utvald av Evert T Olsson, presenterades 20/4–15/5 2011
Hon är så omedelbar så nära i sitt förhållande till sina verk, och de är många. Hon tycks ha ett oändligt behov av att optiskt konkretisera i sina minnesbilder, att översätta /bevara ögonblicksbilder till ett tidsfrysande dokument. Det hela format och filtrerat genom hennes konstnärssjäl. Särskilt ser man hennes nära förhållande till djuren, som ofta är personligheter i hennes bildspråk. De har egna namn och är tecknade med kärlek och värme i ett naivistiskt bildspråk.
Madeleine, som är personligt vän med familjen Kamras, Halltorp på Öland, har till Vidamuseét donerat ett antal lådor med div. verk. Varje sommar är det numera vernissage där, då några nya verk plockas fram ur gömmorna, till lisa för våra konstnärssjälar. M. Pyk brukar då själv närvara och presentera sina verk. Nu i somras hade jag äntligen turen att få närvara och träffa Madeleine, och höra henne, med inlevelse och humor berätta om sina resor och sin konst. Efteråt fick vi stå i kö för att få en affisch dedikerad och signerad. Vår ordförande i Konstföreningen stod också i samma kö.
Den bild jag väljer för Kalmar konstmuseums hemsida är en akvarell föreställande Noas Ark med alla djur ombord. Under Arken simmar en stor bläckfisk. Jag tog med denna akvarell till ovan nämnda vernissage. Madeleine brukar namnge de djur hon avbildar, t.ex. hunden Benny. Den här bläckfisken var namnlös, så av nyfikenhet frågade jag om namnet. Hon funderade ett ögonblick, sen skrev hon a tergo , ”vi döper den till”Bläckfisken Oskar. Detta är för mig ett oförglömligt minne.
Numera har hennes konst ett eget rum till sitt förfogande i vårt hem. Där hennes verk kan blicka ner på våra biljardspelande barnbarn. Tavlorna hänger nästan lika tätt som tusenskönorna på gräsmattan. Liksom de små blommorna lätt sprids över hela trädgården, så tycks det snart finnas en PYK i varje rum på vårt gamla tvåvåningshus, där får hon dela utrymmet med alla de andra konstnärernas verk. Min frus ständiga bön är, ”köp inga fler tavlor”, så därför brukar jag ha en vit vecka då och då.
Bredden på Madeleine Pyk´s konst är för vid för att visas här. Förutom måleri i alla dess former är hon även fotograf, författare, skulptör och arbetar med tecknad film. Hon är född i Stockholm 1934, där familjen bodde vid Mosebacke torg uppe på Söder. Detta syns i vissa av hennes verk, med utsikt över Slussen. Hon är utbildat på Konstfack 1951-55. K. Konstakademin 1963-67. Tilldelades, Illis Quorum hedersmedalj 2008. Illis Meruere Labores (Åt den vilkas verksamhet gjort dem därav förtjänta). Det året tillsammans med Ralph Lundsten (tonsättare) och Gustav Kraitz (keramiker). Hennes verk finns bl.a. i Moderna Museet´s samlingar, Millesgården m.fl. Numera bor hon i Skillinge utanför Simrishamn i Skåne inte långt från galleri Danart, och i Stockholm.
S.v.D. har skrivit mycket träffande om M.Pyk: ”Hon har med sitt fantasifulla och berättande måleri vunnit en plats i allas våra hjärtan. En poetisk naivist med en enastående känsla för kolorism - så kan man beskriva denna personliga konstnärinna. Här finns både ömsinthet och allvar, humor och lekfullhet. M. har målat sig genom livet, av en obändlig lust till skapandets glädje.”
Vad vi inte visste om Pyk: Hon har en stor svaghet för att spela trummor. Hon är vän med jämnårige Carl Fredrik Reuterswärd (han som slog knut på revolvern), ”Vi brukar spela biljard och äta glass tillsammans". I Sv.D. uttryckte hon sig så här om sin konst: ”Genom min Konst leker jag att jag lever, vilket också var titeln på Anja Notinis bok om mig. Sorg och glädje går in i varandra”.
Tack, Madeleine för att du finns och att vi får njuta av allt det vackra du skapar.
Mossebo 23-3-2011. evertTolson.