Vår plats balanseras längst ut

Ölands Konstskola II

12/05 - 27/05 2018

Ett säkert vårtecken är att Ölands Konstskola II återvänder till Kalmar konstmuseum.

Årets examensutställning introducerar tolv spännande konstnärskap och kommer bjuda på en mängd olika tekniker, material och infallsvinklar.

Amanda Gyll
Elin Skarp
Elin Woksepp Åleheim
Filip Vårmy
Frida Envall
Janna Ljunggren
Johan Hjärtstrand
Martina Olsén
Matilda Glamborg
Olga Krüssenberg
Sebastian Sanchez
Sandra Fredin

En ambition att ge något annars
bortglömt och undangömt en ny
skildring.
En uppmaning till ett skifte
i hur vi ser på våra kroppar.
Ett kärleksbrev till den dolda massan

Utgångspunkt/problematik:
- Avvikande kropp.

Lösning:
- Abstrahering.
börja se kroppen som en massa av brukbart material. Fokusera på strukturer och linjer. Former och volymer.
- Fragmentering.
Dela upp och kom nära. Tänk i annan skala och byt material.

Resultat:
- Ett nytt förhållningssätt där kroppen blivit till en tillgång.
- Verk i vilka den avvikande kroppen diskuteras.

Jag tecknar för att skapa ett rum åt mig själv. En liten plats som är bara min och där jag kan andas. Där jag har full kontroll och inget är farligt om inte jag vill att det ska vara det. Där jag kan försvinna in i mig själv och vad som för stunden upptar mina tankar. Jag är fri att göra vad jag vill. Undersöka det mystiska men poänglösa, det fåniga men samtidigt gravallvarliga. Ge liv åt figurer som bor i mitt huvud, eller som inte existerade alls förrän jag satte pennan mot pappret. Det är både trams och allvar, nödvändighet och meningslöshet. Det är jag, och det är allt jag vill att det ska vara.

Det finns inga ord. Inga ord som fritt och gränslöst kan syna världen och oss. Jag måste syna alltihop! Jag måste ta den ordlösheten och dra ut den i ljuset och titta på den för att förstå människan – och det är genom måleriet som jag kan göra det.

Jag söker intuitivt och fastnar för ljuset. Det är något i ljuset och människan i relation till det som bär det ordlösa. Som ett medvetande som ligger över allting och vill lösa upp: en blick som vill täcka av och ta sig in. Människan i mörkret finns där utlämnad och mottaglig, utsatt för ljuset, och tycks ibland för korta stunder ana vad som finns i det.

Platsen är lika mycket är en reflektion av en fysisk plats som en mental, avskild från världen, och jag ser att människan där gör vad hon måste. Jag låter bilderna komma till mig, navigerar i fragmenten och målar för att förstå. Målningarna blir fler och fler och jag lägger ut dem på golvet - lyfter upp dem som för stunden gör att jag bättre kan se.

Att skapa konst är för mig ett sätt att mycket sanningsenligt uttrycka mina känslor. Jag har alltid använt mig av konsten när jag inte vetat hur jag ska hantera känslor. Speciellt sådana som känns läskiga eller jobbiga.

Då har jag kunnat avdramatisera, avreagera och konkretisera dem i konsten. Då kan jag både i mitt skapande och efteråt objektivt undersöka verken och se vad de har att berätta. Till och med se hur jag kan använda det jag upptäckt till något positivt.

Här i målningarna har jag illustrerat mig själv i min process från snart ett år på Öland. Kajor är för mig speciella, då jag har kunnat se mig själv och min utveckling i dem.

Min konst är för mig är väldigt personlig. Därför använder jag mig ofta av mig själv i verken, både mina känslor och har min kropp som motiv. När jag är färdig med ett verk känner jag oftast mig färdigbearbetad med de känslorna.

Då kan jag släppa konstverken vidare och ge plats för nya dukar med möjlighet för ytterligare processer att äga rum.

Med mitt måleri försöker jag utmana mitt eget sätt att se. Jag experimenterar med olika metoder för att tvinga mig själv bortom mitt invanda sätt att se på mig själv, på kroppen, på naturen och på måleriet; bortom mina medvetna tankar och värderanden.

Med ett veckat, draperat tyg som underlag skapas former och motiv jag blir tvungen att förhålla mig till när jag målar. Det förändrar och avbryter mina penseldrag, lägger sig i och påverkar. Jag kan inte komma undan, jag måste vara helt närvarande i processen. Med extrema inzoomningar och skarpt beskurna motiv kan jag komma bortom helhetsbilden, och motivet går mot abstraktion. Händerna förändras från en given form, och rör sig mot något som bara är kropp, hud. Ett landskap av färger, skuggor och ljus.

Jag söker efter ett gränsland att röra mig i. Där kropp och hud rör sig mot abstraktion och abstraktion rör sig mot form och kropp. Där måleriet lämnar sin platta, prydliga duk inramad på väggen och istället träder in i rummet; närmar sig det skulpturala. Ett gränsland mellan vackert och motbjudande; mellan något i rörelse och något statiskt.

Jag intresserar mig för ytor, en plats för mänsklig kontakt.
Skulpterar från perspektivet som tecknare, impulsivt.
Jag arbetar med flera verk parallellt för distansen, för att se åt vilket håll jag rör mig.
Det underlättar att skriva, oftast enstaka ord som orienterar mig i det som upplevs större än mig själv.
Kanske handlar det om att hitta ett tillstånd mellan realitet och konstruktion.
Och att det tillståndet är svårt att reflektera över, hur det går till..
men jag vet att när jag inte är inom det så är det något som jag saknar.

Jag är en samtida målerikonstnär som uttrycker mig genom en figurativ bildvärld. Min upplevelse är att det är svårt att få möjligheten att finnas med på en arena med föreställande målerikonst, eftersom de flesta moderna museum som representerar eliten inom samtidskonst väljer att inte visa den här typen av konstuttryck. Denna tematik, målerikonstens roll i samtidskonsten, tar jag med mig till denna utställning.

Min kreativa process är undersökande, reflekterande och slutligen hantverksmässig. Jag vill inte nödvändigtvis göra ett ställningstagande med det färdiga verket, men däremot använder jag alltid frågeställningar som fungerar som en språngbräda och ger energi in i den skapande processen.

I grunden har jag alltid varit i behov av att förklara och förstå andra, kommunikations-glapp har följt med sedan barndomen. Som normbrytande individ har jag alltid slagit mig fram för att framtvinga gensvar och reaktioner och nu i efterhand förstått att det istället krävs pedagogisk aktion, då jag inte längre vill ha gensvar, utan också förståelse och resonans.

Mitt arbete är baserat i eskapism, ett utrymme där jag genom teori och lek kan bygga saker som hjälper mig kartlägga, kategorisera och förstå mitt inre såväl som omvärlden och hur allting flyter samman, en ohelig röd tråd mellan tidigare generationers aspiration och nutidens värderingar. Dåtid samtid nutid - hur det vi tidigare gjort som individ och grupp format och urholkat oss. Ett meditativt och maniskt stadie där jag gör av mig av med och utvecklar tankar, behov och begär till energi som mättar det jag format och vidrört - allt för att föra informationen vidare till nästa generation.

Ord som formar och intresserar mig;
Ursprung, anknytning, votivgåva, objekt, reflektion.

Rörelsen växer från mina känslors avgrund. Gror rötter som fäster sig in i varje tanke.

Det känns som jag har bråttom att hinna ikapp, fånga det som ligger så nära under huden. Hur mycket jag än söker, rör det sig alltid utom räckhåll. Detta oroliga sökande går inte att pausa eller stänga av. Det tvingar mig in i mina mest sårbara hålrum bland minnen och bilder för att finna en slags upplösning. En explosiv rastlöshet sätter varje kroppsdel i flykt.

Jag studerar varje tanke och känsla som passerar i en kaotisk arbetsprocess. Blir ett med energin. Oftast rör jag mig mellan flera suddiga minnesbilder från en tidsperiod. Dessa flimrar genom mitt medvetande som ett slags bakgrundsbrus.

När jag arbetar rör sig handen snabbt, springer genom alla stillbilder bakom ögonlocket. Jag kastas mellan explosivitet och totalt lugn i mitt sökande, men når aldrig fram. Det är en rundgång av undersökande. Kanske näringsgivande för ältande. Men där når jag in i de allra tunnaste lagren. Starka minnesbilder från barndom och nutid är språngbrädan för mitt arbete.

Jag hittar en plats, sen undersöker jag den. Eller: jag undersöker en plats, sen återupptäcker jag den. Med kameran, min kropp och med olika material som verktyg jämför jag, zoomar in, plockar isär, rekonstruerar och förändrar ett utrymme.

Hela jordens yta består
av färgfläckar
färgkartor
irrationella sömmar
raka böjda brutna linjer
klar grön, klar blå, klar gul, klar brun.
Lite som pixlar
på en högupplöst skärm.

Bilder har slutat att fungera som en representation av verkligheten utan har istället tagit en kraftfullare plats i att bygga en verklighet. När jag tar ut pixlarna i landskapet försöker jag att ta tillbaka kontrollen över hur vi skapar vår realitet, att visa att bilden endast består av pixlar och att pixlar aldrig kan rymma det spektrum som verkligheten innebär. De är endast färgfläckar på en skärm.

ett fruset ögonblick
någonting faller
tiden står still

Genom att binda och linda in objekt skapas en spänning mellan att hållas ihop och vara på väg att brista, det uppstår linjer där det tidigare inte funnits några och en slags tredimensionell skiss tar form. Det är en naiv ansats att försöka bevara något som är på väg att vittra sönder, att återuppliva ett bortglömt föremål som ingen längre vill ha.

Intentionen med verket är att börja en dialog för att närma sig de sociala, rumsliga och känslomässiga relationerna och influenserna av katolicismen i Colombia. Verket undersöker den latinamerikanska mentalitetens typiska ambiguitet; å ena sidan nyfikenheten och intresset för det avantgardistiska och för moderna influenser från utlandet, å andra sidan behovet av att utforska det egna i ett sökande efter att finna sig själv.

Konstnärens eget kulturella utbyte är mycket viktigt för verket. Uppmärksamheten på religionens betydelse har utvecklats sedan han kommit till Sverige och kunnat kontrastera det ”sekulära” svenska samhället med det katolska colombianska.

Visuellt inspirerat av symboler, ikoner och bilder tagna från katolicismen, ställer verket frågor om katolicismens olika roller och handlingar i samhället.

Mina dockor är ett metaforiskt och lekfullt utryck, blandat med oro och skräck. Inte sällan har de en underton av humor. I processen från formlös till form leker vi en allvarlig lek bortom regler och hämningar. I en fantasifull praktik blir dockans kropp till och tillsammans utforskar vi bland annat de obehagliga, de ambivalenta, de galna och de mystiska.

Galleri Du kan se högupplösta bilder genom att klicka nedan. Högerklicka sedan på bilden för att spara. Mer om bildrättigheter

Det händer på Kalmar konstmuseum: Idag | Imorgon | Kommande

Idun Baltzersens hungrande hjärtan

I skärningspunkten mellan träsnitt och digitala bildflöden undersöker Idun Baltzersen melankoliska badutflykter och svävande sorgearbeten. Viskar varandras namn är hennes första större separatutställning i Sverige. Jonas Holmberg introducerar ett mångb...

Läs Jonas Holmbergs essä

Konstlabbet

barn&unga | Kalmar konstmuseum, 26 januari at 12.00–15.00

Välkomna till årets första Konstlabb! Den 26 januari slår vi återigen upp dörrarna till museets Konstlabb för dig som är mellan 4 och 12 år. Vi inspireras av Idun Baltzersens konstnärskap och utställningen Viskar varandras namn och testar olika konstnärliga tekniker. Tillsammans lek... Läs mer

Välkomna till årets första Konstlabb!

Den 26 januari slår vi återigen upp dörrarna till museets Konstlabb för dig som är mellan 4 och 12 år. Vi inspireras av Idun Baltzersens konstnärskap och utställningen Viskar varandras namn och testar olika konstnärliga tekniker. Tillsammans leker vi med färg och form – och låter kreativiteten flöda. Konstlabbet är en verkstad för alla unga konstälskare som gillar att uttrycka sig genom fantasifullt skapande. Det finns inga begränsningar eller krav, förutom att komma som du är!

Det är fri drop-in som gäller och ingen föranmälan krävs.

Tid: söndag 26 januari, kl. 12–15
Pris: 50kr/barn

Stäng

FULLBOKAD: Workshop i fritt broderi

Kalmar konstmuseum, 8 februari at 13.00–15.30

Välkomna till en favorit i repris: workshop i fritt broderi! Med nål och tråd och vår besöksvärd Almar Martinsson broderar vi fritt inspirerade av Idun Baltzersens konstnärskap. Eftermiddagen inleds med en visning av utställningen Viskar varandras namn. Allt material kommer att finn... Läs mer

Välkomna till en favorit i repris: workshop i fritt broderi!
Med nål och tråd och vår besöksvärd Almar Martinsson broderar vi fritt inspirerade av Idun Baltzersens konstnärskap. Eftermiddagen inleds med en visning av utställningen Viskar varandras namn.

Allt material kommer att finnas tillgängligt på plats, men det går även att ta med sig eget material. Bäst av allt – inga förkunskaper behövs!

Workshop i fritt broderi är nu fullbokad.

Tid: lördag 8 februari kl. 13.00–15.30
Pris: 50 kr inklusive workshop, material och fika, kostnadsfritt för medlemmar.

Stäng

Bli medlem i Kalmar konstförening

Bli medlem i Kalmar konstförening idag! 

Kalmar konstförening är huvudman för Kalmar konstmuseum och Designarkivet. Genom utställningar, seminarier och en regional pedagogisk verksamhet för barn, unga och vuxna förmedlas konst och design till en bred...

Stöd vår verksamhet med ett medlemskap