(For English please scroll down)
Lördagen den 11 april bjöd vi på Hyttsill* på The Glass Factory i Boda. Hyttsillen var ett tillfälle för att diskutera med och bättre lära känna några av alla de som verkar och på olika sätt är engagerade i Glasriket, samt introducera oss själva och vårt arbete.
Våra gäster för kvällen var en brokig skara med olika erfarenheter, perspektiv och kunskaper om Glasriket. Agneta Gustavsson, journalist och redaktör för boken Och sen då… vad händer i Glasriket?, Annette Krahner, formgivare och projektledare för Kris i repris, Susann Johannisson, bebyggelseantikvarie och författare till en rapport om glasrikets bruksmiljöer och deras bevarande, Kjell Engman, konstnär och formgivare vid Kosta Boda, Gunnel Holmér, forskare och glashistoriker, Maja Heuer, verksamhetsledare The Glass Factory, Ludvig Löfgren, konstnär och formgivare vid Målerås glasbruk. Markus Vallien, slöjdare från Gissamåla, Camilla Ed, projektledare vid Kalmar Konstmuseum.
Hyttsill är en gammal småländsk tradition. Det sägs att den började med luffare och vagabonder som kom till hyttorna för att värma sig och sin sill i glasugnarna. Idag är hyttsill en viktig del av upplevelseindustrin i Glasriket och en populär turistattraktion. Vår hyttsill är en egen version och tolkning och inleds med en kort improviserad föreställning där vi (Caroline, Eva, Åsa, Johanna, Malin, Ingela) agerar luffare. Vi ville starta i rollen som luffaren för att knyta hyttsillen till sitt ursprung men också knyta an till hur kunskap förs runt genom migration och immigration. Kopplingen mellan luffaren och konstnärsrollen har gjorts många gånger och är ett romantiserande om utanförskap som inte gagnar någon. Det som är gemensamt är rörelsen mellan olika platser. Konstnären flyttar sig ofta genom utställningar och andra projekt och rör sig mellan olika platser och situationer och studerar dem. Möten uppstår och kanske också ny kunskap.
Maten lagas genom det heta glaset. Markus Vallien är barista. På en egentillverkad rost, med delar från en gammal dammsugare, rostar Markus kaffebönor i glasugnen och kaffet bryggs på varmt glas som Åsa hämtar från smältdegeln. När kaffet är klart bryts föreställningen. Kaffet serveras och middagen börjar. Potatisen kokas i hinkar, vattnet värms genom att hett glas droppas i dem. Åsa blåser flaskor och trycker in fiskarna som lagas till på en minut och får en god röksmak.
Det blir en lång kväll av intensiva samtal. Från de stora frågorna som: hur ser framtiden för Glasriket ut, hur kan det utvecklas, vad finns det för möjligheter och svårigheter, till formen på ett glas.
On Saturday, April 11, we invited for Hyttsill * at The Glass Factory in Boda. The evening was an opportunity to discuss with and better get to know some of those who operate and in different ways are engaged in the Kingdom of Crystal, as well as introduce ourselves and our work.
Our guests for the evening were a mixed group with different experiences, perspectives, and knowledge about the Kingdom of Crystal. Agneta Gustavsson, journalist and editor of the book And then… what happens in the Kingdom of Crystal?, Annette Krahner, designer and project manager for Kris i repris, Susann Johannisson, building antiquarian and author of a report on the glassworks’ environments in the Kingdom of Crystal and their conservation, Kjell Engman, artist and designer at Kosta Boda, Gunnel Holmér, researcher and glass historian, Maja Heuer, director The Glass Factory, Ludvig Löfgren, artist and designer at Målerås glassworks. Markus Vallien, woodworker from Gissamåla, Camilla Ed, project manager at Kalmar Art Museum.
* Hyttsill is an old tradition from Småland. It is said that it began with tramps and vagabonds who came to the glassworks to warm themselves and their herring in the glass furnace. Today Hyttsill is an important part of the creative industry in the Kingdom of Crystal and a popular tourist attraction. Our own Hyttsill version and interpretation begins with a brief improvised performance in which we (Caroline, Eva, Åsa, Johanna, Malin, Ingela) act as tramps. We wanted to start in the role of the tramp to tie the Hyttsill to its origin but also link in with how knowledge is passed around through migration and immigration. The link between the tramp and the role of the artist have been made many times and is a romanticization of alienation that does not benefit anyone. What is shared is the movement between locations. The artist often moves through exhibitions and other projects and between different locations and situations, and study them. Encounters occur and perhaps also new knowledge.
The food is cooked through the hot glass. Markus Vallien is the barista. On a self-made roaster, with parts from an old vacuum cleaner, Markus roasts coffee beans in the glass furnace and the coffee is brewed on hot glass that Åsa collects from the melting pot. When the coffee is ready the show is paused. The coffee is served and the dinner starts. The potatoes are boiled in buckets, the water is heated by hot glass dropped into them. Åsa is blowing bottles and pushes the fish inside, which is cooked in a minute and gets a tasty smoke flavor.
It will be a long evening of intense conversations. From the large questions such as: what is the future for the Kingdom of Crystal, how can it develop, what are the possibilities and difficulties, to the shape of a glass.