Utifrån devisen att ”gräva där man står” tar Kalmar konstmuseum sig an det som geografiskt ligger oss närmast och utforskar konst, artefakter och berättelser med anknytning till den geografiska sfär som bildar landskapet Småland. Utgångspunkten har varit museets samling och från den har pusselbitar lagts till från andra museer, hembygdsförbund och verksamma samtidskonstnärer.
Trots att landskapens administrativa betydelse försvann redan 1634, så fortsätter de att ha en stark prägel av kulturell identitet. Det geografiska är fortfarande ett sätt att definiera sig i relation till andra. Men vilken betydelse har landskapen idag? Vilken kulturell identitet går att finna i dåtid och nutid?
Ett centralt verk i utställningen blir Sommaridyll från 1940 av Lotte Laserstein (1898–1993). Lotte Laserstein föddes i Tyskland, hon kom till Stockholm 1937 och flyttade till Kalmar i början av 50-talet. Titeln är ett gäckande mysterium och verket passar bra som en passage in i Småland – idyll och irrvägar. Idyllen är inte glad, men den är heller inte brusten. Den är både och. Sommaridyll är som ett melankoliskt lackmuspapper över själens landskap mellan idyll och irrvägar.
Precis som tiden, är idyllen en chimär. Idyllen kan bekräfta ställda förväntningar, men kan man lägga till irrvägarna och förändringen? Inte ens Astrid Lindgrens världar var någonsin bara idyll, utan gestaltar även djupa orättvisor, fattigdom och mörker. Vilhelm Mobergs litterära och faktiska utvandrarbygder, är idag snarare invandrartrakter och utflyttningsbygder på en och samma gång. På många orter pågår en daglig kamp för att kunna bo kvar och verka där industrier läggs ned och infrastruktur försvagas.
Likt trädens rötter förgrenar Kalmar ut sig och bildar en väv av kulturell identitet tillsammans med andra platser. Idéer och utbyten hämtas nära och långt borta i växelverkan, så har det alltid varit. Kalmar konstmuseum, vars konstförening bildades 1917, är en del av stadens identitet och samtidigt ett fragment av ett stort geografiskt område – ett nav för möten och utbyten, precis som kuststäderna genom sjömännen alltid varit. Med sig från arbetet till sjöss hade de med sig berättelser, skrönor, och artefakter från hela världen som i sin tur influerade det lokala.
Den sydafrikanska konstnären Breeze Yoko har talat mycket om vikten av rörelse och rörelsefrihet. Han säger: ”Det är genom rörelse vi sprider idéer och bygger samhällen och gemenskap. När något står still dör det. Färskt vatten är friskt för att det rör på sig. Står det stilla blir det odrickbart. Det är samma sak med kultur. Vi måste skapa nya idéer och olika kulturer.”
Med Småland – idyll och irrvägar hoppas vi kunna göra just det: vrida och vända på Småland, både idyllen och irrvägarna, stad och land, utkant och centrum, ut- och inflyttning, det traditionella och det nya.
Bild: Utsnitt från Sommaridyll, 1940, Lotte Laserstein
Under Kalmarsund Pride kommer vi att presentera tankar om utställningen ur ett HBTQ-perspektiv. Du får gärna lämna ditt bidrag på projektets webbsida, SMÅLAND – vid regnbågens slut.
Foto: Michelangelo Miskulin
