Ett seminarium med Midhat Ajanović, Nikica Gilić och Behzad Khosravi Noori
Seminariet hålls på engelska (information in English below)

I utställningen Professor Balthazar och monumentet över den okända medborgaren drar konstnären Behzad Khosravi Noori kopplingar mellan tecknad film och världspolitik. Tillsammans med inbjudna gäster besöker han nu Kalmar konstmuseum och håller ett seminarium där man går på djupet med dessa samband.

Seminariet utgår från Zagreb Film – animationsstudion som låg bakom serien om Professor Balthazar – för att utforska förhållandet mellan världshändelser och animationsproduktion.  Det ställer frågan om hur det Kalla krigets storpolitik påverkade de konkreta produktionsmedlen på Zagreb Film utifrån deras modernistiska förhållningssätt till sitt hantverk och sin omvärld.

Midhat Ajanović

Titoismen och idén om den tredje vägen som ideologisk grund för Zagrebskolan inom animerad film

Geografiskt och ideologiskt befann sig Jugoslavien i gränslandet mellan de två motsatta blocken under det Kalla kriget, och det tillhörde ingetdera. Idén om ”den tredje vägen” var mycket populär i Jugoslavien. Folk såg sitt land som ett verkligt alternativ till det imperialistiska väst och det byråkratiska öst.

Den jugoslaviska regimen kritiserades sällan för bristande demokrati. De häftigaste angreppen kom från den nationalistiska högern, vilket bidrar till att förklara katastrofen som inträffade efter Titos död. Jugoslaviska filmskapare konfronterade sällan systemet. De flesta försvarade det varmt. Den ”tredje vägen” var populär också bland Jugoslaviens främsta filmmakare – som tillhörde Zagrebskolan för animerad film. Satir var trots det ett viktigt inslag i Zagrebfilmerna. Men den satiriska udden var riktad mot reella globala problem som till exempel rasism, kolonialism, föroreningar, svält, fattigdom, rädsla för atombomben eller krig. Kritiken fanns där men den handlade inte om samhällskritik. Det jugoslaviska systemet undgick inte bara kritik: den hyllades indirekt men tveklöst. Föreställningen om ett litet, trotsigt land i kläm mellan två jättelika och fientliga världar återkommer i många av Zagrebstudions filmer. En liten oas av frihet omgiven av påtryckningar, skräck och faror var ett motiv som genomsyrade många av skolans främsta animerade berättelser. Den lilla människan som plågas av omgivningen men trots alla problem kämpar för sin livsstil, sitt oberoende och sin neutralitet – det var en gemensam nämnare för Zagrebskolans kreatörer, oavsett konstnärlig profil eller film- och bildspråk.

Strax efter Titos död 1980 visade sig ”den tredje vägen” vara en fullständigt ”orealistisk realitet”. Idén om landet-mitt-emellan förlorade sin ursprungliga mening efter Gorbatjov, perestrojkan, Berlinmurens fall och det Kalla krigets slut. Jugoslavien förlorade sin internationella ställning och upplöstes dessutom i ett blodigt krig.

NIKICA GILIĆ

En bakgrund till Zagrebskolan och dess filmskapare

Zagrebskolan inom animerad film är representativ för en modernistisk och konstnärlig tendens inom filmen. Den har uppträtt i sammanhang som skiljer sig väsentligt från övriga länder, både i väst och öst. Konstnärerna som räknas till denna så kallade skola har dessutom aldrig haft någon gemensam stil. De var kraftigt individualistiska och gjorde animerad film av de mest skilda slag. Det är därför intressant att analysera Zagrebskolan dels utifrån den kollektivism som präglar allt producentbaserat filmskapande – både marknadsorienterat och ”socialistiskt” – och dels utifrån de tendenser som är typiska för all produktion av animerad film och det socialistiska Jugoslavien.

För att utveckla sin fulla mångfald var Zagrebskolan tvungen att bemästra den tillväxt i organisationen som är karakteristisk för producentbaserat filmskapande och undvika inflytandet från både den klassiska animeringen rent generellt och den socialistiska kollektivismen mer specifikt (som i och för sig var svagare i Jugoslavien än i andra europeiska socialistländer men likväl stark). Zagrebskolans storhet består enligt många i att individualismen tilläts blomstra. Men hade den varit möjlig och lika inflytelserik i ett land med andra sociala och geopolitiska karaktärsdrag än Jugoslavien?

Midhat Ajanović (född i Sarajevo 1959) är animationsteoretiker, författare och filmskapare. Han studerade journalistik i Sarajevo och praktiserade animation på Zagreb film Studio of Animation (Kroatien). Mellan 1984 och 1992 regisserade han animerade kortfilmer och publicerade ett antal essäer och recensioner om film och animation. Ajanović bor sedan 1994 i Göteborg där han doktorerat i filmvetenskap. Han undervisar i historia och animationsteori vid olika svenska filmskolor (för närvarande vid Högskolan Väst i Trollhättan) och skriver regelbundet om film och animation. Han är författare till ett flertal publikationer som publicerats på flera språk, bland dem The Man and the Line (2013), Den rörliga skämtteckningen (2009), Karikatura i pokret (2008) and Animacija i realizam/ Animation and Realism (2004), Animazione e relismo (2006). Han har arbetat som organisatör och konstnärlig ledare för festivaler i Podgorica (Montenegro), Zagreb (Kroatien) och Eksjö och varit medlem i flera internationella jurys.  Han har tilldelats ett flertal utnämningar för sitt arbete, som t ex 20th World Festival of Animated Film Special Award för sitt bidrag till animationsstudier.

Nikica Gilić (född i Split, 1973) har sedan 2005 en PhD inom filmvetenskap i Zagreb. Han arbetar som docent på fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap i Zagreb, där han undervisar i historia och filmvetenskap. Han undervisar även i filmvetenskap vid Academy of Drama Art och har gett gästföreläsningar vid universitet i Berlin, Konstanz, Regensburg, Graz and Brno. Han är chefredaktör för filmjournalen Hrvatski filmski ljetopis och redaktionsmedlem för nätjournalen Apparatus (Tyskland). Han är författare till Uvod u povijest hrvatskog igranog filma (En introduktion till den kroatiska filmhistorien, 2010 och 2011), Uvod u teoriju filmske priče (En introduktion till filmnarrativets teori, Zagreb, 2007) och Filmske vrste i rodovi(Filmgenrer och stilar, 2007 och 2013). År 2015 blev han associerad forskardocent vid Graduate School for East and Southeast European Studies i München och Regensburg. Som tidigare ordförande för Zagreb Films administrativa styrelse är han är medlem i kommittén för Animafest Zagreb Festival och har suttit i urvalskommittéer för festivalerna 2015 and 2016. Han är en av redaktörerna för den kommande publikationen Global Animation Theory för Bloomsbury (2018).

World Politics and Animation

A seminar with Midhat Ajanovic, Nikica Gilić and Behzad Khosravi Noori
Wed 10 April, 6–8pm

The seminar is held in English

In the exhibition Professor Balthazar and the monument to the invisible citizen, the artist Behzad Khosravi Noori makes connections between animated films and world politics. With invited guests, he now returns to Kalmar konstmuseum for a seminar where these relationships are explored in depth.

The seminar will use Zagreb Film as its starting point, the animation studio behind the series about Professor Balthazar. Through that, it will explore the relationship between world events and animation production. It brings forth the question of how the macro politics during the Cold War affected the specificities of means of production within Zagreb Film, given its modernistic tendency.

Midhat Ajanovic

Titoism and the idea of ‘the third road’ as ideological foundation of Zagreb School for animated film

Geographically, and ideologically, Yugoslavia stood on the border between two confronted blocks during the Cold War, but belonged to neither. The idea of ‘the third road’ was extremely popular; people really saw their country as an alternative to imperialist West and bureaucratic East.

Yugoslav regime was rarely criticised for lack of democracy; it was more fiercely attacked by the nationalist right wing, which sheds much light on the catastrophe that happened after Tito’s death. Yugoslav filmmakers rarely confronted the system; they were mostly its ardent propagators. The ‘third road’ idea was popular even among the creators of Yugoslavia’s best films – members of the Zagreb School of Animated film. Satire was an important element of Zagreb films, but the satirical razor was aimed at actual global problems: racism, colonialism, pollution, hunger, poverty, fear of the A-bomb, war, etc. Criticism was present, but it did not include social criticism. The Yugoslav system was not only spared criticism, it was, indirectly but indisputably, celebrated. The idea of a small, defiant country existing on the borderline between two gigantic and hostile worlds was interwoven in many films made in the Zagreb studio. A small oasis of freedom, surrounded by pressures, terror and danger, was an all-present motif in animated anecdotes of the leading school’s masters. A small man abused by his surroundings, who despite the troubles, kept fighting for his way of life, his independence and neutrality, was a common denominator of the authors of the Zagreb school, regardless of their artistic profile and their filmic and visual expression.

Soon after Tito’s death in 1980, the idea of the ‘third road’ turned out to be completely ‘unrealistic reality’. After Gorbachov, perestroika, the fall of the Berlin wall, and the end of the Cold War, the idea of the ‘third road’ and a country in between lost its initial meaning. Yugoslavia lost its international position, and moreover, dissolved in a bloody war.

Nikica Gilić

The Zagreb School and its authors in context

The Zagreb School of Animated Film, representative of the tendencies towards modernist and auteurist cinema, has appeared in contexts significantly different from that of Eastern and Western Block countries. Additionally, the artists of this “school” have never shared a common style; they were strongly individual, creating quite different animated films. It is therefore interesting to analyse the Zagreb School in the context of the collectivist tendencies typical for all producer-based cinema productions (both market-oriented and “socialist” ones), as well as those typical for animated film production and those typical for the socialist Yugoslavia. In order to develop its full diversity, the Zagreb School had to overcome the organisational growth typical for producer based productions, influence of classical style typical for animation in general and the drive towards socialist collectivism (the latter being less strong than in other European socialist countries but significant nevertheless). The Zagreb School, many may argue, is so great because the individualism was allowed to flourish. But would it have been possible and would it have been equally influential in a country of different social and geopolitical features than Yugoslavia?

Midhat Ajanović (born in Sarajevo 1959) is a theoretician of animation, author and filmmaker born in Sarajevo (Bosnia) in 1959. He studied journalism in Sarajevo and practiced film animation at Zagreb Film Studio of Animation (Croatia). Between 1984 and 1992 he directed seven animated short films and published a number of essays and reviews on cinema and animation. Since 1994 he is living in Gothenburg (Sweden) where he obtained a Doctor of Philosophy in Film Studies. He teaches history and theory of animation at various Swedish film schools (currently at University West in Trollhättan) and writes regularly about film and animation. He is an author of numerous publications published in several languages, among them The Man and the Line (2013), Den rörliga skämtteckningen (2009), Karikatura i pokret (2008) and Animacija i realizam/Animation and Realism (2004), Animazione e relismo (2006). He worked as the organiser and artistic director of the festivals in Podgorica (Montenegro), Zagreb (Croatia) and Eksjö (Sweden) and has been a member of many international juries. For his work, he has received various rewards, among them 20th World Festival of Animated Film special award for contribution to animation studies.

Nikica Gilić (born in Split, 1973) received his PhD in film studies in Zagreb, in 2005. He works as Associate Professor at the Faculty of Humanities and Social Sciences in Zagreb, where he teaches history and theory of cinema. He also teaches film theory at Academy of Drama Art and has given guest lectures in cinema studies at universities in Berlin, Konstanz, Regensburg, Graz and Brno. He is Editor in Chief of Hrvatski filmski ljetopis film journal and a member of the editorial board of online journal Apparatus (Germany). He is the author of Uvod u povijest hrvatskog igranog filma (Introduction to the History of Croatian Film, 2010 and 2011), Uvod u teoriju filmske price (Introduction to Theory of Narration in Cinema, Zagreb, 2007) and Filmske vrste i rodovi (Film Genres and Types, 2007 and 2013). In 2015 he became an Associate Research Fellow at the Graduate School for East and Southeast European Studies in Munich and Regensburg. Formerly President of the Administrative Council of Zagreb film, he is a member of Animafest Zagreb Festival Council and served in the selection committee for the festival in 2015 and 2016. He is one of the editors of the forthcoming book Global Animation Theory for Bloomsbury (2018).