I städernas och samhällenas artificiella värld glömmer människan ofta jordens verkliga natur, glömmer dess långa historia, av vilken människosläktets egen livstid endast omfattar en obetydlig bråkdel.

Rachel Carson, Havet, 1955 (The Sea Around Us, 1951)

Havet, Kalmar konstmuseums stora sommarutställning, rör sig kring de fyra noderna miljö, mytologi, förlust och förflyttning. Konstnärerna som deltar tar sig alla an Havet på sitt sätt och tar oss med på en resa från historia till nutid, genom vetenskap och miljöfrågor till praktiska frågor om resande och förflyttning och ut i fantasin och människornas långa fascination för havets djup.

Vi är beroende av havet för handel, transporter och mat, men det har även spelat en stor och viktig roll för vår historia, kultur och identitet. Men havets betydelse är ännu långt större än så. Det påverkar väder, vind och klimat. Havet verkar som en utjämnade kraft för att undvika extrema skiftningar i dessa fenomen och har också hjälpt oss att dölja de påfrestningar vi utsatt vår planet för. Marinbiologen Rachel Carson var en av många, som tidigt påpekade hur allting hänger samman och hur förödande konsekvenserna av människans inblandning i den naturliga jämnvikten är.

Dagens forskning visar att havet blir allt varmare och temperaturförändringarna märks dessutom allt längre ner i havsdjupen. Havet kan inte längre reglera människans påverkan på klimatet. Människans spår försvinner inte och förluster av marina arter sker i en aldrig tidigare skådad takt.  Precis som med all natur runt omkring oss, kan vi inte separera oss själva från havet. Lika lite som vi kan ignorera att klimatkrisen är ofrånkomligt kopplad till frågor om social och ekonomisk rättvisa.

Utöver att havets ekosystem försörjer oss med mat, energi och rekreation har det alltid varit en källa till människors kreativitet, drömmar och fantasi. Det finns få andra ämnen som är så flitigt använt inom konst, musik och litteratur. En anledning till detta är människans behov av att bearbeta melankoli, förlust och sorg. Havet kan träda in som metafor för olika känslotillstånd eller så söker vi oss bokstavligen till havet för att få tröst. Till människans långa relation till havet hör också mytologiska berättelser. Havsodjur som i hårt väder slukat skepp, möten med sjöjungfrur, skapelseberättelser och syndafloder. Kring mytologiska berättelser möts fiktion och verklighet med människans förmåga att föreställa sig det som inte har en enkel förklaring. Kanske behöver vi en uppdaterad syn på mytologi och gemensamma världsbilder mer än någonsin? Och hur ska dessa i så fall se ut?

I den marina undervattensvärlden pågår förflyttning, rörelse och rytm hela tiden. Kedjor sammankopplade med ebb, flod, havets temperatur och tusentals andra processer och flöden. Allt uppbyggt i ett intrikat mönster under miljoner år. Mönster vi bara känner till en bråkdel av. Utställningen Havet gör en ansats till att, via konst, texter och samtal, gå i dialog med historia och samtid, och utforska en liten bråkdel av detta stora blå.

 

Bild: utsnitt Lotta Törnroth, Jag väntar som ett fyrljus, (2013)