Fältarbeten för samman konstnärer som alla delar ett särskilt förhållande till naturen. De arbetar på plats, i direkt relation till den. Vare sig det är på stranden i engelska Dunwich, på Ölands kalkklippor, på landsbygden i södra Polen, i den amerikanska nationalparken Yellowstone, på vägen från irakiska Kurdistan till Europa, i norra Sveriges skogar, på frontlinjen i Mosul, vid Svarta havet i Turkiet, Röda havet i Jordanien eller på en bildningsresa genom Tyskland och Schweiz – använder sig konstnärerna av landskapet som medel och som bakgrund för de berättelser som vecklar ut sig.

Som konstnärer arbetandes ute på fältet, med landskapet som sin ateljé, varierar deras konstnärliga metodik – genom vandringar, inspelningar, dokumentation, frilufts- och actionmåleri, performance, arkeologiska verktyg, organ och sinnen.

För Jessica Warboys, Gustaf Nordenskiöld och Francis Alÿs är deras metod en fysisk handling där de ger sig i kast direkt med naturen och låter dess avtryck sätta sin prägel på verket. Alla tre använder måleri tillsammans med en performativ handling där verken i några fall bli en dokumentation av sin egen tillkomst.

Andra, som Axel Kargel och Spencer Finch, fokuserar istället på intrycket av ett landskap. Det rör sig inte nödvändigtvis om att avbilda det man ser framför sig, utan snarare en erinran av sensoriska förnimmelser av ljus, färg och rum. De försöker att se det andra sett, och dela den upplevelsen.

Fredrik Söderbergs och Hiwa Ks verk berör personliga och kollektiva minnen av geografi och platser. De har olika mål, men ger sig båda ut på en resa genom Europa. En av dem är en inre och yttre resa i kultur och konkret natur. Den andra är en reflektion över möjligheterna och omöjligheterna med att minnas och hur minnen dokumenteras.

Det förekommer även verk, som Alicja Rogalskas och Francis Alÿs, som engagerar sig politiskt i en plats historia. Rogalskas verk belyser de bekymmer och angelägenheter som rör samhällen på den polska landsbygden och Alÿs reflekterar vid krigets frontlinje över konstnärens roll som vittne.

På Öland har Ebba Bohlin, Henrik Andersson och Emanuel Cederqvist följt spåren som dröjt sig kvar i landskapet efter fysiska ting och händelser som en gång befunnit sig där, men som nu försvunnit eller övergivits, medan Morten Norbye Halvorsen ägnat sig åt att lyssna och samla resonansen av naturens arkitektoniska former.

I utställningen sammanflätas alla dessa sätt att närma sig landskapet, de överlappar, smälter samman och kan hända ger de plats för nya perspektiv, sedda genom ett naturens filter.

 

Foto: utsnitt från skapandet av Sea Painting, Dunwich, England, 2020, Jessica Warboys