“I speak to maps. And sometimes they say something back to me. This is not as strange as it sounds, nor is it an unheard of thing. Before maps the world was limitless. It was maps that gave it shape and made it seem like territory, like something that could be possessed, not just laid waste and plundered. Maps made places on the edges of the imagination seem graspable and placable.”
Abdulrazak Gurnah, By the Sea
Sommarens utställning på Kalmar konstmuseum tar sin utgångspunkt i gränsdragningar, i bilden av migranten och i de nya och andra typer av kartor, nätverk, sammanhang och identiteter som kan uppstå i ett samhälle i migrationens tid. Konstnärer har under alla tider utmanat idén om identitet och tillhörighet och kan ge oss nya perspektiv på frågor om plats och mobilitet.
Gränser och gränskontroller tillhör vardagen i Europa idag. En gräns gick inte alltför länge sedan över Östersjön, men idag är Medelhavet det nya hav där EU stärker sina yttre gränskontroller, och de inre europeiska gränserna börjar bevakas på nytt. Friheten att röra sig över världen gäller för några utvalda, men inte för andra. Vandrare och migranter har korsat territorier sedan forntiden och man reste långa distanser redan under bronsåldern.
Krig har också inneburit stora folkförflyttningar. Det är bara hundra år sedan som Europa genomlevde mycket hårda strider på västfronten och världskrigen ritade om kartorna. Kartor har använts i krigföring, som hjälpmedel för de som strider, och för att berätta om erövringar. När vi ser tillbaka i historien ser vi gränser som förflyttats och nationers födelser och försvinnanden. Både Kalmarunionen och EU-projektet visar på en önskan om fredliga förhållanden mellan länder i samarbeten, men också på drivkrafterna för ett starkt försvar utåt mot den andre.
Vi bor i en värld av synliga och osynliga gränser som är i ständig rörelse. Migration är ett globalt tillstånd, medan mänskliga rättigheter sätts ur spel på många platser. I konstens världar kan man förflytta sig som man vill utan vare sig pass eller visum.
Sociologiprofessor Saskia Sassen beskriver hur bilden av migranten förändrats. Om den tidigare handlade om en person som medvetet sökte ett bättre liv och lämnade sitt hem, men alltid hade ett hem att återvända till, så har dagens migranter ofta ingen plats att ta sig tillbaka till. Sassen kallar det en massiv förlust av habitat. Migranterna har inga valmöjligheter och de söker bara efter det allra mest nödvändiga i livet.
Konstnärerna i utställningen kan sägas beskriva geografin ungefär som ursprungsbefolkningen i Australien gjort. De sjöng namnen på allt som korsade deras väg och på så sätt blev världen till.
Utställningen arbetar inte med territorier eller konventionella kartor som en representation av världen, utan med personliga vandringar för en ny atlas.
Torun Ekstrand, 17 februari 2016
