Naturens röst

Under sommaren har vi börjat med att städa och alfabetisera biblioteket på museet. I biblioteket har vi många gamla uppslagsböcker och broschyrer om utställningar från 1900-talet. Men också spännande böcker om glömda konstnärer, beskrivningar av performances och essäer om samtidskonst.

Jag hittar även John Cages SilenceLectures and Writings (1961) – en bok med essäer om ljudkonst. I en av de första essäerna skriver John Cage: ‘’Ny musik: nytt lyssnande. Inte ett försök att förstå något som sägs, för om något skulle sägas skulle ljuden visas i ordens former. Bara en uppmärksamhet på ljudets aktivitet.’’ När jag tittar ut genom fönstret mot Guldpaviljongen inser jag att det är precis vad de gör bakom Kalmar konstmuseum: de lyssnar till ljudets aktivitet.

Bakri Wazzan, en 25-årig syrisk konstnär, har hållit på med konst i omkring åtta år och leder Guldpaviljongens workshop tillsammans med Elin Woksepp Åleheim, som tidigare har ställt ut på museet i Vår plats balanseras längst utBakri berättar: ‘’Jag har studerat bild och form på Aleppo universitet med inriktning på design och grafik. Därtill har jag jobbat med olika projekt under 2012 med andra unga konstnärer. Art camping var ett stort projekt som jag också har deltagit i. I detta projekt försökte vi att reagera mot kriget. Vi försökte skapa fred med vår konst helt enkelt.’’ När jag frågar om skillnaden mellan konst i Sverige och Syrien säger han: ‘’Det finns en ganska stor skillnad mellan Sverige och Syrien. Det finns mer frihet i Sverige, mer demokrati och mer samtidskonst!’’

Under workshopen jobbar Bakri och Elin med att skapa ljudskulpturer. ‘’En ljudskulptur är en skulptur som pratar med oss, den är naturens röst, den är vindens berättelse. Elektronisk kan den också vara. Genom skulpturen kan vi  förmedla vår berättelse och det enklaste sättet att förklara denna process är att säga att skulpturen är ett instrument.’’

Men hur definierar man ett instrument? John Cage är berömd för sina experiment med ljud. Han byggde skulpturer i olika former eller installationer som producerade ljud. När jag frågar vad ett instrument är svarar Bakri: ‘’För mig blir något ett musikinstrument när vi kan stämma det, spela olika toner på det och när det används och behövs i samhället! Jag tror att allt som är nytt är konst, men när det används och behövs av oss blir det instrument. Alla de här instrumenten har varit skulpturer, men nu är de musikinstrument, som brukas av alla musiker och alla lyssnare.’’

Barn kör hårt under Guldpaviljongen. James byggde en skulptur som kan skrämma bort rådjur. ‘Den är till farmor. Hon bor på jordgubbslandet och det finns många rådjur.’ Molly, däremot, byggde en ljudskulptur för att kunna visa att hon finns. Man måste skrika i skulpturen för att förstora sin röst.

Jo, ljud som larm eller markering. Det är någonting annat än skulpturerna som hänger runtomkring paviljongen. De klingar mestadels mjuka och erbjudande.  Men barn upptäcker ofta spännande och oväntade saker. ‘’Det svåraste är att förklara ljudkonst och instrument för barn och ungdomar, men det är imponerande att se alla kreativa tanker och idéer, det var jättespännande att se skulpturernas utvecklingsprocess’’, säger Bakri.

Tillbaka i biblioteket städar och alfabetiserar jag vidare. Ibland tittar jag ut genom fönstret och ser hur barn jobbar med sina instrument. Ljudet av skulpturerna blandar sig med fågelkvitter och motorljud, men vad lyssnar barn till? Och vad berättar skulpturer? Alla barn är ganska tysta och fokuserade på sina verk eftersom för att lyssna krävs tystnad.

Hur låter du? Workshopen med Bakri Wazzan och Elin Woksepp Åleheim finns kvar till 22 juli i Guldpaviljongen bakom Kalmar konstmuseum