Jag hittar en plats, sen undersöker jag den. Eller: jag undersöker en plats, sen återupptäcker jag den. Med kameran, min kropp och med olika material som verktyg jämför jag, zoomar in, plockar isär, rekonstruerar och förändrar ett utrymme.
Hela jordens yta består
av färgfläckar
färgkartor
irrationella sömmar
raka böjda brutna linjer
klar grön, klar blå, klar gul, klar brun.
Lite som pixlar
på en högupplöst skärm.
Bilder har slutat att fungera som en representation av verkligheten utan har istället tagit en kraftfullare plats i att bygga en verklighet. När jag tar ut pixlarna i landskapet försöker jag att ta tillbaka kontrollen över hur vi skapar vår realitet, att visa att bilden endast består av pixlar och att pixlar aldrig kan rymma det spektrum som verkligheten innebär. De är endast färgfläckar på en skärm.
ett fruset ögonblick
någonting faller
tiden står still
Genom att binda och linda in objekt skapas en spänning mellan att hållas ihop och vara på väg att brista, det uppstår linjer där det tidigare inte funnits några och en slags tredimensionell skiss tar form. Det är en naiv ansats att försöka bevara något som är på väg att vittra sönder, att återuppliva ett bortglömt föremål som ingen längre vill ha.
