”Att gräva där man står” är ett uttryck som kan passa bra för det konstnärliga skrået. Även om intryck och research till konstnärlig produktion ofta tas utifrån, är görandet, handslaget och intresset först och främst personligt. Att gå på en konstskola kan således likställas med att gräva sig nedåt i en grop, sökandes efter och utforskande av vad det än är som intresserar en. Det kan röra sig om allt från geopolitiska skeenden till färgpåläggning av ett objekt – allt är lika viktigt i konsten. Men på en konstskola finns det fler människor, som också gräver gropar i jakt på helt andra saker, bredvid en själv. Groparna växer med tiden ihop, blir till tunnlar som leder till nya, kanske oväntade platser och insikter. Så fungerar en konstskola, tänker jag. Alla påverkar varandra, medvetet och undermedvetet, och gör varandra till ännu bättre konstnärer.

Alla verk kan alltså ses som sammankopplade, men det är ingen lättuggad tematisk utställning som serveras. Desto bättre är det ett myllrande tvärsnitt av nästa generation konstnärers högst individuella praktiker. Vi får stifta bekantskap med kulissliknande kroppar, alienlikt måleri, gulliga och obehagliga djur, meme-TV, bestialiska teckningar, religiösa byggstenar, prismatiska videoskulpturer, blödande dukrullar, monokroma fotografier, förvirrande vägskyltar, familjedokumentärer, motorhuvstjurar och kroppsnära skulpturer. Och mycket annat. Måhända finns det något för alla.

Ölands Konstskola är en av Sveriges bästa förberedande konstskolor. Årets deltagargrupp är inget undantag. Lägg namnen på minnet – ni kommer höra dem igen.

Richard Krantz, curator