You think that because of your writing you are the author of the world, but you’re wrong. You were just an accident like the rest of us, floating in the sea of time.
History According to Cattle
Terike Haapoja, konstnär, och Laura Gustafsson, författare och dramatiker, har sedan 2012 samarbetat kring konstnärliga projekt i form av texter, utställningar, interventioner och seminarier. De arbetar med att lyfta blicken bortom det vi tar för givet som ett normalt tillstånd. The Museum of the History of Cattle öppnar upp för ett komplext tänkande kring makt, historieskrivning, miljöpåverkan och matproduktion. Det är ett konstnärligt projekt som är brännande aktuellt.
I sina projekt utforskar de världshistorien ur djurens perspektiv och ger röst till dem som inte själva kan föra fram sin talan. Genom grundlig research och olika samarbeten går Gustafsson&Haapoja mycket noggrant till väga och lämnar inte något åt slumpen. The Museum of the History of Cattle visades första gången i Helsingfors 2013 och handlar om boskapsskötsel – historiskt och idag.
På Kalmar konstmuseum för dörren på det fjärde våningsplanet besökaren in i entrén till ett museum i museet. Utställningen efterliknar hur ett traditionellt etnografiskt museum, genom sin arkitektur och visningstradition, presenterar sig med ett namn, en entrédisk, broschyrer och väggtexter. Perspektiven skiftar och i formen av ett museum vänds föreställningen om vems röst som får höras i förhållandet mellan djur och människa, upp och ner.
I rummets dramaturgi delas boskapens historia upp i tre perioder: Den förhistoriska tiden, boskapens historia innan de blir domesticerade av människan och tiden då den gamla uroxen strövade fritt. Den historiska tiden som schematiskt kan räknas till att börja för cirka 10 000 år sedan, när boskapskulturen blev sammanflätad med människans. Den ahistoriska perioden som överlappar med industrialiseringen och den tid då boskapen skars av från sin egen kultur.
Att befinna sig i The Museum of the History of Cattle är att bli genomskådad. Djuren höjer lugnt sin blick och skärskådar oss. Utställningen berättar inte om nötkreatur, rösten är istället boskapens och de för fram hur nötkreatur skulle kunna uppfatta vår delade verklighet, och hur de bevittnat historien. Terike och Laura beskriver att de i sökandet efter en röst, letat efter en ton som var både intelligent, lekfull och poetisk. I det nedskrivna språket betraktar djuren människor som en väldigt märklig, ofta irrationell och inkonsekvent varelse.
Utställningen utforskar hur teknisk utveckling, vetenskapliga teorier och ideologier har påverkat livet för båda dessa arter: nötkreatur och människa. Från en annorlunda synvinkel undersöks samtidigt koncepten tid, historia och arv. Språket och rummet tar oss utanför den normativa, människodominerade samhällsbilden och sätter oss istället in i livet som det ter sig för boskapen. Vi möts av en informationstät och stark framställning, både i text, bild, ljud och färg. Men det som vid första anblicken kan te sig snårigt blir, om det ges tid, efter en stund tydligare. Och vem har sagt att det ska vara enkelt att lära sig ett nytt språk?
Sara Hemmingsson, intendent
