EN KONSTNÄR SOM GICK SIN EGEN VÄG
Hans Sandén började sin bana som konstnär efter att ha drabbats av sjukdom i slutet av 60-talet. Han hade dessförinnan läst på Chalmers i Göteborg men var i och med detta tvungen att avbryta denna utbildning. Istället orienterade han sig mot konsten. Han hade alltid haft fallenhet för teckning och under gymnasietiden betydde en teckningslärare mycket för honom.
Min pappa berättade själv att hans första oljemålningar var mer inåtblickande och terapeutiska men sedan kom en tid med mer optimistiska inslag. De första målningarna kan nog beskrivas som poetiska i naivistisk stil. Detta måleri utvecklades mot allt större abstraktion och i samband med detta upptäckte han vissa återkommande gemensamma drag i sin konst. Denna upptäckt ledde fram till hans deformationsteori som han menade även kunde appliceras på hela 1900-talskonsten. Dessa deformationer av verkligheten kunde vara av följande typer: form (t.ex. de platta ytorna hos kubisterna), färg (t.ex. att måla en häst röd till skillnad från verkligheten, jmf den tidige Matisse och fauvisterna), storlek (t.ex. en människa som är större än ett hus trots att människan står precis bredvid huset, jmf Chagall), känslor (t.ex. att frammana rytmer i bilden, jmf Munchs expressivitet), perspektiv (t.ex. att som hos naivisterna medvetet förvränga perspektivitet såsom ett barn ritar det, jmf Josabeth Sjöberg som målade rumsinteriörer där perspektivet inte var som verklighetens), abstraktion (t.ex. i Miros bilder där en människa kan representeras av endast ett streck och två prickar), utbyte (att sätta in ett föremål i en kontext där man inte förväntar sig ett sådant, jmf Magritte) samt mönster (att göra mönster av verkligheten).
Detta intresse för konstteori påverkade i hög grad hans konst. Man möter bland titlarna hos hans verk referenser till många konstnärer som Kenneth Nolan, Emil Nolde, Paul Klee, Jan Håfström, Picasso, Henri Rousseau, Goya m.fl.
Med tiden blev Hans Sandéns serier av målningar (han målade i princip alltid i serier som utgick från skissidéer) alltmer renodlade och nådde än högre abstraktionsgrad. De bestod nu bara av ett visst antal symboler, t.ex. bomben, gitarren, elefanten, prispallen, jordklotet, segelbåten, solen, bron, fjärilen. Vissa står för det positiva och andra för det negativa, och genom att kombinera symbolerna kan mer komplexa uttryck gestaltas t.ex. då en inre spänning åskådliggörs med ett jordklot vars kärna består av bomber. Ibland kunde också t.ex prispallen, som primärt står för oförsonlig maktsträvan, även användas som symbol för en positiv kraft, t.ex. i en serie av bilder av hotade djur omgivna av gula och gröna prispallar. Prispallen kan då ses som symbol för djurens kamp för överlevnad och mot miljöförstöringen. Elefanten är en symbol för det hotade och bron står för samförstånd/överbryggande o.s.v. Han menade rent av att man skulle kunna skapa ett bildsymbolspråk som kunde förklara och åskådliggöra en stor del av alla mänskliga relationer i världen.
Även färgerna hade nu blivit än mer betydelsebärande. Det gröna stod för det goda, det oranga (eldens färg) stod för förtärandet, det svarta för ödeläggelse etc.
Något senare uppkom en teori kallad synonyma begrepp där tecken för t.ex. rotation, puls, container, fast contra lös form och förhållandet rör/behållare m m introducerades och pekade på grundläggande besläktade typer av företeelser i verkligheten. Som en illustration till detta förekommer t.ex. det universella begreppet rotation i ett antal former på alla nivåer i världen allt från de roterande elektronerna i en atom till en drejskiva hos en keramiker. Hans Sandén gestaltade dessa synonyma begrepp bland annat i collageform.
Långt ifrån all pappas konst var så strikt stiliserad. Parallellt med detta fanns alltid ett flöde av bilder av olika slag men nästan undantagslöst i serier kring något tema.
Som en motvikt mot alla idébaserade verk målade och tecknade han även i mer traditionella genrer. På somrarna, som alltid tillbringades i Kalmar, målade han t.ex. landskap med motiv från Öland och Kalmartrakten. Han höll även under flera perioder på med kroki.
Hans Sandén var politiskt aktiv och engagerade sig i internationella frågor, mot miljöförstöring, krig och upprustning vilket också tydligt influerade hans konst.
Mot slutet av sitt liv målade han mer direkt och fristående från övergripande idéer men med stor känslokraft.
Min pappa var extremt produktiv och vid sin död lämnade han efter sig över 6 000 bilder. Han använde alla typer av tekniker, t.ex. tusch, kolkrita, olja, akryl, akvarell, pastellkritor och naturmaterial på alla typer av material han kom över, och i alla typer av genrer, men alltid med en egen stil.
Torbjörn Sandén
2009-01-25
