Kanske har jag något att berätta

Muhammad Ali

15/03 - 02/04 2017

Ett uppbrott är aldrig det andra likt. Det finns gånger när vi kan planera vår avfärd noga och ta med oss det vi behöver på resan, men andra gånger så blir det inte så. Nöden tvingar oss att fly, att lämna allt.

Muhammad Ali är konstnär från Syrien. Det tog honom tre månader att nå Sverige våren 2016, bakom sig lämnade han fem år av krig.

Krigets realiteter stannar kvar, som en kall kärna av trauma inuti kroppen, ett fruset minne. Ibland finns där många minnen, och om ett nytt trauma inträffar så rusar en rad smärtsamma minnen fram. Som värst, likt en explosion, som en vit tyst bomb som förblindar allt. Men, genom berättelser kan vi länka samman minnen. Världen blir begriplig, även det som är så hemskt att inga ord tycks kunna fästas vid erfarenheten.

En av de få ägodelar Muhammad Ali bar med sig på sin resa var en anteckningsbok, ungefär lika stor som ett pass. Den blev en berättelse över hur det är att lämna hem och ett land sargat av kriget bakom sig och att sedan möta ett nytt land. En ankomst som borde ha blivit till en fest! Hen borde få skrika ut ”Jag överlevde. Jag är fortfarande levande. Jag är här. Jag har anlänt.”

Istället skulle ankomsten forma honom till en siffra. Inget namn, bara ett nummer, skriven av en annan människa. Bara ytterligare ett statistiskt registrerat krigsoffer.

Muhammad Alis verk tar fram gömda minnen. De är en lovsång till mänskligheten, De låter oss vara komplexa, med synintryck, lukter, ljud och världar av minnen – så mycket mer än en siffra.