På konstkollo

Nu har tre intensiva veckor med konstkollo passerat. Vi har varit i Mörbylånga, Hultsfred, Högsby, Påskallavik, Västervik och Emmaboda. Ett stort antal barn har deltagit och skapat underbara ting. Jag har varit ledare för två utav dessa kollon, i Hultsfred och i Emmaboda. 

V. 26 startade vi i Hultsfred med arton barn! Vi höll till i Konstföreningen Kopparslagarens fina lokaler och galleri. Nästan hela veckan kunde vi vara utomhus och jobba med allt från måleri till skulptur. Vi pratade om vattenbrist och växter. Men fantasin fick styra. Mycket landskapsmåleri kom till och skulpturer i utopiska och exotiska former. Vi avslutade veckan med en vernissage i galleriet. Denna var väldigt välbesökt och utställningen fick sedan hänga över lördagen och söndagen med hjälp av konstföreningen på plats som vaktade.

V. 28 var jag på plats i Emmaboda. Liksom förra året höll vi till på Mötesplatsen i Emmaboda Folkets hus. Mötesplats Emmaboda är en mötesplats för alla i Emmaboda, där finns möjligheter till både schemalagd och spontan verksamhet. Här finns ett naturligt flöde på folk och mycket ungdomar som kommer dit och umgås. Detta året möttes en mängd olika ursprungs nationaliteter i gruppen. Otroligt spännande att få ta del av deras berättelser. Även i Emmaboda arbetade vi med vatten, växter och djur. Vi pratade om invasiva arter och om vårt ekosystem. Utgångspunkten var att jobba med måleri och skulptur utifrån skrot och återbruk. Ett kreativt rum blev till denna vecka där det också fanns fina stunder att umgås och prata med nya kompisar. Oscar Söderström var med mig de två första dagarna på detta kollo. Även här avslutade vi med en vernissage på fredagen där även en del konst såldes! 

 Alla våra kollon har fått fin uppmärksamhet i både radio, tv och press. Nedan följer några exempel på länkar att gå in på för att ta del av dessa inlägg. Nu är alltså våra konstkollon över för i år men vi får inte glömma vår paviljong i Stadsparken utanför Kalmar konstmuseum som är öppen ända fram till 15/8. Ha en fin sommar alla och besök oss gärna på museet. 

länkar Konstkollo: på SVT,  i Vimmerby tidning och på Sveriges radio.

Bild: Från konstkollo i Hultsfred 2019

På konstkollo

Nu har tre intensiva veckor med konstkollo passerat. Vi har varit i Mörbylånga, Hultsfred, Högsby, Påskallavik, Västervik och Emmaboda. Ett stort antal barn har deltagit och skapat underbara ting. Jag har varit ledare för två utav dessa kollon, i Hultsfred och i Emmaboda. 

V. 26 startade vi i Hultsfred med arton barn! Vi höll till i Konstföreningen Kopparslagarens fina lokaler och galleri. Nästan hela veckan kunde vi vara utomhus och jobba med allt från måleri till skulptur. Vi pratade om vattenbrist och växter. Men fantasin fick styra. Mycket landskapsmåleri kom till och skulpturer i utopiska och exotiska former. Vi avslutade veckan med en vernissage i galleriet. Denna var väldigt välbesökt och utställningen fick sedan hänga över lördagen och söndagen med hjälp av konstföreningen på plats som vaktade.

V. 28 var jag på plats i Emmaboda. Liksom förra året höll vi till på Mötesplatsen i Emmaboda Folkets hus. Mötesplats Emmaboda är en mötesplats för alla i Emmaboda, där finns möjligheter till både schemalagd och spontan verksamhet. Här finns ett naturligt flöde på folk och mycket ungdomar som kommer dit och umgås. Detta året möttes en mängd olika ursprungs nationaliteter i gruppen. Otroligt spännande att få ta del av deras berättelser. Även i Emmaboda arbetade vi med vatten, växter och djur. Vi pratade om invasiva arter och om vårt ekosystem. Utgångspunkten var att jobba med måleri och skulptur utifrån skrot och återbruk. Ett kreativt rum blev till denna vecka där det också fanns fina stunder att umgås och prata med nya kompisar. Oscar Söderström var med mig de två första dagarna på detta kollo. Även här avslutade vi med en vernissage på fredagen där även en del konst såldes! 

 Alla våra kollon har fått fin uppmärksamhet i både radio, tv och press. Nedan följer några exempel på länkar att gå in på för att ta del av dessa inlägg. Nu är alltså våra konstkollon över för i år men vi får inte glömma vår paviljong i Stadsparken utanför Kalmar konstmuseum som är öppen ända fram till 15/8. Ha en fin sommar alla och besök oss gärna på museet. 

länkar Konstkollo: på SVT,  i Vimmerby tidning och på Sveriges radio.

Bild: Från konstkollo i Hultsfred 2019

Krig mot lupiner

Det är hög tid att starta krig mot lupinerna”. På detta sätt började en insändare i Barometern den 20:e juni. Efter en kort förklaring om att lupinerna är en invasiv art och varför lupinerna är farliga (allergiframkallande och giftiga”) lugnas krigsspråket ner mot slutet, men man kan inte hjälpa att känna en viss rädsla: lupiner tar över om vi inte gör någonting. På museet har vi just nu utställningar som ifrågasätter hur vi förhåller oss till det invasiva. Vad händer när det verkar som tatt det främmande tar över? 

Ett huvud som ligger i en pöl av nycklar, krossade speglar som formar den afrikanska kontinenten. Vår nya utställning Öppnandet om den svenska missionärsverksamheten i Kongo – visar stora dukar där man ser unga män som bär kistor och andra paket. Anna Ekman och Cecilia Järdemar har omkontextualiserat alla bilder så att ett visst fokus ligger på de här unga männen. De poserar inte. Några av dem har inte ens tid att lyfta huvudet. Vilka är de? Freddy Tsimbas skulpturer berättar om arbete, (mar)drömmar och skadade kroppar. 

Men Öppnandet är också en utställning om att återupptäcka historia och kultur. Jag blev berörd när jag läste hur Ekman och Järdemar tog fotoutställningen till Kongo, där man förvånades över att bilderna innehåller svarta människor – dem själva. Kongos koloniala historia är kanske inte jättekänd för alla och fotobilder är sällsynta. Därtill är den historiska medvetenheten för många kongoleser förknippad med det dåtida koloniala perspektivet – en känslig arvedel eftersom det som har varit invasivt då fortfarande är en del av den kongolesiska samhället.  

För Lela Pierce fungerar invasiva arter som en metafor för människor och migration, men också identitet. Hur pratar vi om migration? Som svart kvinna som växte upp i en småstad i Minnesota, där nästan alla hade svenska rötter och hennes familj var den enda svarta familjen, identifierade Pierce sig som barn med brakvedsrötter – de hade krulligt hår som hon själv. Samtidigt måste man också ta bort brakved hela tiden eftersom det växte snabbt och kunde ta över ett helt område.  

Hennes utställning Invasiva arter: lupiner är inte bara en utställning för att upplysa besökare om invasiva arter utan egentligen mer en erbjudan till identifikation och att gå bakåt i lupiners spår. På detta sätt förblir lupiner en så kallad topos, en startpunkt där man kan upptäcka och berätta en annan historia i vilken lupinernas rötter och frön fungerar som vägar. Bakom den invasiva aspekten finns berättelser om hopp, skönhet och utsatthet.  

Och Småland? Också där hittar vi historier om migration. Inte i minst hos Lotte Laserstein, som betraktas som Kalmarkonstnär, men vars konst är påverkad av migration. Den svenska publiken krävde andra bilder och Laserstein anpassade sig, vilken frustrerade henne enormt. Vad är migrationens pris? Hur mycket måste man ta bort för att bli del av en gemenskap? 

Tillbaks till insändaren. Vi är vana vid att använda en aggressiv stil när det gäller det invasiva. Och självklart måste vi göra någonting för att behålla den biologiska mångfalden. (Kontakta gärna kommunen istället för att bränna ner saker själva). Men i hela begreppet invasiv finns också berättelser om stora förflyttningar och människor som hoppas att hitta ett hem och en gemenskap. Du behöver bara sätta dig själv i deras fotspår. 

Tips för sommaren

Tiden går så fort. Jag sa det senast igår. Ännu en sommar stundar och för många är sommarlovet redan här. Det liksom bara händer. Varje år står jag där i början av juni och bara gapar. Hur gick det här till? Varför var det ingen som sa något på vägen. Typ – Nu måste du vara beredd för nu kommer sommaren. Men jag är aldrig beredd men det ordnar sig ändå. 

Sommaren innebär för mig nyfikenhet och upptäckarglädje. Att besöka nya platser och upptäcka nya saker men även de gamla man kanske glömt eller inte hunnit med. Om några dagar kommer jag hålla ett konstkollo i Hultsfred för unga. Hultsfred är en nygammal plats för mig. Mest förknippad med festivalbesök på nittiotalet. Denna gång möter jag platsen på ett annat sätt. Hos konstföreningen Kopparslagaren i centrala Hultsfred med en grupp ungdomar. En fantastisk mötesplats för konst och konsthantverk där gamla byggnader är varsamt omhändertagna och bevarade. Som en liten oas mitt i Hultsfred. Det finns många sådana här smultronställen runtom i Småland att upptäcka. Man måste bara ge sig ut. 

En annan trevlig sak att göra om sommaren är att besöka loppisar. Är man lite noggrann och har lite kunskap kan man göra en hel del spännande fynd. Inte bara gamla fina möbler, glas och porslin utan även konst. Mitt senaste konstfynd på loppis gjorde jag förra veckan. En vacker akvarell av den kände småländske konstnären Björn Gidstam. Kostade endast tio kronor. Ett urval av Björn Gidstams teckningar och akvareller finner ni ju i vår Smålandsutställning på Kalmar konstmuseum. Fantastiska skildringar av den småländska landsbygden. En gralvas signerad den kände svenske glasformgivaren Edward Hald dök upp i en lada. Vackert målade fiskar som simmar med bland sjögräs i ett grönaktigt vatten. Även Edward Hald möter ni i vår Smålandsutställning på museet. Tillsammans med Simon Gate banade han väg för det svenska glasets storhetstid under 1900-talet. 

Nu till sommaren har vi utökat vår Smålandsutställning med en del nya verk så kom gärna in och besök oss igen även om ni redan sett utställningen. I lördags (15/6) öppnade vi även Lela Pierce utställning – Invasiva arter: Lupiner samt utställningen Öppnandet av Anna Ekman och Cecilia Järdemar samt Freddy Tsimba. 

Även vår Paviljong i stadsparken har öppnat och startat med sin barnverksamhet. Så nu är det bara att gå in på vår hemsida och se vilka spännande saker som händer där i sommar. Avslutningsvis vill jag önska alla en riktig trevlig midsommar och en fantastisk sommar! 

Bild: Björn Gidstam, Stuga i Vickleby, 1974, finns i vår samling

 

 

Flitiga fingrar

I skrivande stund sitter jag i en plaststol i Gislaveds kulturcentrum och lyssnar medan tonerna från akustisk afghansk musik blandas med tjoanden och rop. Veckans eftertanke gäller ungdomar.

 

Man pratar om ”dagens ungdom”. Om hur bortskämda de är, hur långt från verkligheten de svävar online bland youtubers och hjärndöda tv-spel. Att allt handlar om appar och sociala medier. De senaste dagarna har jag mött ungdomar drivna nog att bräcka vad som helst.

De första var praktikanterna som hjälpte till vid bygget av paviljongen utanför museet. I två dagar slet de med att slipa, tvätta och måla inte mindre än 64 golvplattor och sedan göra unika tryck på samtliga. Detta utan så mycket som ett klagomål eller en spydig kommentar. Knappt ens ett försök att förhala arbetet. De är ännu inte myndiga och visar ändå en bättre arbetsmoral än många medarbetare jag haft i mitt yrkesliv. Paviljongen fick vi upp på rekordtid och nu står den återigen på gräsplätten framför museet, redo att ta emot entusiastiska unga (och äldre) kreativa själar. Det ska målas, vävas och odlas i sommar, inspirerat av Lela Pierces utställning Invasiva arter: Lupiner som öppnades i lördags.

Förra onsdagen satte jag mig sedan på en buss mot Gislaved med ett gäng lite äldre ungdomar för att åka och hålla workshop på ett musik- och kulturläger. Detta var ett utbyte mellan museet och organisationen Songlines som arbetar för en meningsfull fritid för unga. Och vilket läger det blev! Ett läger som i stora delar organiserats och hållits ihop av unga ledare. Varje kväll har varit fest med dussintals soloartister och band som spelat för varandra, med konferencier och ljud- och ljusteknik. Dagar fulla med idogt workshoparbete, jam och event.

Här smälls det upp konserter på en timme, man tränar in en flashmob på förmiddagen och spelar upp den på eftermiddagen. Man lär varandra danssteg och ackord i förbigående. Man håller efter sig själv och varandra. De som ror runt alla unga är knappt 20 fyllda själva och gör ett fantastiskt jobb med att vara bonusföräldrar till sina jämnåriga. Det finns så mycket driv, så mycket tankar och så många mål. Det finns så mycket energi i varje person, så mycket vilja som vanligtvis inte tas till vara på. Unga kan. Unga vill. Bara de får utrymme.

Jag tänker på tiden då man hade skrån och gesällverksamhet. När man sattes i arbete utefter sin förmåga. Där du så fort du kunde gå fick börja bära och släpa, sedan göra det arbete som din motorik tillät – grovslipa, hamra, plocka växter och örter… Det man gjort sedan barnsben blir man ju trots allt bra på. Det är klart att barn ska få vara barn, men tanken på dem som ”små vuxna” kanske inte är helt fel. Det är fantastiskt vilket allvar som speciellt barn tar ansvar på. Och med vilken energi de går in i uppgifter!

Jag tänker också på alla tonåringar som får vårt samhälle att gå runt under semestermånaderna. De otaliga som arbetar i vård, skola och omsorg, på restauranger och som vaktmästare. Konceptet sommarjobb innebär ju faktiskt att vi överlåter våra arbeten till samma personer vars lathet och oförmåga vi ofta skämtar om. Och inte går samhället under för det. För att vara ärlig så är det otroligt mycket av turistnäringen som helt och hållet vilar på de ungas axlar medan vi vuxna tar semester.

Jag tycker också att det känns som att många unga som jag träffar idag är mycket mer drivna och kunniga än jag var i samma ålder. Själv gled man runt i estetkorridoren, pluggade när man kände för det och fyllde fritiden med oväsentliga saker. Den generella arbetsmoralen kanske inte var på topp. Men samtidigt så var man ju hyfsat förskonad från det oerhörda förstoringsglas som ligger på alla idag. Det fanns faktiskt en möjlighet att hålla snedsteg hemliga för sina bekanta utanför skolan – sociala medier var slöa och klumpiga och långt ifrån alla använde dem. Du hade heller inte möjligheten att hitta professionella utövare att varken avundas eller lära från via nätet. Man jämfördes inte på samma sätt.

Det finns en otrolig energi och ett otroligt driv som bör tas hand om. Projekt som ung företagsamhet och praktik är fint, men det känns som att de unga borde ges mer plats i den ”riktiga” världen. Per definition så är jag också en ”ung vuxen” och får rabatter och ursäktas i och med min ålder. Att jag arbetar, betalar räkningar och deklarerar definierar mig tydligen inte som vuxen. Min lillebror är stationsansvarig på biluthyrningen där han jobbar, en kompis året yngre än mig har arbetat i vården snart 10 år. Jag vill se mer sånt! Ursäkta och sucka inte över ungdomarna – ge dem ansvar och en chans att växa.

Sätt de flitiga fingrarna i arbete.

Uti vår hage

Varje sommar när jag var liten tillbringade jag minst ett par veckor hos min mormor och morfar i deras sommarstuga. Stugan var av det enklare slaget utan rinnande vatten och med utedass. Två små rum och en jordkällare där vi förvarade maten. Gud vad jag älskade detta ställe! Dessa veckor var de bästa på hela sommaren. 

Vi badade och fikade oss igenom dagarna. Åt middag på altanen samtidigt som vi lyssnade på sjörapporten på radion. Håret tvättade man i regnvatten med timotejshampoo. Innan läggdags gick vi alltid långa promenader genom kohagar och blomsterfyllda ängar. Mormor fyllde famnen med blommor som bars hem. Blåklockor, malva, prästkragar, lupiner och olika slags ängsgräs.  

I sommar presenterar Kalmar konstmuseum en utställning med konstnären Lela Pierce (15/06 – 08/09). Hon kommer från Minnesota och är här i Småland på residence genom Bodycake – Kalmar konstmuseums internationella vistelseprogram för konstnärer. Programmet ingår i projektet “Förnyelse av kulturarvet med samtidskonst som kompass”. Utställningen och vistelsen i Småland görs i samarbete med Nya Småland som är ett interregionalt och internationellt samtidskonstprojekt.  

Under sin vistelse här i Småland kommer Lela arbeta med Lupiner. Denna vackra växt som stoltserar i våra vägrenar och diken. En växt som är inhemsk i Nordamerika där Lela växte upp. I Sverige räknas Lupinen som en invasiv växt. D.v.s. den är en sådan art som genom sin aggressiva spridning hotar att slå ut andra delar av vår växtlighet. Detta kan i sin tur få förödande konsekvenser för vårt ekosystem i stort. 

Lela intresserar sig just för invasiva arter och det språk och handlingar som används när vi beskriver och angriper dessa arter. Ett språk som ligger nära det som handlar om kontroll och maktutövande av minoriteter bland människor och platser. 

Denna sommar anordnar även Kalmar konstmuseum konstkollo för unga mellan 10 – 15 år på sex olika platser i Kalmar län. Detta sker i samarbete med Sveriges konstföreningar Kalmar län. Platserna är Mörbylånga, Hultsfred, Västervik, Påskallavik, Högsby och Emmaboda. Under dessa kollon kommer vi att arbeta med samma tematik som Lela lyfter i sin utställning om Lupiner. Utöver att jobba med invasiva arter kommer vi även belysa frågan kring vattenbrist som under de senare åren blivit en alltmer akut problematik runt omkring oss. 

Dessa teman kommer även stå som bakgrund för vår öppna barnverksamhet Paviljongen som vi bedriver i Stadsparken utanför museet 15/6–15/8. 

Aldrig kunde jag väl tro att mina barndoms somrar kunde kantas av frågeställningar som berör människor och natur på ett så nära sätt. Mormors famnar av lupiner och vattentunnan som jag alltid upplevde fylld med regnvatten. Kanske såg jag det med ett barns naiva ögon eller var det annorlunda då. Kanske vi inte funderade lika mycket över klimatförändringar och förändrade ekosystem då. 

 

https://www.kalmarkonstmuseum.se/exhibition/invasiva-arter/ 

https://www.kalmarkonstmuseum.se/konstkollo-2019/ 

https://www.kalmarkonstmuseum.se/paviljongen-i-stadsparken/ 

  

 

On the road

När vi fick en personalvisning av Smålandutställningen var jag så dum att jag frågade om Öland också ingick i utställningen. Ett bestämt ”nej” förklarade att Öland inte är en del av Småland. Öland är sin egen ö. Ändå finns det en hel del kopplingar till Öland i utställningen. Många sommarbesökare kombinerar ju ett besök i Kalmar med ett besök på Öland. Så det blev dags för alla besöksvärdar att ta en utflykt till Öland för att lära oss mer om konst från andra sidan sjön. Mer specifikt: södra Öland. Kalmar konstmuseum on the road!

Första stoppet var Oldergaards glasateljé i Triberga. Robert Oldergaard har sin egen hytta och en stor butik med utställningsrum. Den är populär på ön och inte bara hos turister. Oldergaard började egentligen som keramiker, men drogs till glaset när han hittade en lärlings- och arbetsplats genom Arbetsförmedlingen i Mörbylånga. Arbetsplatsen fanns i en glasateljé i Orrefors och det var där han lärde sig olika tekniker såsom ariel- och graalteknik. Oldergaards motiv är lekfulla och färgglada – långt från de stillsamma och nästan symmetriska mönstren i Simon Gate och Edwin Halds glasverk.

Nästa stopp var JAGS museum i Segerstad. Johan August Gustafsson (1852-1932) levde hela sitt liv i Segerstad som bonde och sjöman men framförallt var han konstnär, bildhuggare och möbelsnickare. Sitt material hittade han på havet och på stranden. Hans bildspråk kommer från havet, båtarna, bondelivet och Gustav Dorés illustrerade bibel. Med sina begränsade möjligheter skapade Gustafsson en hel värld. Inspirerad av Döderhultaren skapade han ett hundratal olika träverk. Hans tidigare verk visar väldigt tydligt hur han blev inspirerad av Döderhultaren – en av skulpturerna är en kopia av ”auktionsmannen” som vi visar i Småland – idyll och irrvägar. Det var inte lätt att arbeta som konstnär i ett område präglat av långa arbetsdagar på land eller på sjön. ”Folk tyckte inte att Gustafssons arbete var nyttigt”, berättar vår guide. Trots alla avvisningar fortsatte Gustafsson sitt konstnärliga arbete som nu ryms i ett eget museum i Segerstad 

Sista stoppet blev Kastlösa kyrka som har en fresk gjord av Waldemar Lorentzon. Denne konstnär kom från Halland och jobbade inom såväl abstrakt konst med GAN som surrealism. Under 1930-talet arbetade han inom den så kallade Oxfordrörelsen och började arbeta med kyrkomåleri. Kristi Återkomst, en fresk vid altaret i Kastlösa kyrka, är präglad av inflytandet av såväl Lorentzons verk i abstrakt konst som surrealistisk konst. Traditionellt och modernt samtidigt. Mig påminde Lorentzon om Gunnar Torhamn som har en liknande CV i kyrkomåleri och som är utställd i vår Smålandsutställning. Torhamns Sjömannens avsked är ett nästan sorgligt verk som påminner mig om det farliga sjölandskapet där varje resa eller utflykt kan vara den sista, men samtidigt hur sjömän söker skydd i tron.

Vi lärde oss en hel del om Öland, och kopplingen till Småland(-sutställningen) fanns där hela tiden. Kanske är det en bra idé för alla besökare att låta Kalmar konstmuseum vara en språngbräda för att upptäcka resten av världen? Du får väl börja med Öland.

Ett tusen tankar

Jag kliver in i utställningshallen och möts av ett myller. Objekt, tavlor och skulpturer i en organiserad röra. Verken fyller upp varje hörn av utställningsrummet, de trycker sig upp mot fönstren, sprider sig över golvet, hänger i taket, kryper in i springor och breder ut sig på podier och stafflier. De är alla distinkta, men flyter ändå ihop och man ställer sig frågan hur många som arbetat här.

Är det tio eller är det bara en?

 

Jag har arbetat på museet i snart två år och har sett tre av folkhögskolans examensutställningar. Det slår mig hur olika de är varje år. 2017 var allt väldigt mörkt, med flertalet rum i rummet. Under namnet Live stream – inom räckhåll visades digitala verk, fiktiva märkeskläder, väggar fyllda med collage och en inlagd köttbit med ett personnummer. 2018 års rum var ljusare, fyllt med tavlor, grafiktryck och teckningar, mycket med en känsla av vemod eller stilla betraktelse. Utställningen hette Vår plats balanseras längst ut. Sen har vi årets utställning, Dear stök, bästa turmoil. Hela begreppet av att presentera sin egen konst, att bilda sig en egen plats gentemot de andra utställarna är helt frångått, så till den grad att konstnärernas namn inte ens finns vid verken. Det är fyra personer som valt att göra en utställning tillsammans och låta sina konstnärskap flöda in i varandra.

Personliga upplevelser blandas med känslor. Ett verk om psykisk ohälsa står bredvid ett som handlar om hur en rutschkana låter, som i sin tur angränsar till små tavlor av minnesfragment som löper längs med väggen fram till en väv som handlar om en käraste som tagit livet av sig. Utställningen utvecklar sig efter hand, ibland stegvis, ibland med tvära kast. Likaså blandas tankarna. Tidvis infinner sig en stilla nyfikenhet, ett utforskande som löper längsmed långa väver och rader av homogena verk, för att sedan genast brytas upp av ett helt annat formspråk. Plötsligt står du framför en tv-skärm som visar en hund som leker, inte långt ifrån hundkopplet fullt med tomma medicinkartor. Control the Bitch heter verket, en historia om psykisk ohälsa som gått i arv. En bit längre bort hänger en liten fågel under en tavla, tillsammans med ett par hörlurar. ”Hur skulle en fågel spela, om den kunde spela ett instrument?” är en tanke som gett form till verket Fåglar, där fågelsång blandas med vindens brus och saxofonsolon.

En av konstnärerna jämförde lite i förbigående att gå in i utställningsrummet med att kliva in i en av utställarnas huvud. För mig beskrev det min upplevelse precis. Här finns allt samlat – upplevelser och erfarenheter, sporadiska tankar och funderingar. Några saker är gravallvarliga, andra lekfulla. Detta är en plats där allt detta finns, som i en dröm där du kan hoppa från det ena absurda till det andra och ändå tycka att det känns normalt och sammanhängande. Allt finns där. Det lilla och det stora, det enkla och det svåra. Vissa saker i sin helhet, andra i fragment.

Hundratals intryck som bildar ett tusen tankar.

Världar

Sommaren är på ingång och gräset utanför museet lyser smaragdgrönt efter gårdagens regn. Värmen, våren, växterna och den blå himlen får människor att vakna, och många säsongsintressen börjar komma igång. Grillning, hobbysnickeri och surfing är väl typiska exempel, men även året runt-aktiviteter verkar få sig en knuff när solen lyser in.

I min ateljé har tavlorna och maskerna fått maka på sig för att ge plats åt tillverkning av sköldar och medeltida kläder. Lajv är nämligen ett av mina stora intressen bredvid konsten, och på sommarhalvåret kryllar det av sådana evenemang. Ett lajv är en levande, improviserad teater, där alla som är med spelar en roll i en av arrangörerna skapad värld. I skogen utanför Skillingaryd kommer jag om en månad möta upp med femhundra andra entusiaster, vissa iklädda orchdräkter som mäter sig med Sagan om ringen-filmernas, andra med riddarrustningar för tusentals kronor och en tredje part i enkla tunikor och struthättor. Tillsammans bildar vi en värld, ett spel och skapar en mötesplats genom fantasi, rollspel och idogt arbete. Den medeltida byn allt utspelar sig kring och hundratals sidor av fiktiv historia hjälper till att skapa en parallell verklighet från onsdag fram till söndag, då det hela bryts och vi alla omfamnar våra fiender, skrattar åt alla snedsteg, berömmer dräkter och spel och skiljs med ett ”vi syns nästa år!”

Bakom denna värld ligger det givetvis massor av förberedelse. Massor av hantverk, skrivande, kontaktskapande och regler. Men det finns fler sätt att skapa världar.

På teater kan man skapa en värld på en tom scen, med en skådespelare. En blå lampa och ljudet av vågor. Ett inbillat hål mitt på scenen, som skådespelaren noga och förskräckt undviker under hela föreställningen. Föreställda personer utanför kulisserna som skriks på och får svar på frågor som publiken inte hör ställas. Rörelsemönster, tonläge och fraser.

På museum skapar du en värld i utställningsrummet. Varje verk är placerat med omsorg, varje sekvens av stimuli är uppradad för att skräddarsy en upplevelse. Professor Balthazar och Monumentet över den osynliga medborgaren som vi stängde för ett par veckor sedan manade i likhet med serien den baserats på till lek och fantasi. Småland: Idyll och irrvägar visar en mångfald och manar till undersökande. Det finns multum att undersöka, hitta och titta på. Saker att lyssna till och fundera över. I utställningsrummet omsluts man av Smålands bebyggelse, människor och natur – rummet blir en egen värld byggd av landskapet.

På tredje våningen så har Peder Nabo dykt djupare – ner i jorden, bland rötterna. Med skannade bilder på 4000 pixlar/tum blir trådtunna rötter så gigantiska att man ser varje por, fläck och färgskiftning. I bakgrunden hör man ljud som kanske minner om växter som växer, på väggen sitter en dikt av Tove Folkesson. Det känns som att vara nedsänkt i jorden i rötternas värld.

Det kanske är något väsentligt hos människan, det här med att skapa världar. Om man tänker på hur vi inreder våra hus, hur vi bygger butiker, klubbar och hotell. Den som har sett programmet Vem bor här? förstår nog vad jag menar. Någon har fyllt sin lägenhet med instrument och souvenirer, en annan håller väggarna tomma och möblemanget stilrent. Varje hem en egen verklighet, ett eget personligt land.

Världsbyggandet kanske har att göra med något instinktivt, som har att göra med att bygga sig ett bo. Men fantastiska berättelser och fjärran bildvärldar har följt oss sedan civilisationens början. Kanske finns det en strävan för det bortom nuet, en längtan efter det fantastiska som driver oss till nya berättelser och skapelser? Något som tar fyr i uppfinnare och konstnärer, men som likväl brinner i oss alla.

I onsdags öppnade Ölands Folkhögskolas Konstskola sin utställning Dear stök, Bästa turmoil, en gemensam, intim utställning som tar förhållanden mellan verken i utställningsrummet till en ny nivå. En ny värld byggd av minnen, känslor och objekt. Men mer om det på söndag.

Bild: Utsnitt ur Gatubild Vimmerby, Emil Hallgren (1886), ur museets samling

Blomstertid

I mitt föregående inlägg så talade jag om den annalkande sommaren. Maj är den sista vårmånaden och att maja innebär att pryda med gröna kvistar eller lövruskor. På museet innebär det en fullspäckad månad som inletts med öppnandet av Peder Nabos Rot den 4 maj följt av den traditionella examensutställningen för Ölands konstskola II som öppnades onsdagen den 8 maj. Årets utförande av deltagarna från Ölands folkhögskola tituleras Dear stök bästa turmoil och kan enklast beskrivas som ett kollektivt arbete av fyra olika individer med ambitionen att visa sina egna men ändå belysa deras gemensamma arbetsprocesser. De fyra deltagarna bevisar nämligen en naturlig fallenhet i att sammanföra sina världar till en ny, egen, men ändå gemensam plattform. Resultatet är en fulländad helhetsupplevelse och om du vill veta mer så rekommenderar jag att du medverkar i en guidad visning. Detta ingår i entréavgiften kl. 12 och 14 varje eventfri helg liksom kl. 18 eventfria onsdagar. Lördagen den 11 maj finns konstnärerna från Ölands Konstskola II på plats från kl. 11 för att berätta om sina verk, sin process och utställningen som helhet. Fredagar har vi fri entré och fredagen den 17 maj inbjuds föräldralediga att medverka i en guidad visning av Dear stök bästa turmoil kl. 14 till 15.

Under våren har barn och unga, från 4 till 12 år, fått möjligheten att ge sig ut på en gemensam och kreativ upptäcktsresa. Inspirationen är hämtad från Vega-expeditionen som ingår i utställningen Småland – idyll och irrvägar. Detta sker varje söndag kl. 13 till  14.30. Söndagen den 12 maj handlar det om skatter och upptäckter för att avslutas med en återkomstfest söndagen den 19 maj. Därefter har vi sommaruppehåll för att återvända med andra kreativa äventyr i höst.

Innan sommaren gör entré har vi flertalet happenings på agendan. Utifrån utställningen Småland – idyll och irrvägar tittar vi närmare på flertalet intressanta konstnärskap. Den 20 maj bjuds det på föreläsning om Simon Gate och Edward Hald, två av svenskt konstglas viktigaste formgivare. Detta leds av Gunnel Holmér, glasantikvarie på Kulturparken Småland i Växjö och följs utav ännu en föreläsning. Den 22 maj är fokus istället riktat mot Döderhultarn Axel Petersson i regi av Ola Lundin, verksamhetschef på Döderhultarmuseet i Oskarshamn. Detta avrundas med en workshop av vår besöksvärd och litteraturvetare Niels Vonberg den 29 maj. Då erbjuds nämligen en kväll där man leker med ord runt Smålandsutställningen och denna afton är fokus riktat mot Lotte Lasersteins Sommaridyll. För detta krävs inga förkunskaper och man behöver inte heller ha diktarambitioner utan det räcker med en entusiasm för ord och konst.

Den 11 juni, när Stadsparken förhoppningsvis står i full blom, övergår museet till sommartid vilket innebär att vi har öppet mellan kl. 11 till 17 varje dag (förutom midsommarafton och midsommardagen). Vid Kalmar stadsfest den 8 till 10 augusti har vi öppet till kl. 21 och återgår åter till våra ordinarie öppettider lördagen den 31 augusti. Den 15 juni blommar huset upp med flertalet vernissage och öppning av sommarens paviljongverksamhet.

Med dessa ord önskar jag en fortsatt trevlig vår och en underbar start på sommaren.