Vård och konst

För många besökare är konst en estetisk upplevelse. Med hjälp av färg och form bygger vi ett moment av extas, vilken kan vara stor eller liten. Konst skapar en flykt från världen eller, som andra filosofer och kritiker menar, visar väggen till en perfekt värld. Så fint!, hör vi då i receptionen. 

Konst kan också fungera som en spegelbild eller en samtalspartner.  Då blir konst ett instrument för forskning – för att kunna förstå världen bättre. När en betraktare av konst öppnar sig själv kan ett konstobjekt också öppnas. Genom dialog och reflektering blir konst mer än bara ett objekt som värderas som en teknikmässig utvecklad produkt. Under sommaren visade vi Ingela Ihrmans videoverk Paddan. Filmen berörde många besökare. Unga besökare tyckte filmen var rolig och började ibland imitera paddan. Vuxna besökare däremot började genast prata om barndomsminnen av gymnastik och hur obekväm man kände sig under de här timmarna. 

Det var därför vi tog Paddanfilmen med oss till Oskarshamn där Kalmar konstmuseum deltog i psykiatridagarna. Två dagar lång blev det föreläsningar om psykiatriarbete och Kalmar konstmuseum var på plats för att kunna berätta mer om våra aktiviteter och hur vi använder konst inte bara som utställningsobjekt, men också som ett instrument för att kunna skapa dialog och reflektering. Ihrmans film var inte utan effekt. Liksom under sommaren uppstod direkt ett samtal om hur klumpig paddan är och hur lätt det är att identifiera sig med filmen.  

Visst fanns det också en del typiska samtidskonstfrågor (‘Är det konst?!’), men nästan alla som kom på besök till vår lilla verkstad förstod genast potentialen av konst som instrument inom psykiatrivården. På Kalmar konstmuseum är vi beredda att möta alla besökare och avstämma eller anpassa våra visningar och aktiviteter till vissa målgrupper. Det är inte ovanligt för konstmuseer att organisera speciella visningar för dem som är, till exempel, funktionsnedsatta. Då ger vi visningar innan öppningstider. Flera konstmuseer ger visningar för besökare som är demenssjuka. I det fallet kan vi ge en anpassad visning och låta konsten aktivera minnen och får besökare att berätta.  

Ett samtidskonstmuseum är mer än att bara visa konst – det är också en hel del engagemang och upptäckning och forskning. Under två dagar berättade mina kollegor Ivo, Ullis, Oscar och jag om detta. Vi hoppas att vi får möta alla nyfikna besökare och erbjuda dem ett tryggt och lärorikt område där konst kan vara en vägledare. 

Om du vill besöka Kalmar konstmuseum med en grupp ring eller mejl oss gärna. Då kan vi prata mer om våra möjligheter och hur vi kan organisera ett passande möte.

Vi ses på söndag!

Att se på konst tillsammans med barn är fantastiskt lärorikt. Barn söker hela tiden kunskap genom ett utforskande och iakttagande av sin omgivning, så att samtala och reflektera om konst med barn kan bli en riktig aha-upplevelse. Hos barn finns en naturlig öppenhet för vad saker föreställer och är. Vuxna är mer rädda för att säga fel saker men för barn finns inte rätt och fel på samma sätt. De säger eller uttrycker det de ser. Att skapa och att arbeta kreativt är något som barn har mycket nytta av och som visat sig ha mycket positiv inverkan på barns utvecklings- och inlärningsförmåga.

Kan Kan är Kalmar konstmuseums öppna verksamhet för skapande med barn och unga. Där tar museets pedagog emot alla barn i åldrarna 4-12 år. Tillsammans arbetar man sedan utifrån en aktuell utställning i ateljén. Verksamheten jobbar för att uppmuntra barns fantasi och det fria skapandet genom olika uttrycksformer.

Denna höst har vi arbetat mycket med Ingela Ihrmans verk Paddan som visades på Kalmar konstmuseum 15/9 -14/11. Vi har jobbat utforskande med barnen och låtit dem inspireras av verket. Med hjälp av Paddan har vi har dykt ner i skog och natur där vi förvandlat oss till paddor och växter. Vi har använt löv, grenar och blommor som målarpenslar och ritat paddor som rider på dinosaurier. Vi har pratat mycket klokheter om hur paddor kan känna sig i gymnastiksalar och hur saker och ting är svåra för oss men vi försöker ändå.

Hoppas vi ses på Kan Kan på söndag! Våra öppettider växlar över skolåret, men under terminerna har vi öppet på söndagarna kl.13.00. Välkomna!

Lokala tankegångar

I Nederländerna bodde jag på landet mellan två stora städer. Det var en lyx verkligen, att bo mellan får och kor, men därtill i närheten av Amsterdam och Utrecht.  Att bo mellan två olika kulturella landskap är som att bo i det bästa av två världar. Men då bestämde jag att flytta till Sverige. Och det blev inte bara Sverige, jag bestämde tillsammans med min sambo att flytta till den här delen av Sverige. En region som inte alls är som den högurbaniserade västra delen av Nederländerna. Herregud, tänkte jag under mitt första år, vad har jag gjort?

Som besöksvärd finns det är en stor utmaning som fungerar dubbelsidig. Det finns inga stora traditioner här som är kanske vanligare i storstadens kultur. Performancekonst, ljudkonst, graffiti – det är svårt att hitta det här i Kalmar. Jag tänkte det var lite typiskt när Barometern skrev om Sydosten 2018 att ‘(f)ilm och video tycks däremot ha stått sig dåligt trots tidens hajp’. Film och videokonst som hajp? Det är inte längre en hajp. Det har blivit en del av nutidens konst, tänkte jag.

Om Sydosten 2018 visar en sak är det inte att film och video inte har överlevt sin egen hajp. Det verkar mer som att Småland, Blekinge och Öland inte har så mycket att erbjuda som har med den ‘nya’ bildtekniken att göra. Måleri, och kanske fotografi, men framförallt: måleri! Hur kan jag få besökaren nyfiken på att besöka våra andra utställningar som representerar samtidskonst i andra former?

Men utmaningen har också ett annat ansikte: jag har en brist när det gäller kunskap om lokal konst. Det måste jag uppfylla. Vi kan inte förneka att den sydöstra kusten har en stor kreativ historia som är förknippad med hantverk och industri. För mig är hemslöjd i ett museum någonting nytt. Det var härligt i somras att gå igenom böcker om textilkonst i Sverige. Och nu, under Sydosten 2018, är det fint att upptäcka Kicken Ericsson.

Och när man tittar närmare till Sydosten upptäcker man en värld fylld med en egensinnig syn på världen, natur, religion och politik. Lisa Horns pastellfärgade textilverk uppenbarar sig som politiskt engagerat verk när man läser den broderade texten, Pauline Fransson skapade en drömsk grön bild av en androgyn figur och Elin Woksepp Åleheims tavla visar en kuslig bild av två liggande kroppar.

Där jag bodde i Nederländerna organiserades varje år en konstrunda. Man kunde cykla runt och besöka olika ateljéer, titta på konst och prata med själva konstnärerna. Mestadels måleri, men jag träffade också en kvinna som skapade blyglasfönster med föreställningar av sjömonster och en man som skapade glasskulpturer. Min favorit var en av mina grannar som fotograferade asfalt. Vem visste att asfalt kunde innehålla spännande svarta mönster?

Det är med en liknande glädje jag tittar på och försöka att visa Sydosten 2018. Det är spännande att se hur man presenterar lokal konst när man jämför den med Madness and Civilization. Vad händer i den här delen av Sverige? Av Europa även? Vad hittar man på och vad vill man visa upp här? Och, som vanligt med samtidskonst, stöter vi på den alltid återkommande frågan: vilka är vi egentligen och vad gör vi? Det är vad jag gör i alla fall.

Du såg det först på Kalmar konstmuseum

”Ett uppbrott är aldrig det andra likt. Det finns gånger när vi kan planera vår avfärd noga och ta med oss det vi behöver på resan, men andra gånger så blir det inte så. Nöden tvingar oss att fly, att lämna allt.”

Så löd introtexten till Muhammad Alis utställning Kanske har jag något att berätta som visades på Kalmar konstmuseum 15/03 – 02/04 2017. Muhammad Ali är en konstnär från Syrien. Våren 2016 kom han till Sverige från Damaskus. Det tog honom tre månader att ta sig hit och bakom sig lämnade han fem år av krig.

Utställningen på Kalmar konstmuseum innehöll tre olika verk. Bland annat en installation med bord, stolar, objekt och skulpturer. En scen som visar ett middagsbord dukat för två. Över bordet och tallrikarna krälar små figurer, var och en i olika avarter mellan människa och odjur. 

Den 20 oktober öppnade Moderna Museet i Stockholm Modernautställningen 2018. Det första som möter besökarna i salarna är Muhammad Alis teckningar från krigets Damaskus innehållande hundratals av liknande små figurer som visades i installationen på Kalmar konstmuseum. Vad är det figurerna vill säga oss? Är det detta som händer med människor som lever i krig och tvingas fly? En illustration över det omänskliga lidandet? Hur man avhumaniseras och blir till ingenting eller bara någonting?

Muhammad Alis konstnärliga praktik inbegriper tekniker som video, installation, digital konst, måleri och teckning. Han fokuserar ofta på vardagslivet och visar upp olika händelser där han suddar ut gränserna mellan det medvetna och det omedvetna. Muhammad Ali tar fram gömda minnen och skapar berättelser utifrån sina upplevelser i krigets Damaskus, hur det är att lämna sitt hemland och behöva lämna kvar sitt hem. Se hans verk på Moderna Museet i Stockholm t.o.m den 6/1- 2019.

En annan konstnär som medverkar på Modernautställningen 2018 är Ingela Ihrman. Hennes verk Paddan ser ni även nu på Kalmar konstmuseum fram till och med 14/11. Vi har tidigare skrivit inlägg här på bloggen om henne och hennes verk:

https://www.kalmarkonstmuseum.se/besoksvardarna/2018/10/05/ar-jag-en-padda/

https://www.kalmarkonstmuseum.se/besoksvardarna/2018/09/