Annica Wiegert började arbeta som lärarvikarie på Lärcentrum, som fungerar som distanskomvux på Anstalten Kalmar. Det fanns ett behov hos de intagna att få uttrycka sig i någon form av kreativ verksamhet vilket var något som kriminalvårdsinspektören haft i åtanke och ville genomföra.
Efter ett par veckor började en mindre grupp att pärla armband, teckna, måla och sy i ett litet rum intill studielokalen. Gruppen utökades och de tidigare kala väggarna fylldes med färggranna bilder.
Under tio veckor har gruppen konstruerat masker i papier mache med hönsnät som stomme. Maskerna symboliserar de intagna själva. Idén till detta kom ur en övning där de intagna fick teckna självporträtt så som de upplevde sig där och då.
Ingen av gruppdeltagarna har någon tidigare erfarenhet av att arbeta på det här sättet. Några hade inte hört talas om vad papier mache är, därför började en process med grundläggande kunskaper, hur man kan göra och vad de ville uppnå. Man pratade både om den tekniska biten och vad man ville förmedla, t.ex. hur färg och form kan tolkas och vad det kan ha för betydelse för hur man uppfattar ett verk. De fick börja med att skissa sina idéer till maskerna som sedan byggdes och målades.
Processen med maskerna har öppnat upp till samtal kring identitet, gemenskap och hur man upplever sin tillvaro.
I ett tidigt skede uppstod frågan vad som skulle hända med maskerna när de var färdiga och då uppkom tanken att göra en utställning på Kalmar konstmuseum. Det är en möjlighet för de intagna att uttrycka något kring sin tillvaro på anstalten för allmänheten, något som de har åstadkommit och som de har lyckats med.
