Wilhelm Kåge i Japan

I samband med att Sverige och Japan firar att det är 150 år sedan man först inledde diplomatiska relationer har curator Gustaf Kjellin tittat närmare på Wilhelm Kåges Japanresa under våren 1956 och de skisser från resan som nu finns bevarade på Designarkivet.

 

Våren 1956 besökte konstnären och keramikern Wilhelm Kåge (1889-1960) Japan. Resan var en försenad 60-års present från Gustavsbergs Porslinsfabrik, den institution som Kåge under sitt konstnärliga ledarskap (1917-1949) fick att producera vackrare vardagsvaror. Resan gjordes för att studera japanskt konsthantverk och keramik, samt för att köpa in objekt till en utställning på varuhuset NK i Stockholm. Ressällskapet bestod av tecknaren Gunnar Brusewitz och skribenten Gustaf Näsström som dokumenterade besöket i boken Flyg mot soluppgången. Den svenska trion reser mellan stad och landsbygd med många intressanta och oväntade möten, som det i Kyoto där de stöter på arkitekten Nils Ahrbom som precis inlett arbetet med svenska ambassaden i Tokyo (färdig 1959.) Ordet Kåge översätts till konsthantverk på japanska vilket glatt uppmärksammas av de japaner som mottar Wilhelm Kåges visitkort och resans höjdpunkt blir besöket i byn Mashiko hemma hos landets främsta keramiker, Shoji Hamada.

Shoji Hamada har året innan utnämnts av japanska staten till “levande nationalskatt” för sitt hantverk och sin roll i Mingei-rörelsen som bildades 1924 för att bevara och utveckla landets folkkonst. Mashiko ligger strax norr om Tokyo och Hamada hade här omvandlat ett utdöende keramikcentrum till en internationell vallfärdsort för konsthantverkare. Hamadas hem låg i utkanten av byn i vad som kan beskrivas som en bondgård där han också producerade sina bruks- och konstgods. Här bodde Hamada med sin familj och anställda och här bodde även Wilhelm Kåge under tio dagar för att följa Hamada i hans arbete. Det här var inte deras första möte, redan fyra år tidigare välkomnade Kåge Hamada i sitt hem på Fjällgatan i Stockholm och deras möten i Sverige och Japan går att läsa vidare om i boken Wilhelm Kåge – Formgivare i folkhemmet av Petter Eklund.

I en intervju med Wilhelm Kåge av Arthur Hald för tidskriften Form 1956, berättar Kåge utförligt om de insikter han fått om japanskt konsthantverk och keramik. Kåge beundrade den japanska estetiken och respekten för bruksföremål men uttryckte en oro över att det västerländska inflytandet skulle hota den inhemska hantverkstraditionen. Förklaringen till den utvecklingen går delvis att finna i USAs ockupation av Japan efter andra världskriget vilket förde med sig nya ideal. När Japan återfick självstyret 1952, behövde landets ekonomi snabbt komma på fötter och det inhemska hantverket fick vika åt sidan för billigt producerade och västerländskt inspirerade produkter. Den här utvecklingen stävjades något 1958 då “The Japan Industrial Design Organisation” inrättades för att årligen dela ut designpriset G för god design och originalitet.

Ett århundrade tidigare utspelades ett liknande scenario. 1854, efter påtryckningar från väst, öppnade Japan upp sina gränser för handel varpå västerländska influenser strömmade in. En svensk expedition ledd av Adolf Erik Nordenskiöld besökte Japan 1879 för att under två månader ta del av samhället och kulturen. I boken An Arctic passage to the far east – The visit of the Swedish Vega expedition to Meiji Japan in 1879 återger författarna Julia Lindkvist och Urban Wråkberg Nordenskiölds anteckningar där det framgår att Nordenskiöld var bekymrad över landets snabba anpassning till väst vilket riskerade att marginalisera det traditionella konsthantverket. Mot den här bakgrunden går det också att förstå uppkomsten av Mingei- rörelsen som Hamada var en central del av.

Hamadas och Kåges ingångar till keramiken var olika. Hamada var en drejare och Kåge var i grund och botten en grafisk konstnär men de förenades i det högkvalitativa bruksföremålet. Kåge skapade det på industriell väg genom massproduktion på Gustavsbergs Porslinsfabrik och Hamada i sina ugnar på sin gård i Mashiko som enligt uppgift kunde bränna upp till 10 000 gods per år. Wilhelm Kåges besök hos Shoji Hamada är ett av de första väldokumenterade mötena mellan våra två länders kreativa näringar och kan av den anledningen betraktas som en symbolisk början för de många utbyten som följt på formområdet mellan Japan och Sverige.

Designarkivets samling av Wilhelm Kåge består bl.a. av många skissblock varav ett är från hans besök i Japan. Skisserna, illustrationerna och målningarna från detta block visar människor, landskap och byggnader. Vissa är omsorgsfullt gjorda och färglagda, andra hastigt nedtecknade ögonblicksbilder. Nu visar Designarkivet för första gången fyra blad ur detta unika skissblock med motiv från Kåges besök hos Hamada i Mashiko 1956.

I år firar Sverige och Japan 150 år av diplomatiska förbindelser och det möte som beskrivits ovan är utgångspunkten för en öppen föreläsning med rubriken “Svensk arkitektur och design i Japan genom åren.” Föreläsningen genomförs med stöd från Scandinavia-Japan Sasakawa Foundation och Flowstone.

Av Gustaf Kjellin

https://swedenjapan150.jp/en/

A History of Swedish Architecture and Design in Japan