrande framför någon av mina tavlor ska uppleva sig som deltagare i en berättelse eller situation. Verkets stämning står inte främst. Frågor som kan ställas: vad händer? Vad har hänt? Och vad kommer att hända. Som konstnär jag autodidakt.