Kan televisionens barnprogram betraktas som del av ett kulturarv? I Sverige skulle svaret vara ja, om vi talar om perioden 1965 till 1985. I utställningen Tevetrampolinen: Från barnteve till samtida konst och litteratur uppmärksammas det här arvet genom nya verk av elva konstnärer och författare. Liksom barnprogrammen på teve lyfter de fram historier och erfarenheter från olika delar av världen och från olika samhällsskikt, perspektiv som komplicerar och belyser kulturarvet.

Ända sedan slutet av 1800-talet har barndomsminnet varit ett centralt ämne inom konst och litteratur, en matris som blottar vilka vi är och hur vi ser på oss själva och världen omkring oss. För den som växte upp i Sverige på 1960-, 1970- och 1980-talen blev teve en väsentlig del av de här minnena, eftersom barnprogrammen då fick ett allt större inflytande över kulturen. De var med och formade hela generationers föreställningsvärldar.

Under välfärdsstatens blomstringstid, de så kallade rekordåren, hade barn, deras levnadsvillkor och rättigheter fått stort utrymme, bland annat genom tillgång till ett brett utbud av kvalitativa barnprogram på först en och sedan två public service-kanaler. Från slutet av 1960-talet och framåt introducerades nya ämnen, format och tilltal. Många välkända författare, skådespelare och konstnärer ville göra teveprogram för barn, som ofta blev föremål för offentlig debatt eftersom de betraktades som viktiga kulturhändelser.

Vad kan dessa produktioner säga oss idag, i en tid som på så många sätt skiljer sig från hur det var då? Vi ställde den frågan till elva konstnärer och författare, resultatet visas i Tevetrampolinen. Varje konstnär och författare som medverkar i utställningen parades ihop med ett specifikt barnprogram som visades i svensk teve mellan 1965 och 1985, och programmen blev ett slags trampolin för de nyproducerade verk som ingår i utställningen.

Vi sökte efter produktioner från olika politiska och kulturella sammanhang som verkade ha haft en betydande inverkan både i Sverige och på annat håll: Drutten och krokodilen Gena (Sovjetunionen), Sesame Street (USA), John Blund (Östtyskland), Professor Balthazar (Jugoslavien), Fablernas värld (Nederländerna), Apkungen (Kina), Det var en gång… Tidernas äventyr (Frankrike), och Mullvaden (Tjeckoslovakien). Vi valde också ut några oförglömliga svenska produktioner: Pippi Långstrump, Vilse i pannkakan och Tjejerna gör uppror.

Konstnärerna och författarna som medverkar i Tevetrampolinen bjöds in att studera, kommentera eller på andra sätt förhålla sig till dessa barnprogram och teveformat. Några av konstnärerna och skribenterna avvek från själva programmen, medan andra håller sig närmare, tydligt refererande och reflekterande kring utgångspunkten. Fabelns betydelse, minnets funktion, icke-verbal kommunikation, censur, kulturens motståndskraft och det gulligas tvetydighet, är några av de teman som framträder i utställningen. Verken sträcker sig från skulptur, serier och video till installation, en YouTube-kanal och en lekplats (i Kalmar i form av modeller). Här finns också fyra specialskrivna texter, en av dem i form av en barnbok.

I en tid som präglas av stängda gränser, ökande nationalism och en barnkultur starkt påverkad av kommersiella intressen, är det särskilt intressant att titta närmare på barntelevisionens historia som ett exempel inte bara på kulturarv utan också på translokalt kulturutbyte. Åtminstone i Sverige var barnteve under den aktuella perioden en smältdegel av delvis motsägelsefulla kulturella och politiska referenser, som förde samman järnridåns två sidor och inte minst de alliansfria och neutrala staterna. På så sätt utgör teve ett kollektivt barndomsminne för människor som växt upp i olika delar av världen, även där det fanns och fortfarande finns politiska barriärer som försvårar sådana utbyten. Det här var också en period då teve gick från huvudsakligen nationella projekt till gränsöverskridande sändningar som utmanade formeln ”tittare = medborgare.”

Fram till slutet av 1980-talet sändes teve i Sverige enbart genom public service, med syfte att både underhålla, socialisera och sprida bildning. Sveriges Television verkade utifrån en syn på barnet som en medveten tittare som inte skulle hindras från att lära sig om livet och världens realiteter, även om det ansågs nödvändigt att till viss del filtrera innehållet. Sagor och fiktion, födelse och död, vänskap och konflikt, krig och umbäranden, allt hade sin plats i programutbudet, där även barnens egna röster skulle få utrymme. Programmen sågs dock inte alltid som oproblematiska, ibland för att man gynnade en västerländsk historieskrivning eller på grund av vänsterorienterade synsätt. Samtidigt formades många av de program som nämns ovan av frågor och värderingar som lyfts fram och utforskas i dagens konst och litteratur, bland annat hållbarhet och jämställdhet.

Konstnärerna och författarna som medverkar i Tevetrampolinen: Från barnteve till samtida konst och litteratur kan ses som korrespondenter som studerar och bearbetar hur barnteve förhåller sig till bredare frågor om folkbildning, underhållning, konsumtion, medborgarskap och politiska rörelser. Hur återspeglas dessa idéer idag? Och vad har blivit av barnkulturen i samtida medier, sociala och andra?

Andjeas Ejiksson och Maria Lind

 

Utställningen initierades av Maria Lind och Andjeas Ejiksson och producerades av Bildmuseet och Kalmar konstmuseum.

Utställningen på Kalmar konstmuseum är curaterad av Maria Lind och Andjeas Ejiksson i samarbete med Bettina Pehrsson, Kalmar konstmuseum.

Den första delen av Tevetrampolinen öppnade på Fabrika i Moskva i december 2021. Under våren och sommaren 2022 visas en andra del på Kalmar konstmuseum och vidare under hösten och vintern presenteras en tredje del på Bildmuseet, Umeå Universitet. Ytterligare en fjärde del publiceras som ett nummer av tidskriften Ord & Bild och ges ut i maj 2022. De olika versionerna av utställningen kan betraktas som avsnitt i en serie.

Annika Erikssons verk som berör John Blund visas också under våren 2022 på Galerie für Zeitgenössiche Kunst i Leipzig. Och Petra Bauers projekt, som tar sin utgångspunkt i Tjejerna gör uppror, kommer delvis att genomföras i Istanbul.