I år har Sydostens geografiska upptagningsområde utökats med Jönköpings län vilket gör de tre landskapen i sydost kompletta; Småland, Öland och Blekinge. Det känns bra att falla tillbaka på den vikingatida indelning av landet som landskapsgränserna faktiskt utgör. En slags identitet ligger i dessa landskap tillsammans. Men ekonomin globaliseras, gamla gränser ritas om och med dem faktiskt även vår identitet. Det kanske inte längre är kultur knuten till en viss geografi som är den mest avgörande faktorn för vår känsla av tillhörighet utan snarare de kulturella influenserna med hela världen som horisont. Vi befinner oss definitivt i en brytningstid när det gäller geografiska gränsdragningar just nu. Då Sydosten insisterar på “närområdet” som en förutsättning är den därför också intressant som utgångspunkt för en diskussion kring identitet och tillhörighet.

En annan av de förutsättningar juryn haft att förhålla sig till är det faktum att vi i år valt att slå samman de bägge Sydostarna som vanligtvis brukar hålla isär konst och konsthantverk i både tid och rum. Enligt en mer renlärig konstfilosofisk tradition har konst och konsthantverk inget med varandra att skaffa. Konstens strävan är, i ljuset av en sådan läsning, mot det sublima, det vill säga mot det gåtfulla och överväldigande, konsthantverkets och designens mot materialitet och funktion. Vi inbillar oss inte att en sådan motsättning löses upp bara genom att tvinga dem samman. Men vi hoppas en intressant diskussion kring denna typ av gränsdragningar kan uppstå genom att faktiskt låta dem agera sida vid sida och i dialog. Ett sätt att möta uppgiften juryn mycket medvetet arbetat med när den diskuterade fram utställningens helhet.

Poängen med en salong som Sydosten ligger fortfarande i att ge professionella och amatörer likvärdiga möjligheter att visa fram sina konstnärliga arbeten inför en kompetent jury. En typ av utställningsidé som just på grund av sina förutsättningar alltid röner stort intresse. Akilleshällen är dock att man inte får tro att juryn har i uppdrag att vara objektiv eller att det ens skulle kunna finnas något sådant som absoluta konstnärliga värden. Utställningen måste ses som ett uttryck för de förutsättningar som getts och juryns kompetens tillsammans med personliga preferenser och kemier. I år tycks den kombinationen ha blivit osedvanligt lyckad. Årets jury har varit Ted Hesselbom, museichef på Röhsska i Göteborg och Sara-Vide Ericson, konstnär från Stockholm. Så här säger de om juryarbetet:

”Det samlade insända materialet var inspirerande och på en hög kreativ nivå. Vi stärktes i bilden av att detta kommer att bli en riktigt bra utställning, efterhand som vi plöjde oss genom högarna.”

I uppgiften ingick förutom att göra själva urvalet också att utifrån det utvalda materialet skapa en utställningsidé och en disponering av utställningsrummet. En tuff uppgift som de gjort väldigt mycket av på kort tid. Till årets Sydosten har 241 konstnärer, designers och konsthantverkare lämnat in ca 1200 verk. Av dessa har juryn valt ut 72 verk av 53 deltagare.
Två stipendiater, en i design och en i konst är utsedda av juryn som också delar ut priserna under vernissagen.
Designpriset går till fotografen och kompositören Peder Nabo med verket Street Dance.
Konstpriset går till Sisters of  Sättra med verket Heimat 2.