Mode, mönster, möten:
Textilminnen från mannekängen

På ett äldreboende någonstans i Kalmar län träffar vi en kvinna med slående kindben, vackert leende och ett propert och piggt intryck. Hon har varit mannekäng i Stockholm, och det syns. Vi kan kalla henne ”Kicki”. När vi berättar om Göta Trägårdh och Anders Beckmans Skola och visar bilder på mannekängerna Kerstin Lokrantz och Gunilla Pontén känner hon omedelbart igen sig. Själv gick hon inte på Beckmans berättar hon, hon var inte ”tillräckligt inne för det”:

– Men dom anlitade mig när dom behövde något lite mer omodernt, skrattar hon.

1950-talets mannekänger var sina egna – sin egen agentur, makeup-artist, frisör och stylist. Det innebar så klart ett evigt kånkande på väskor fulla av allt från skor till korsetter, men också en slags uttrycksfrihet. Med plaggen bak och fram, ballerinaskor i stället för klackar och håret i hästsvans var exempelvis mannekängerna Kerstin Lokrantz och Gunilla Pontén med och skapade det svenska tonårsmodet. Men plaggen som skulle saluföras stod naturligtvis uppdragsgivaren för. Kicki berättar hur hennes vänner kunde imponeras av hennes till synes exklusiva garderob:

– ”Åh, har du den och den och den!” kunde de säga. Men nej, kläderna var ju bara till låns.

Vi tittar på ett fotografi från en modevisning i New York från 1960-talet. Lokalen är fullsatt av modets yrkesmänniskor. En kvinna röker och betraktar catwalken med stor koncentration, en annan verkar djupt chockad. På podiet går unga kvinnor iklädda badkläder från svenska företaget Tonnie-Modeller.

– Mina föräldrar hade inget emot mitt jobb, men visa mig i bikini fick jag inte för mor!

Precis som inom konsthistorien så har även konfektionens och modets modeller betraktats med viss misstänksamhet. Men under 1960-talet internationaliseras modellagenturerna och modevärlden och fler modetidningar uppstår. Modellen, fotografen och modebilden går från att vara underordnad beställaren till att vara navet i en ständigt skiftande modevärld såsom vi kanske känner igen branschen idag.

Vi fortsätter prata mode, om Paris, om hur allt hon tjänade gick till kläder och hur hennes passion kom att ärvas av döttrarna. Vi visar textilprover av Sven Fristedt, gläds åt tygkvalitéerna. Och dricker kaffe. När vi avrundar och tackar för oss ger ”Kicki” betyget att ”det var som att vara i Paris igen”.

Stort tack till ”Kicki” för att vi fick ta del av dina erfarenheter.

 

Lästips:

Bilden av modet, av Lotta Lewenhaupt och Tonie Lewenhaupt, Bokförlaget Arena, 2009
På höga klackar, av Birgitta Stubbing och Nathalie Wänblad, Sivart Förlag, 2023
”Provocerande nytänk”, av Viveca Carlsson, i Scandinavian Retro nr. 2, 2019

Foto: Arne Nilsson, 1940-tal