Hur utvecklar man en industriell teknik som bygger på repetition, och skapar unika verk som samtidigt innehåller en tolkning av den industriella traditionen? Det kan tyckas motsägelsefullt – men det är vad Hanna Hansdotter gör i sitt arbete. Med en stor mängd känsla och uppskattning för traditionen och hantverket, för hon sitt glas, fullt av individuellt uttryck, in i ett post-industriellt glasrike.
De ornamentala glaskroppar hon skapar befinner sig någonstans i gränslandet mellan det avbildande och det abstrakta. Trots sin distinkta struktur är de inte statiska, de uttrycker både rörelse och personlig särprägel där varje form och färgsättning är unik. Den dekorativa ornamentiken – inspirerad av arkitektoniska element – är tydlig, men så är även associationerna till fysiska kroppar. I den kontrasten tar en ny värld form.
Hanna Hansdotters verk bär både bokstavligt och bildligt på spår. Faktiska spår av formarna där glasmassan tar sin början mot färdigt verk – en process som bär med sig associationer till industri och industriell produktion, men även av det individuella uttryck verken får när de inte längre hämmas in av formen.
Glasformens galler eller stuckaturinspirerade mönster syns fortfarande i de stelnade skulpturerna, trots att de brutit sig genom metallformens rigiditet och antagit en mjuk, svällande skepnad som suddar ut linjerna i formen. Glasmassan tvingas in i formen, i ramverket, i ordningen och strukturen. Men därefter störs praktiken och perfektionen. Massan frigörs från formen och skruvas till för hand – i ett fritt flöde utanför formen får den sin individualitet.
Kanske är det en förlängning av den mänskliga tillvaron som syns i glasprocessen? Där finns ordningen och strukturen i formarna, friheten i den fria handens rörelse. Det finns teamwork och slump, utrymme för både tradition och nytänkande.
Utställningen på Kalmar konstmuseum blir Hanna Hansdotters första konsthallsutställning. Här har hon lagt ytterligare ett lager till objekten och även jobbat med installationer. Det öppnar upp för ett vidare perspektiv än industrins fokus på objektet och sätter hennes verk i ett större konsthistoriskt sammanhang där både barock och modernism åberopas.
Hanna Hansdotters verk har beskrivits som av en annan värld. På Kalmar konstmuseum är det inte bara objekten, utan även besökaren som blir en del i miljöskapandet. Precis som Alice dras man in i Hanna Hansdotters underland – ”down the Rabbit hole…”
