Sensommar

Sommaren närmar sig sitt crescendo. Nästa vecka börjar stadsfesten, tätt följt av Ironman och strax därefter börjar skolorna och arbetet igen. Turisterna strömmar till en sista gång för att sedan försvinna tills nästa år. Hela samhällsklimatet skiftar tillbaka till ett nyktert men mjukt och nyvaket tillstånd. Och så sätter hösten igång med aktiviteter och projekt och en fjärran blick mot jul och nyår någonstans vid horisonten.

Det blir ju liksom som ett naturligt flöde. Sommaren börjar lugnt, man är hemma och tar igen sig, sedan drar man iväg. Det kokar långsamt upp till den senare halvan av juli då det tycks som att vartenda ställe är överfullt med turister. Kalmar Konstmuseum är inget undantag – en ”dålig” dag på sommaren är generellt bättre besökt än en bra dag på vinterhalvåret. Spridningen på de som kommer hit är också större, dels på nationaliteter – som kommer med sommarens turism – men också personer som generellt inte besöker museum till vardags. Ett gäng trettonåriga killar kom förbi för ett tag sedan, likaså många förstagångsbesökare från orten och någon som bara är generellt intresserad av Lupiner.

Vi har haft amerikanska pensionärer, belgiska caféägare, polska barnfamiljer, backpackers, britter glada i politiksnack och fler tyskar och nederländare än vi kan räkna. Till vår Paviljong har det flockats människor i alla åldrar, som återigen bevisar att kreativ verksamhet inte bara är för barn. Det är festligt att man under samma dag kan ha en sådan spridning bland sina besökare att det dem emellan finns åldersskillnader på över 70 år, hemorter utspridda flera tusen mil ifrån varandra och samtal på fem olika språk pågående i huset samtidigt.

Nu mattas aktiviteten emellertid av en aning fram tills man tar spjärn för ett sista sommarvältrande innan man går tillbaka till vardagslivet igen. Under stadsfesten kommer det att råda full aktivitet i Paviljongen och vi kommer att ha längre öppettider och fri entré på våra utställningar.

Sen så tillåter vi hösten börja på allvar. En vecka senare plockar vi ner Paviljongen och verksamheten i Ateljén drar igång igen. Våra utställningar hänger kvar tills slutet av september. Det ska bli pride och det ska bli workshops innan vi till slut vinkar farväl till först Invasiva arter – Lupiner som försvinner den 8 september och sedan Småland – idyll och irrvägar som ska in i samlingsarkivet igen kring den 15:e. Kvar längst blir Öppnandet som beger sig mot nästa anhalt först i oktober. Med det så förändras museet återigen och nya möten väntar. Utställningshallarna skiftar i sina egna årstider, och rör sig mot en glimrande konstvinter innan solen och värmen vänder åter.

Men låt oss nu njuta av det sista av sommaren!

Bild: Utsnitt ur Trädgårdsgatan i Kalmar, Ivan Hoflund, 1933, ur museets samling

Publicerat av

oscar

Är förutom besöksvärd även konstnär, scoutledare och intiativtagare till konstnärsgruppen Skräp. Född och uppvuxen i Kalmar. Bryter då och då upp tillvaron med att backpacka, lajva och urban exploring. Konst är för mig ett unikt kommunikationssätt för att förmedla och inspirera vad man inte kan delge med ord.