I den lilla skriften ”Mats Theselius’ guide to Mats Theselius” skriver hans vän Jan Åman så här om Theselius möbler: ”Möblerna betyder men bevarar stumheten, talar och tiger på samma gång.” Det är något jag verkligen upplever också. Jag fascineras av det outsagda och det sagda. Det inbjuder till tankar och tolkning. Är det en dialog eller en monolog? Befinner sig de visuella uttrycken i ett slutet universum tillsammans med den som skapat dem? Eller är det faktum att produkter fysiskt ändå lämnar den inre världen för den yttre, en invitation till någon form av gemensamhet?
Mats Theselius arbetar i många av sina möbelprojekt med metaforer och associationer som visar på relationer till våra föreställningar om ett visst ämne. Men det finns oftast en kontrast visuellt formulerad genom val och användningsområde för olika material och formelement.
IKEA tog tillsammans med en expert på 1700-tal, Lars Sjöberg, fram en gustaviansk möbelkollektion 1993. Kollektionen blev dyr att producera och ansågs snart inte passa in i Ikeas sortment. Därför såldes kollektionen till ett möbelföretag, MOVE. När företaget 2001 ville förnya/utöka kollektionen så vände de sig till Mats Theselius. Han formgav ett antal objekt, bland annat skåpet ”Körsbärstjuven” som fick ge namn till hela kollektionen.
Relationen till 1700-talet tar sig flera olika uttryck. Det är en lek med associationer och våra förutfattade bilder av en svunnen period. Likt, men inte likadant. Bokskåp fanns redan på 1700-talet, men höga skåp var inte någon typisk förvaringsmöbel i städerna under gustaviansk tid, utan det var byråer och sekretärer som dominerade. På landsbygden levde barockens breda skåp och kistor kvar som förvaringsmöbler. Färgvalet – grått; en vanlig färg på 1700-talets möbler. Men den valda tonen framstår som mörkare. Dekorerade överstyckena fanns, kanske mer på speglar, men själva dekoren med sina koltrastar skulle knappast kunna vara från tiden, eller åtminstone inte från den samhällsklass som tog till sig den gustavianska stilen. Dekoren har en mer folklig karaktär som hellre kunde vara hämtad från ett allmogeskåp. Låset är dominant och mekaniskt, som en hyllning till Christopher Polhem, ”den svenska mekanikens fader”, som levde just under 1700-talet. Låset har Theselius placerat synligt på utsidan av skåpet, något som inte skulle förekomma under gustaviansk tid. Likt, men inte likadant. Det frånvarande 1700-talet görs närvarande genom att relatera till våra föreställningar om tiden. Kontrasterna placerar möbeln i nuet.
I ett annat skåp av Mats Theselius, det kända National Geographic skåpet, handlar den kontextuella berättelsen om ett skåp som är skapat för att rymma exakt 25 årgångar av tidskriften National Geographic. Skåpet kom enligt Theselius till när han ville sluta röka, och behövde något annat att tänka på. Tidskriften fyllde det behovet. Men var skulle han göra av dem?
Tidskriften fick ge både färg och form till sin förvaring. Det skulle kunna vara ett belysande exempel på Louis Sullivans berömda citat ”Form follows function”. Funktionen styr formen i det gula skåpet där rutornas dimensioner är hämtade från de tidskrifter som skulle finnas i skåpet. Men skåpet behöver naturligtvis inte alls användas så som åsyftas och då har ju formen ingen relation till funktionen. Tidskrifterna är borta. Återigen är det frånvarande närvarande, här i vår föreställning kring begreppet form och funktion. Mats Theselius eget National Geographic-skåp är inte gult utan klätt med linneklot. Kanske måste produkten vara gul för att Theselius vet att den som köper troligen har annat i skåpet och att relationen då skulle gå förlorad om inte färgen gavs ett tydligare utrymme, än i hans privata skåp. Mats Theselius verkar vilja att vi ser relationen, så jag kan inte tolka det som annat än en dialog.
Båda skåpen visar ett förhållningssätt i själva arbetet, där relationer och kontraster hela tiden hanteras. Likt och olikt. Här och där. Nu och då. Hur något kontrasterar mot det man relaterar till, säger något om vår samtid och vår förståelse av världen och historien.