Gott nytt år!

Min första utställning som jag kommer ihåg att jag såg på Kalmar konstmuseum var en utställning med Olle Olsson Hagalund. Året var 1994 och jag var där med en äldre bekant. Jag vet att jag tyckte mycket om utställningen för jag besökte den nämligen ytterligare en gång innan den vandrade vidare till ett annat museum. Egentligen tror jag att det var lika mycket huset jag tyckte om som utställningen. Jag gillade helt enkelt att vandra genom rummen under tystnad och titta på konsten. Jag blev lugn och mådde bra. Mitt struliga tonårshuvud fick ro.

Sex år senare var jag tillbaka i det gula huset på Slottsvägen men då som timanställd i receptionen. I två år stannade jag tills jag åter lämnade Kalmar för studier på annan ort. Jag minns en sommar då vi visade August Strindberg och Per Ekström högst upp i huset. Det var kolossalt varmt och under glastaket som då täckte utställningssalen hade man varit tvungen att spänna upp ett stort tyg för att skydda sig från ljus och värme. Jag blev framförallt väldigt fäst vid August Strindbergs verk. Yviga oljemålningar med mycket dramatik och stormiga hav.

I januari 2018 kom jag tillbaka som anställd på Kalmar konstmuseum. Museet firade nu tioårs jubileum i den svarta kuben som byggts upp i stadsparken. Detta år har varit fyllt med spännande utställningar och så mycket fina möten med olika konstnärer och framförallt besökare.

Markus Åkesson mötte våren med soloutställningen Sleeping Beauty på våning två samt var med och valde verk ur vår samling och bjöd in gäster till våning fyra. Julia Peirones utställning Girls, Girls, Girls med fotografier på unga kvinnor ställde frågor kring identitet och vuxenblivandets baksidor. Ölands Konstskola II hade sin examensutställning Vår plats balanseras längst ut. Ett möte med många nya konstnärskap och så mycket spännande processer på gång. Sommaren fylldes av alkemi med Lisa Jeannin och Rolf Schuurmans. Tillsammans med Cecilia Ömalm skapade de en bokstavligen magisk utställning med Så som ovan så och nedan. Samtidigt satte utställningen Transfashional på fjärde våningen  frågetecken kring mode och konst. Kan mode och konst hjälpa oss att lyfta viktiga frågeställningar i vårt samhälle? En mycket angelägen utställning. Guldpaviljongen som var vår barnverksamhet i stadsparken under sommaren var ständigt välbesökt och ett mycket omtyckt inslag i vår verksamhet. Olika konstnärer och pedagoger höll spännande workshops för barn. Öppet både för allmänheten och förskola samt fritids.

Hösten fylldes med Ingela Ihrmans tänkvärda videoverk Paddan. Igenkänningen var stor och skratten många när paddan kämpade på över redskapen i gymnastiksalen. Kudzanai Chiurai kom från Zimbabwe med sin första soloutställning i Sverige. I utställningen Madness and Civilization förkastar han den postkoloniala nationalstaten och tar oss på en resa i Afrikas historia genom kolonialismen och missionärsverksamhetens påverkan samt visar på kampen för demokrati och mot rasförtryck. Sydosten kom tillbaka med tema bildkonst. 65 konstnärer valdes ut i en lustfylld utställning med en mängd olika tekniker. Allt från teckning och måleri till skulptur och video. Såklart en väldigt välbesökt och populär utställning.

Detta var bara ett axplock av allt spännande som konståret 2018 erbjudit på Kalmar konstmuseum. Nu väntar 2019 med massa upplevelser. Vår nya museichef Bettina Pehrson börjar i februari och vi välkomnar henne varmt!

Jag önskar er ett riktigt Gott nytt år och hoppas verkligen att vi ses under 2019.

Bild: Illustration av Ulrica Hydman-Vallien. Finns i Designarkivets samling.

God jul och gott nytt utställnings-år!

Idag överlämnades våra insamlade julklappar till Kalmar Stadsmission. På julafton håller de nämligen traditionellt julfirande med julklappsutdelning av gåvor som lämnats in från engagerade medmänniskor vilket jag berättade om i mitt föregående blogginlägg. Det är en ära att få bidra till deras behjärtansvärda arbete. Kalmar Stadsmission är en idéburen organisation som arbetar med människor som hamnat i en utsatt livssituation. I deras olika verksamheter skapas möjligheter till en bättre vardag genom att tillåta varje människa att växa i sin egen takt.  Vi är även stolt återförsäljare utav olika kreationer som skapats utav Stadsmissionens Ateljé – en verksamhet som präglas av varm gemenskap och kreativa idéer. En meningsfull sysselsättning för personer som arbetstränar, arbetsprövar eller är i behov av rehabilitering. Främst tillverkar de enkla tygkassar i olika storlekar, färger och mönster. Hos oss finner du två olika uppsättningar till försäljning, uppsydda i tyger från Designarkivet i Pukeberg. Kom gärna in för att se vad vi har att erbjuda i butiken liksom museet. Helgen innan julafton håller vi dock stängt men öppnar återigen på annandag jul. Den 26 tom den 30 december håller vi sedan öppet mellan kl. 11 till 16 varje dag, precis som den 2 till 6 januari innan vi återgår till ordinarie öppettider.

Om du ännu inte sett vår Sydosten-utställning så rekommenderas ett besök innan portarna stängs efter den 6 januari. Detta är en jurybedömd utställning som återkom 2017 efter sex års uppehåll. Möjligheten att medverka är öppen för alla eftersom både professionella liksom amatörkonstnärer får ansöka. Den lokala anknytningen är det enda kravet med en koppling till något av de tre landskapen i Sydost, nämligen Småland, Blekinge eller Öland. För att hålla traditionen vid liv har utställningen därför återkommit även i år och innehåller 105 verk av 65 olika konstnärer. Lika traditionsenligt har inriktningen skiftat från design- och konsthantverk som visades föregående år till att bestå av bildkonst i årets uppsättning. Den ursprungliga tanken med salonger av detta slaget är att höja konstföreningarnas smak och kvalitet. Årets uppsättning kan förklaras som ett tidsdokument eller vandring i regionen och närområdet.

Eftersom Kalmar konstförening även står som huvudman för Designarkivet i Pukeberg så är det tradition att de producerar en utställning för Kalmar konstmuseum en gång per år. Vem är du? Mode och Poesi visas tom den 10 februari och handlar om att finna sitt inre jag. Just nu visar vi även en utställning med utgång från den afrikanska kontinenten, nämligen Madness and Civilization av Kudzanai Chiurai. Detta är hans första soloutställning i Sverige och verken har en stark förankring i politik, historia, samtid och religion.

Nästa utställnings-år hamnar klassiker från samlingen åter i strålkastarljuset och vi kommer erbjuda allt ifrån professor Balthazar till Carl-Johan De Geer. Dessutom kommer ett av våra utställningsrum att förvandlas till en musikalisk teaterscen.

Du är hjärtligt välkommen och jag avslutar mitt inlägg med att önska en god jul och ett gott nytt utställnings-år!

Värm ett hjärta i jul

På julafton bjuder Kalmar Stadsmission in till traditionellt julfirande på Södra Långgatan. Vi stödjer självklart deras behjärtansvärda arbete och deltar därför med att samla in julklappar till firandet. Detta genomförs med stort engagemang från både personal, medlemmar och besökare och det är fortfarande möjligt att hjälpa till.

Sedan den 11 december har julklappssäcken fyllts på och vi hoppas självklart att högen växer t.o.m. den 20 december som vi har som sista inlämningsdag innan klapparna överlämnas till Kalmar Stadsmission fredagen den 21 december. Om du inte har möjlighet att uträtta en god gärning genom oss så kan julklappen eller klapparna lämnas in till andra som stödjer initiativet eller direkt till Kalmar Stadsmission på Södra Långgatan 36 som har öppet vardagar kl. 9 till 14. Slå gärna in så det är enkelt att öppna för att se innehållet och märk gärna om det är bäst lämpat för kvinna, man eller barn. Likadant så underlättar det om man anger storlek eller lämplig ålder för mottagaren ifall det skulle behövas.

Fredagen den 21 december är sista dagen vi håller öppet innan jul. Denna dag har vi fri entré vilket erbjuds varje fredag. Förhoppningsvis är det en välkommen paus i julhandlingen eller så finner du kanske något roligt julklappsinköp i vår butik. Inför jul har vi tagit in fina hyacint- och amaryllisvaser skapade utav Annette Gulbaek och vi har också delar av hennes Antares-stjärna till försäljning. Utöver konstföremål, böcker och andra varor så erbjuder vi även presentkort och medlemskap i vår konstförening.

From annandag jul t.o.m. den 30 december håller vi öppet kl. 11 till 16 varje dag, precis som den 2 till 6 januari 2019. Därefter återgår vi till våra ordinarie öppettider och Sydosten 2018 kommer plockas ner. Översta utställningsrummet kommer därpå att ändra format och förvandlas till en teaterscen. Den 19 januari är det nämligen urpremiär för D-moll är Ljusgrönt. En föreställning i Byteaterns regi som avslutar Peder Nabos 42-åriga karriär i ensemblen. Hos oss genomförs sedan flertalet uppträdanden t.o.m. den 8 februari följt av turné.

I februari tillträder vår nya chef Bettina Pehrsson som närmast verkat som konsthallschef och konstnärlig ledare på Marabouparken i Sundbyberg. Ihop med henne följer utställningen Professor Balthazar och monumentet över den osynliga medborgaren. En utställning av Behzad Khosravi Noori som utgår från den tecknade serien som föddes i före detta Jugoslavien 1967. Ett barndomsminne som delas av människor från vitt skilda kulturer och länder över hela världen.

Men innan dess infaller julafton med Kalle Anka och hans vänner som traditionsenligt sänds på Sveriges television. Ett program som inledningsvis sändes i Amerika 1958 innan det kom att spridas till ett fyrtiotal länder som en viktig del av julunderhållningen. Sedan 1975 sänds även Tage Danielssons Karl-Bertil Jonssons julafton, eller Sagan om Karl-Bertil Jonssons Julafton som är dess korrekta titel. Jag väljer att avsluta detta inlägg med ett välkänt citat från den sistnämnda klassikern och lovar att återkomma med mer information om julklappsöverlämningen till Stadsmissionen inom kort.

”Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar”.

Två dagar i Stockholm

I slutet av november var vi på Kalmar konstmuseum på personalresa i Stockholm. Syftet med resan var att besöka vår kommande museichef Bettina Pehrsson på hennes nuvarande arbetsplats Marabouparken samt att givetvis titta på konst. 

Första stopp var Marabouparken i Sundbyberg. Marabouparken är en konsthall som uppfördes 2010 i f d kakaolaboratoriet i Marabouparken. Sundbybergs stad köpte Marabouparken år 2006 och beslöt att investera i en om- och tillbyggnad av laboratoriet för att hysa en ny konsthall, restaurang, konstpedagogik för barn och ungdomar samt möteslokaler.  Nu visar konsthallen Behzad Khosravi Nooris utställning Professor Balthazar och monumentet över den osynliga medborgaren, en utställning som även Kalmar konstmuseum kommer att visa nästa år.  

Senare samma dag besökte vi Nationalmuseum. Den 13 oktober i år öppnades åter Nationalmuseum efter att ha renoverats i fem och ett halvt år. Deras samling av konst och design sträcker sig ända tillbaka till 1500-talet. Nyöppningen har varit en enorm publiksuccé vilket fortfarande märktes när vi var där. Ända fram till stängning på kvällen var det fullt med folk i huset. 

Dag två inleddes med besök på Moderna Museet och visning av den pågående Modernautställningen 2018. Modernautställningen är ett projekt som genomförs vart fjärde år där den svenska samtidskonsten får stå i fokus. Som vi tidigare redan nämnt här på bloggen medverkar konstnärer som även tidigare visats på Kalmar konstmuseum: Muhammad Ali och Ingela Ihrman. Moderna museet bjöd även på Andy Warhol-utställningen Warhol 1968. En utställning som blickar tillbaka på Andy Warhols första egna utställning i Europa som var just på Moderna Museet 1968.

En del av oss valde att avrunda resan med en liten gallerirunda runt Vanadisplan. Vi besökte bland annat Galleri Cecilia Hillström där vi såg utställningen The Healer med Mats Hjelm. Mats Hjelm var en av konstnärerna som medverkade i utställningen Djupt Minne som visades på Kalmar konstmuseum 05/04 – 08/10 2017. På Galleri Cecilia Hillström visar han bland annat en väldigt stark videoinstallation där ljud och bild samspelar i en icke kronologisk historia. Bilder på övergivna platser och natur synkas med ett slags repetitivt ljudspår. Vackert och tänkvärt. På Galleri Sandström Andersson visar danska Anette H Flensburg måleri. Rumsmiljöer uppbyggda av ljus, skugga och linjer. Motivet är egentligen pappersmodeller som hon fotograferar och sedan målar av. Anette H Flensburgs målningar fungerar som parallella världar där betraktaren får kika in och förundras.

Detta var två dagar i Stockholm – den snabba versionen. Det var ett fint besök med mycket berikande upplevelser! Att titta på konst är också en förutsättning för att kunna förmedla konst. Det skapar nya perspektiv och ny kunskap som vi sedan kan använda i vår verksamhet.

PS.

Den 11 december inleddes vår julklappsinsamling till Kalmar Stadsmission, som pågår tom den 20 december. Det går bra att lämna paketen i vår reception under museets ordinarie öppettider. Den 21 december lämnas dessa till Stadsmissionen. Tack för ert bidrag!

Lite hjälp på traven

Konst är svårt.

Svårt på precis samma sätt som att det är svårt att skejta.

Jag kan inte skejta, trots att jag försökt flera gånger. Jag har ganska dålig balans och inte några jättebra reflexer. Men det kanske är att förvänta sig, eftersom jag kan räkna gångerna jag stått på en skejtboard på mina tio fingrar och aldrig haft någon som på allvar förklarat för mig hur man ska göra. Jag har aldrig snackat skating, eller hängt vid skateparker. Den enda skejtaren jag känner till är Tony Hawk, fast det gör å andra sidan större delen av mänskligheten i min ålder också.

Jag hyser däremot inga tvivel om att jag skulle kunna lära mig skejta. Inte för att jag tror att jag skulle kunna bli någon Tony Hawk, men jag skulle i alla fall kunna lära mig ett par tricks och att stå på brädan i nerförsbacke. Om jag lade ner tiden och energin och kom in i rätt tänk.

Det är samma sak med konst. Du kan inte förvänta dig att gå in på ett museum och förstå allt första gången. Eller andra gången. Eller tredje. Det är faktiskt så att det för mig som guide ofta tar ett par rundor av en utställning innan jag känner att jag förstått vad konstnären vill säga. Jag går också på vernissager och visningar av konstnärer jag är intresserad av. Mycket är lättare att förstå med kontext och förklaring.

Ibland får man vara beredd på att bli konfunderad eller irriterad. Det är en del av att titta på konst, speciellt samtidskonst. Men till skillnad från skating så behöver du inga snabba reflexer eller några smärta, smidiga ben för att intressera dig för samtidskonst. Faktiskt så behöver du inga ben över huvud taget för att uppskatta ett stycke konst. Allt du behöver är ett öppet sinne. Ögon är en fördel, men till och med dem kan man klara sig utan. Det går fortfarande att ha någon som syntolkar, och vem som helst kan tänka kring konst, även om man inte rent fysiskt kan se den. Men om det däremot blir problem på just tankefronten, om man trots sina varande eller icke-varande ben och ögon inte känner att man har något att hjärngymnastisera med, kan jag härunder erbjuda lite draghjälp.

 

Mitt personliga recept på att uppleva konst råder som följer:

  1. Upplev konsten. Titta. Lyssna. Lukta. Om man får röra den, rör konsten. Använd dina sinnen för att ta in intryck och fundera sen över verken. Vad, var hur och varför? Vad tycker du att du har framför dig och vad väcker det för funderingar och tankar i dig?
  2. Läs verknamn och eventuella texter i utställningssalen och se om det ändrar på din åsikt och uppfattning. Kanske hittar du något nytt att fundera kring, eller ser detaljer som du inte upptäckt innan.
  3. Om det finns, läs utställningens katalog eller övrigt utställningsmaterial. Tar konstnären eller curatorn någon ställning i hur verken ska upplevas eller vad de betyder? Överensstämmer det med din upplevelse? Om inte, kan du ändå förstå tankegången?
  4. Gå på en guidad visning. Håll dig öppen för idéer och lyssna på vad guiden har att säga. Ibland dyker det upp ny information eller ingångar som varken står i katalogen eller i utställningsrummet.
  5. Ställ frågor. Gärna till guiden, eller någon annan i personalen. Ibland kanske det inte behövs, ibland är det absolut nödvändigt. Framförallt beror det på hur mycket du själv vill veta.
  6. Om du fortfarande är intresserad av konsten och konstnären, skriv upp namn och sök på det på nätet. De allra flesta idag yrkesverksamma konstnärerna har sina egna hemsidor, eller i alla fall ett instagram- eller facebook-konto där du kan se mer av deras konst och få konstnärens egna tolkning på vad de gör. Du kan också fråga personalen på museet, galleriet eller konsthallen om tips angående konstnären.

 

Självklart är denna lista bara ett förslag jag erbjuder, men som jag vet funkar för mig. Om du tappar intresset någonstans under punkt 1-3, så hoppa direkt till punkt 4. Om inte det hjälper, och du fortfarande inte känner något intresse för just den utställningen – släpp den, den är tydligen inte din grej. Om du hellre börjar med att gå en guidad tur är det givetvis också helt ok, men personligen gillar jag att bilda mig en egen uppfattning innan jag tar in någon annans.

Vi i personalen på museet, och alla andra ställen som visar konst, finns på plats just för att ge dig redskap för att uppleva konsten. Sannolikheten att du kan börja trixa med en skateboard när du ställer dig på den för första gången är ganska liten. Likaså är chansen att du förstår alla nyanser av ett samtidskonstverk första gången du ser det.

Så ta hjälp av oss.

Även den bäste kan behöva lite hjälp på traven ibland

Insvept i ett stycke Jag

Nu har det hänt igen.

Museets möjligtvis minst modeintresserade person ska skriva om mode.

Eller det är inte sant, jag är intresserad av mode. Men inte på det sättet att jag bryr mig om vilka märken som är stora och hur modet förändrats genom tiderna. Inte heller så att jag lägger ner tid, energi och pengar för att min outfit ska vara på topp, utan det är mer varför folk har på sig det som de har på sig som intresserar mig.

Varför har du den långa svarta rocken?

Den korta kjolen som knappt täcker låren? Den bylsiga ytterjackan? Militärbyxorna? Reflexmössan? Varför har du shorts när det är minusgrader? Varför har du yllejacka när det är 20 grader varmt?  Varför?

För att det gör någon glad. För att det gör någon arg. För att jag tycker det är snyggt. För att det är så jag känner mig. För att det är praktiskt. För att det INTE är praktiskt. För att modet råkar vara så här, i Finland, i Japan eller Spanien. För vem utom spanjorerna, som har sol året om, kan tänka sig ha en vårkollektion som är svart? Inte svensken som precis kommit ut ur årets självmordstätaste period, den mörka eviga gråvintern som håller oss i sitt grepp från mitten av oktober till någon gång runt påsk.

Ja, vad tänker modedesignerna som sitter och påtar med sina skisser? Vad gick genom Wanja Djanajeffs huvud när hon satte samiska mönster på vinterkollektionen? Var det Kerstin Thorvalls försök till revolution att rita med yviga linjer eller var det bara det enda sättet hon kände att hon kunde få fram det hon ville?

Kudzanai Chiurai, konstnären bakom Madness and Civilization har tänkt, det vet jag i alla fall, för han har förklarat för mig att en tanke med We live in silence-serien var att placera in den svarta personen på konstmuseerna. Han kunde inte se sig själv i någon av alla de hyllade historiska oljemålningarna. Så han lyfte in sig själv, sin släkt, sitt land och alla som inte har den arsenik-vita hyn, som tycks vara så populär, in i de konsthistoriska verkens värld.

Vad det gäller att ikläda sig en roll så är filmen med samma namn intressant. I We live in silence 1-7 så överger den kvinnliga huvudpersonen sin traditionella folkdräkt för en västerländsk kostym för att visa att hon anammat sin nya kultur. Hon röker cigarr, dricker whiskey och skriver en check till servitören. Men när hon till slut sitter vid mitten av bordet, omgiven av likadant klädda som dricker vin och skrattar och hon stirrar oss i ögonen… så bär hon huvudbonaden från sitt hemland.

Vem är hon? Egentligen?

På tredje våningen på museet, under Sydostens lokala förmågor och över Kudazani Chiurais politiska verk, sitter ett stickprov av Designarkivets modeskisser, samlade under namnet Vem är du?. De har fått sällskap av dikter, lyrik på engelska och svenska, översatta och på originalspråk. För att belysa något med skisserna. För att säga något om de i teckningarna många gånger osynliga modellerna, eller den som höll i pennan.

Vem är du?

I twilight?

I Game of thrones?

I Solsidan?

Likt kläder köper vi koncept online och sveper in oss i dem, kallar dem för Jag. Är det inte bättre att definiera sig själv med adjektiv än med någon förkonstruerad mall? Jag minns att i ett stycke från de svenska nationella proven som jag skrev i grundskolan var det en man som sa: ”Du kan inte köpa ett färdigt koncept och säga att det är du. Du måste utforma det själv. Ta bibeln till exempel…” Och ja, pröva du att fråga fyra präster vad kristendom är. Plötsligt är definitionen ”kristen” reducerat till ett grå dis och du måste definiera vad för slags kristen du är, eller försvinna in i ett anonymt myller av tudelade åsikter.

Men ibland är det bra. Som när Kudzanai infogar den svarta personen i västerländsk konst. Som gör ett färdigt koncept till sitt. Eller som använder berättelser och historien för att ta avstamp för att definiera vad han är och inte är.

Vem är du? I detta nu? Förutom skisserna och poesin på tredje våningen så finns där också tre speglar. Så titta på verken. Läs texterna. Tänk ett slag. Och titta på dig själv.

Vad ser du?