Är du riktigt klok?

Det är en fråga som jag har fått många gånger, i många olika former och i många olika situationer. Jag vågar nog påstå att jag är erfaren, i alla fall för min ålder, att jag har gott om kunskap och att jag faktiskt är medveten om riskerna med vad jag gör – även om de som ställer frågan inte riktigt brukar tycka samma sak. Men vi är alla överens om att riktigt klok, det är jag nog inte.

Så vad är då klokhet? Det är mer än att vara erfaren, mer än att ha kunskap – det är en slags livsvisdom. När vi pratar om att vara klok så tänker man ofta på en äldre person, och i Sverige har vi historiskt sett anförtrott oss till just dessa när vi behövt råd. De som vi kallat för just kloka gummor och kloka gubbar har varit våra läkare, psykologer, relationsrådgivare och livscoacher. Det är först i modern tid när vi fått dessa nya specialistyrken som de alltomfattande ”kloka” börjat försvinna. Men att lyssna på de som är äldre och klokare är knappast en enbart svensk tradition.

I antik grekisk filosofi kan just visdom delas upp i två huvuddelar; Sophia, som betyder förvärvad visdom, närmare vårt begrepp om kunskap, och Phronesis, som står för en praktisk, erfarenhetsbaserad visdom. Aristoteles, som grundlade detta synsätt, talade om att vi oftast inte ser en ung person som vis, även om denne har mycket kunskap. Detta eftersom personen i fråga saknar livserfarenhet och därför har en begränsad förmåga att se hur saker och ting kommer att utveckla sig. Kort och gott så är det skillnad på att läsa sig till något och att uppleva det. Det är skillnad på att grotta ner sig i ett smalt ämne och att ha kunskap om livet i stort.

Inom den katolska kyrkan införlivade man senare just visdom i form av Phronesis som en av de sju kardinaldygderna – som står i motsats till de sju dödssynderna. Jakten på denna visdom, eller klokhet, är alltså så högt aktad i kristen tradition att det anses vara en linje att följa för att komma till himlen.

 

Så varför allt detta snack om visdom och klokhet? Visserligen är det ett intressant ämne, men hur härleds det till konst, eller mer specifikt, de utställningar vi visar?

Det är enkelt – det handlar om alkemi. Alkemi är en utav våra äldsta vetenskaper, en slags urtidsforskning från vilket många av våra moderna discipliner har kommit. Det är en vetenskap som kretsar kring att uppnå Phronesis, en visdom om hur saker och ting ter sig, snarare än en specifik expertkunskap. Medan en biolog inriktar sig på att veta allt om till exempel grodsorter, fotosyntes eller skandinaviska lövträd så intresserar sig alkemisten för astronomi, astrologi och medicin och försöker att hitta ett samband mellan dem alla. Alkemin blir på så sätt ett andligt sökande samtidigt som det är en jakt på påtagliga vetenskapliga resultat, vilket leder till att kunskapen man får ligger närmare klokheten. Alkemisten strävar efter att lösa samma gåtor som de kloka gummorna och gubbarna gjorde förr i tiden, och det skulle kanske inte vara så långt ifrån sanningen att säga att de kloka själva var en slags alkemister. För på vad bättre sätt uppnår man klokhet än genom konstant utforskande och experimenterande?

Man kan ta lärdom av detta sätt att tänka och arbeta. Var nyfiken. Utforska dina omgivningar och se det ovanliga i det vardagliga. Ägna en tanke åt hur allt hänger ihop och hur dina handlingar påverkar och påverkas av din omgivning. Du behöver inte brygga magiska elixir för att påverka din omvärld och du behöver inte memorera planeternas rörelser för att finna kunskap i världen omkring dig.

Men om det ändå skulle kännas svårt att hitta magi och större mening i tandborsten, morgontrafiken och den missade flighten till Turkiet, så ta en tur förbi museet och se ”Så som ovan, Så och nedan”. Det är inget fel med att uppsöka hjälp hos de kloka.

Publicerat av

oscar

Är förutom besöksvärd även konstnär, scoutledare och intiativtagare till konstnärsgruppen Skräp. Född och uppvuxen i Kalmar. Bryter då och då upp tillvaron med att backpacka, lajva och urban exploring. Konst är för mig ett unikt kommunikationssätt för att förmedla och inspirera vad man inte kan delge med ord.