Kalmar konstmuseum, som invigdes tidigare i år, står på mark som vid åtskilliga tillfällen i historien fungerat som slagfält mellan olika länder, om makt och kulturellt tolkningsföreträde. Strider som stundtals har påverkat historiens gång. I Kalmars globala närområde möts flera av Europas större kultursfärer, t ex den tyska, ryska eller den nordiska. Dess gränser har med tiden förskjutits, ändrats och påverkat varandra. I samband med andra världskriget utraderas hela kulturer och samhällen. Under andra halvan av 1900-talet var Europa delat och kultursfärerna i Nordöstra Europa håll sig på stabilt avstånd till varandra. I Sverige riktades det kulturella intresset bort från Tyskland och alltmer mot det anglosaxiska och den amerikanska kulturen. Politiskt blickade man gärna mot ”tredje världen”. Sedan murens fall, och i samband med globaliseringens mekanismer, strålar Nordöstra Europas geografiska kultursfärer samman på nya sätt. Det skapar nya förutsättningar och möjligheter, men blåser även liv i tidigare spänningar.
Man kan lyfta fram en rad exempel på konflikter i vår globala närhet som ett framtida Europa behöver lösa och/eller lära sig att leva med. För att bara nämna några: Nya minoriteter, utan självklar hemvist har skapats efter murens fall, det aktualiserades år 2007 när de estniska myndigheternas beslöt att flytta på ett minnesmärke för stupade sovjetiska soldater från andra världskriget. Liknande motsättningar kan ses i Lettland och Litauen. En konflikt mellan olika etniska grupper som uppstår i kölvattnet av att nya nationer försöker definiera sig själva. På senare tid har misstänksamheten i Sverige mot Ryssland åter blivit offentlig, vilket märks utifrån Sveriges negativa rektion av att i Östersjön placera en pipeline från Ryssland till Tyskland. Samtidigt, visade det sig sent omsider att den nyligen diskuterade lagen om att tillåta FRA att avlyssna Internet-trafik också handlade om en tillåtelse att spionera på Ryssland. I Polen är den katolska kyrkans position fortfarande stark och utgör en politisk makt, men med moraluppfattningar som inte är helt förenliga med ett sekulariserat Sverige. Tyskland arbetar med sin komplexa historia på att upprätta en identitet efter sammanslagningen 1990. I Finland är det fortfarande mycket historisk retorik kring de två vinterkrigen. I Danmark har frågan kring vad som utgör det danska varit en politisk fråga i sedan flera år. Frågorna är dagsaktuella och akuta. I ”Europas sista diktatur”, Vitryssland, har man nyligen fått erfara bombattentat. Utställningen har blivit mer aktuell än den egentligen var tänkt, sommarens konflikt mellan Georgien och Ryssland visar på nödvändigheten till förståelse för komplexiteten i vårt närområde, en konflikt som i skrivande stund fortfarande eskalerar. Listan på potentiella konflikthärdar kan göras lång, men det är frågor som rör samhället idag, och kan påverka historiens gång, positivt som negativt.
Parallellt med nämnda konflikter bryter nya rörelsemönster, inte minst genom lågprisflygbolagens försorg, ny mark och nya flöden av sociala kontaktytor uppstår mellan länder och kultursfärer. Från Småland går nu direktflyg till Berlin, Düsseldorf och Vilnius. Och sedan ett par år tillbaka framstår Tyskland som en alltmer betydelsefull plats för nordiska kulturarbetare, där framförallt Berlin har fått stora nordiska enklaver. Turismen från Ryssland ökar snabbt i betydelse för Sverige och i Småland köps alltfler hus av danskar, nordtyskar och holländare.
Friktion och konflikt är ingen historisk utställning, utan syftet är snarare att visa på skeendet och vad som pågår i samtiden i vårt globala närområde. Urvalet av konstnärer har fallit på de som ger en inblick i hur samhället, kulturen och ideologin ser ut idag i området och i enskilda nationer. Konstnärer som kan ge perspektiv på skeendet i respektive länder. Många av dessa arbetar företrädesvis med en historisk koppling i sina verk, mestadels 1900-talets historia. Urvalet av konstnärer kommer geografiskt till största delen från områden som någon gång i historien tillhört Sverige eller under någon gång tillhör våra grannländer, inte då sällan betraktade som fiender. De utvalda konstnärerna kommer från områdena runt Östersjön, från Tyskland i väster till Ryssland i öster, inklusive Vitryssland och Ukraina.
Flera av de deltagande konstnärerna har aldrig, eller endast i begränsad omfattning, visats tidigare i Sverige.
Curator: Martin Schibli
